1321 Glintlinje-Glob 1322 samladt urval i ny uppl. 1900) och Ballady (1900). Bland hans många dramer märkas Almanzor (1889), Krõl Boleslaw Smialy (Kung Boleslav den djärfve, 1891) och den psykologiska nutidsbilden ur War-schaus litterära lif Z walk zycia (Ur lifvets strider, s. å.). Af G :s större dikter: Krolewska piesn (Kungasången), behandlande Polens äldsta historia efter förebilden af Slowackis Krõl Duch (Kung Ande), och Z nocy bezsennych (Ur sömnlösa nätter), ha hittills endast fragmentariska utkast varit synliga i polska tidskrifter. A-d J. Glintlinje 1. G l inträn d, geol., brant, i mer eller mindre rak linje utsträckt bergsluttning, som utgör gräns mellan ett högre och ett lägre liggande landområde, en hafs- eller sjöyta. Horisontella eller svagt lutande berglager äro vid en sådan glintrand tvärt afskurna. E. E. Glintrand. Se G l i n 11 i n j e. Gliom [gliåm], med. Stödjeväfnåden 1. bindesubstansen i det centrala nervsystemet företer en helt annan byggnad än bindväfven i öfriga organ och kallas gliaväfnad. Svulster (tumörer), som (väsentligen) bestå af sådan väfnad, benämnas g l i o m e r; de förekomma företrädesvis i hjärnan, ryggmärgen och näthinnan. G. F-r. Glion [gliå'J. 1. Eomanskt namn på Ilanz (se d. o.). - 2. G. 1. Gli ön-Mön t r eu x, luftkurort i Schweiz, kantonen Pays de Vaud, vid foten af Dent de Jaman, ofvanför Montreux, 914 m. ö. h. I G. inrättades 1902 ett stort sanatorium (850 m. ö. h.) för gossar och flickor, hvilka behöfva en stärkande behandling. Anstalten är öppen hela året. Prisjör hela året 1,500-1,800 frcs. Ln. Glip 1. Å l gli p, ett gammalt fiskredskap, som ännu användes i Danmark, i Östergötlands skärgård (Slätbaken) m. fl. ställen, utgöres af en trekantig, af träramar utspänd håf med vid, fyrkantig mynning, försedd med skaft, vanligen två bredvid hvarandra. Med dessa sköter en i vattnet vadande fiskare glipen så, att dess ena sida ligger på bottnen och öppningen eller mynningen står snedt uppåt, vänd från fiskaren. En annan, också vadande fiskare skrämmer med en stång eller puls ålen in i glipen, hvarpå denna hastigt vändes, så att mynningen kommer uppåt, och därefter lyftes glipen upp. F. T-m. Gllres, zool. Se Gnagare. Glissa'd (fr. glissade, af glisser, glida), ett slags glidande danssteg rakt åt sidan. Glissa'ndo, Glissicäto [-da, -tå], it., mus., lätt och glatt f ramglidande, särskildt såsom före-dragsbeteckning för passager, hvilka på pianots undertangenter (sällan öfvertangenter) skola utföras glidande med ett finger (nagelsidan). A. L.* Glissicäto, mus. Se Glissand o. Glisson [gli'sn], Francis, engelsk anatom och fysiolog, f. 1596, d. 1677, professor i Cambridge 1636, bodde sedan omkr. 1650 i London. På gamla dagar valdes han till president för the College of physicians. G. var den förste - i skriften De natura substantiæ energeticæ (1672) -, som uppställde begreppet om de organiska väfnadernas retbarhet (irritabilitet), hvilken följdrika tanke omkr. 80 år senare af Haller utvecklades till en af biologiens viktigaste hörnstenar. I sin Anatomia Jiepatis (1654) beskref G. bl. a. den efter honom benämnda kapsel, som kläder portåderns förgreningar i lefvern. Hans Opera omnia utkommo 1691 och 1711. Glissonska kapseln [gli'sn-]. anat., den först af F. G l i s s o n noggrant beskrifna täta bindväfs-skida, som i lefvern omsluter portåderns, lefver-artärens och lefvergångarnas förgreningar. B. T-dt.* Glis vulgaris 1. Vanliga sjusofvaren, Myoxus glis, zool., är mera känd till namnet än till utseendet. Den hör till samma familj (My-oxidæ) som den äfven i Sverige förekommande has- Glis vulgaris. selmusen, liknar ekorren till utseendet, men har smalare hufvud, sofver om dagen, söker sin föda under den mörkare delen af dygnet, springer snabbt och klättrar förträffligt, men kan ej taga långa språng. Sjusofvarens kropp är 16 cm. och dess svans 13 cm. lång. Ofvan är den enfärgadt, ljusare eller mörkare, askgrå, under mjölkhvit, silfverglänsande. Bland kindtänderna äro två, i midten befintliga, större. D.en är hemma i mellersta och södra Europa samt södra Sibirien och Mindre Asien. Den är ovanligt glupsk, lefver hufvudsakligen af ek- och bokollon samt hasselnötter. Mot hösten insamlar den ett vinterförråd. Sitt näste har den i djupa jordhål, klippram nor och murspringor eller ihåliga träd. I vintersömn lägger den sig, ofta tillsammans med flera individer af samma art, långt innan värmegraden sjunkit till fryspunkten, i bergstrakterna redan i aug., på slättlandet inemot okt. Sitt namn har sjusofvaren fått däraf, att dess vintersömn är mycket långvarig och därtill så djup, att man kan taga djuret ur boet och bära det bort, utan att det visar någon rörelse. Likväl vaknar det upp då och då under vintern och äter litet af sitt vinterförråd, men först i april kvicknar det till på allvar. Det förökar sig starkt, men har många fiender, bland hvilka äfven är människan, som fångar det både för skinnets och det smakliga köttets skull. Af de gamle romarna var sjusofvaren högt skattad af sistnämnda anledning. ' C. R. S.* Glitner, nord. myt., Forsetes himlaboning, hvilar på guldpelare och är täckt med silfver. Th. W.* Glitretind. Se Galdhöpiggen. Gljeb. Se Boris och Glj e b. gl. m. 1. glor. m e m., förkortning för lat. gloriõsæ memo'riæ, i ärofullt minne. Glob (lat. glo'bus), ett instrument, eg. egnadt åt undervisning i geografi och astronomi. Den hufvudsakliga beståndsdelen utgöres af ett kring en axel vridbart klot, å hvilket jordens yta eller den skenbara himmelssfären är af bildad. - Då jorden