uppfördt i fyra våningar af ohuggen sandsten, med hörnstycken, dörr- och fönsteromfattningar samt de två nedre trapporna (de båda öfre äro af trä) af finhuggen kalksten från Gottland. Yttermurarna äro nederst 2,38 m., öfverst 1,8 m. tjocka, mellanmurarna 0,6--1,2 m. och gafvelröstena, som hvartdera ha 13 tinnar, 1,14 m. i tjocklek. Sido- liksom gafvelmurarna äro alldeles släta. -- Den förste kände egaren till G. är Jens Holgersen Ugerup, i midten af 1300-talet. Genom hans dotter kom det till Gerdt Minchwitz, stamfader för släkten Ulfstand och farfars far till borgens byggherre. Sedermera öfvergick det till släkten Rosencrantz (Rosenkrands) och 1737, efter att några år ha tillhört grefvinnan Kr. Piper, till släkten Beck-Friis, tills det 1834 såldes på auktion, och lagman T. Sylvan blef egare af detsamma. Nuv. egaren är dennes måg kammarherre Holger Rosencrantz. Glimmingehus. Se Glimminge. Glimspenat, bot. Se S i l e n e. Glimström, fys. Se lonisering. Glimurladdning, jys. Se lonisering. Glimåkra, socken i Kristianstads län, östra Göinge härad. 16,201 har. 3,224 inv. (1907). G. utgör ett regalt pastorat i Lunds stift, östra Göinge kontrakt. Glinder, ett fiskredskap (se d. o., sp. 448). Gli'nka, rysk adelssläkt af polskt ursprung, som efter Smolensks införlifvande med Ryssland fick rysk medborgarrätt 1655. 1. SergjejNikola-jevitj G., rysk författare, f. 1775, d. 1847, deltog i fälttåget 1806-07 och blef 1827 censor i Moskva. Sin förnämsta litterära betydelse hade G. som grundläggare af tidskriften "Eusskij vjestnik" 1808, hvari han bekämpade det franska inflytandet (ej att förväxla med den inflytelserika, af Katkov 1856 uppsatta tidskriften med samma namn, som upphörde 1906). Efter 1812 sjönk dock tidskriftens anseende betydligt, och den upphörde 1824 jämte de historisk-populära bilagorna Eysk historia, Läsning för barn och Plutarch för ungdom. Förutom historiskpatriotiska dikter och ungdomsberättelser samt anteckningar från 1812 (Zapiski o 1812 godje, 1836), författade G. flera historiska skådespel, däribland "Bojardottern Natalja" (1806), "Minin" (1809) och "Poltavas belägring" (1810). En samlad upplaga utgafs 1817-20. 2. F ed or Nikolajevitj G., den föregåendes broder, f. 1786, d. 1880, deltog i fälttågen 1805-07 och 1812-14. Litterär uppmärksamhet vann han genom sina 1816 publicerade Pisma russkago ofitsera (Bref af en rysk officer; ny uppl. 1870). Som öfverste och adjutant hos generalguvernör Miloradovitj blef G. redaktör för den militära tidskriften "Vojennyj Journal" och stiftade, jämte M. F. Orlov och A. N. Muravjev, den frisinnade föreningen Sojuz blagodenstvija sievernych rytsarej, hvarur dekabristerna (se d. o.) framgingo. Ehuru G. utträdde ur sällskapet, blef han 1826 förvisad till Petrozavodsk i guv. Olonets, men benådades och återvände till Petersburg. Förutom folkliga soldathistorier författade G. känsliga dikter af andligt innehåll, Dnchovnyja stichotvorenija (1839), det mystiskt spiritistiska poemet Tainstvennaja kaplja (Den hemlighetsfulla droppen, 1861-71) och en fri, konstnärligt svag omarbetning af Jobs bok. Hans naturmålande idyll Karelija ili zatotjenie M arf y loan-novny Romanovoj (Karelen eller Marfa Eomanovs fångenskap, 1830) är svag och tråkig. - Äfven hans maka Avdotia Pavlovna, född G o l e-nistjev-Kutuzov, f. 1795, d. 1863, var litterär och publicerade bl. a. ett urval af Schillers dikter i öfversättning. 3. MichaillvanovitjG., den föregåendes brorson, rysk tonsättare, f. 2 juni 1804 på godset Novospaskoje i guvernementet Smolensk, d. 15 febr. 1857 i Berlin, var först lärjunge af Field i Petersburg och fortsatte efter 1830 sina studier dels tre år i Italien, dels i Berlin under Dehn. Återkommen till fosterlandet 1834, skref han den ryktbara och utomordentligt populära operan Sjisn za tsarja (Lifvet för tsaren), som med mycket stort bifall uppfördes i Petersburg 1836, förskaffade honom plats af kejserlig hof-kapellmästare och sedermera blef ansedd som Rysslands första nationalopera, emedan den, ehuru röjande intryck såväl från italienarna som från Méhul och Weber, först afgjordt anslagit den ryska folktonen. Ännu mera var detta fallet med den följande operan, Rudan i Ljudmila (1842; text efter Pusjkins dikt). 1844 begaf sig G. åter ut på resor, till Frankrike, Spanien och Tyskland. G. är i själfva verket grundläggaren af den moderna, rysk-nationella kompositörskolan med dess representanter: Sjerov, Dargo-mysjskij, Tjajkovskij, Eimskij-Korsakov m. fl. Han skref äfven en mängd romanser (jämväl ryska folksången), orkestersaker (Kamarinskaja, Jota aragonese), kammarmusik,pianostyeken,körsaker m.m. Monument öfver G. restes i Smolensk, 1899 i Alexanderträdgården i Petersburg och 1906 framför Mariateatern där. Hans memoarer utgåfvos 1887. Biografier öfver honom skrefvos af Basunov (1891), Weimarn (1892), Findeisen (1897) m. fl. lo. 2. A-d J. 3. A. L.* Gli'hski, M i ch al, furste, polsk partigängare, f. i slutet af 1400-talet, d. 1534, stod högt i gunst hos polske konungen Alexander (1501-06), men blef inför dennes efterträdare, Sigismund I (1507 -48), beskylld för att ha eftersträfvat Litauens krona samt förklarades förlustig sina egendomar och sin värdighet. Törstande efter hämnd, begaf sig G. i ryske storfursten Yasilij Ivanovitjs tjänst, eröfrade för dennes räkning 1514 Smolensk och tillfogade Polen mycken skada. Då Vasilij icke holl sina löften till G., sökte denne försona sig med Sigismund, men Vasilij upptäckte hans plan och kastade G. i fängelse. Genom att of ver gå till grekiska kyrkan återförskaffade han sig friheten och blef efter Vasilijs död (1533) förmyndare för de unge furstarna. Storfurstens änka, Helena, lät dock snart häkta och blända G., som kort därefter dog i fängelset. (V. S-g.) Gli'hskj, Kazimierz, polsk poet, f. 1850 i guv. Kiev, studerade vid universitetet i Krakau och är bosatt i Warschau. Tillhörande den äldre romantiska riktningen (Slowacki, Zaleski, Lenartowicz), har G. författat vackra stämningsbilder från Karpa-terna, Wspomnienie Tatrõw, ett band melodiska dikter af rent lyriskt innehåll, Poezye (1893, ett