1307 Glavendrup-stenen-Gleerup 1308 kapsel. Den enda arten, G. maritima L., strandkrypa (se fig.), är en liten, glatt, något köttig växt, som dels förekommer allmänt å hafsstränder, dels sällsynt å salthaltiga platser inuti landet (forna hafsvikar). O. T. S. (G. L-m.) Glavendrup-stenen, en märklig dansk runsten från 900-talet, funnen 1794 på ett fält och 1864 rest på en hög i byn Glavendrup på norra Fyn mellan Odense och Bogense. Stenen har den längsta danska runinskriften med egendomliga besvärjelser mot den, som kränker grafven. E. Ebg. Glazünov, Aleksander Konstantin o-vitj, rysk tonsättare, f. 1865 i Petersburg, lärjunge af Kimskij-Korsakov, är sedan 1899 professor i instrumentation vid konservatoriet i Petersburg. En ovanligt alsterrik kompositör med tekniskt mästerskap och mycken lynnesfriskhet, är G. näst efter sin nämnde lärare den mest betydande representanten för ungryska skolan. Han har skrif-vit 7 symfonier, åtskilliga orkestersviter, uvertyrer, symfoniska dikter, serenader, baletter, marscher och danser för orkester, flera stråkkvartetter och annan kammarmusik, pianosaker, solostycken för stråkinstrument, valthorn m. m. samt kantater och sånger. E. F-t. Gleb (Gljeb). Se B o r is och G l j e b. Glëba, 'bot. Se Gasteromycetes. Glëbæ adscrFptus, lat., "bunden vid torfvan". Se Lifegenskap. Gle^bõcki [glenbå'tski], Jõzef Teodor, polsk militärförfattare, f. 1810, artilleriofficer, utgaf bl. a. en studie öfver slaget vid Kirkholm samt en framställning af Karl Gustafs polska fälttåg, Napad Karola Gustawa szwedzkiego na Polske za Jana Kazi-mierza w latach 1655-57 (1861). ' A-d J. Glechoma L., 'bot., ett litet örtsläkte inom fam. Labiatæ, igenkännligt på sitt tvåläppiga, i 5 uddspetsiga tänder klufna blomfoder. Blomkronans nedre läpp är treflikad, den öfre urnupen, nästan platt; ståndarknap-parna, parvis hopstående, bilda figuren af ett s. k. andreaskors, örten kryper med långa refvor längs marken, har uppstigande stjälkar, som i vinklarna af de rundade bladen bära glesa kransar af tämligen stora, blå blommor. Den svenska arten, G. hede-racea'L.,] o r dr ef v a (se fig.), är allmän på ängsmarker och vid åkerrenar. Hela örten har en egendomligt balsamisk lukt. Förr var den under namnet Herba Hederæ terrestris använd mot gammal hosta, bröstkramp, blåslidande och hudsjukdom o. s. v. O. T. S. (G. L-m.) Gle'ditseh, Johann G o 111 i e b, tysk botanist, f. 1714 i Leipzig, d. 1786, 1746 professor i botanik Glechoma hederacea. l blommande stjälkar från den krypande stammen, 2 blomma. i Berlin och föreståndare för botaniska trädgården samt 1770 lärare vid forstläroverket där, var en af dem, som lade grunden till ett vetenskapligt forst-väsen. Gledivtschia L., bot., växtsläkte af fam. Legiimi-nosæ, afd. Cæsalpinioideæ. Dit höra 11 i varma eller tempererade länder växande arter. Dessa äro träd eller, vid odling i kallare trakter, buskar. De ha enkelt eller dubbelt parbladiga blad, båda slagen på samma stånd och oftast sittande knippvis i spetsen af outvecklade grenar, ofta enkla eller greniga tornar (ombildade grenar) samt små, hvit- eller grönaktiga, i klasar sittande blommor. G. triacanthos L., som härstammar från Nord-Amerika, odlas som prydnadsväxt i parker och trädgårdar. I Sverige är den tämligen ömtålig. Vid Stockholm blir den endast buske. Den har stora brunröda tornar, som vanligen äro försedda med tvenne mindre sidogrenar (däraf namnet tria'canthos, af grek. tri, trefaldig,. och a'kantha, torn, tagg). Frukten (baljan) innehåller en köttig massa af sötaktig smak, och af densamma beredes i Nord-Amerika ett slags mjöd. Gleditschia-arternas ved är mycket varaktig och har i hemlandet mångsidig användning. - Såväl blad som frukter och tornar af G. äro an-gifna från tertiärlagren i Schweiz och södra Tyskland. Ldt. A. G. N. (G. L-m.) Glee [gli'], eng. (af angls, gleov, glädje, musik), mus., en engelsk kompositionsart för minst tre solostämmor, vanligen manliga, och närmast motsvarande den germanska manskvartetten. Liksom denna är glee homofon, medan den äldre madrigalen var kontrapunktiskt skrifven. Glees blomstringstid sammanfaller ungefär med lifstiden för artens mest berömde kompositör Samuel Webbe (1740- 1816). Arten var så omtyckt, att till sångernas* utförande bildades särskilda klubbar, gleeclubs, i London, hvaraf den förnämsta existerade 1783- 1857. I Nord-Amerika finnas nu för tiden lif-aktiga gleeklubbar, som väl mest idka den fyr-stämmiga manssången. Den svenska gleeklubben i Chicago är stor och ansedd. Jfr C a t c h och L i e- der t af el. A. L. (E. F-t.) Gleeklubbar [gl!-]. Se Glee. Gleerup [glë-], svensk släkt, ursprungligen härstammande från Danmark. Äldste kände stamfadernr Jens G., lefde 1650. Hans ättling i femte led, Kristian Vilhelm Ku h l G. (se G. 1), inflyttade 1826 till Sverige. 1. Kristian Vilhelm Kühl G., bokhandlare och förläggare, f. 24 sept. 1800 i Aalborg (på Jylland), d. 8 nov. 1871 i Lund, var 1823-26 anställd i den "Gyldendalske boghandel" i Köpenhamn och grundlade 1826 i Lund den s. k. "Gleerupska bokhandeln", hvilken snart blef universitetsbokhan-del och under årens lopp utvecklade sig till en af de mest betydande bokhandelsaffä-rerna i Sverige. Därjämte utöfvade G. en vid-