1341 Glutenceller- Glycerin 1342 knådning af hvetemjöl med vatten, då stärkelse uppslammas och lösliga ämnen bortföras, återstår gluten som en formlös, grågul elastisk massa. Gluten består dels af ett i alkohol olösligt ämne, gluten-kasein (växtfibrin), dels af en blandning af i alkohol lättlösliga beståndsdelar, Ritthausens glu-tenfibrin, gliadin och m u c e d i n. Hos de sistnämnda är hvarken individualitet eller kemisk karaktär fullt fastställd. Emellertid förstår man numera med gliadin den lysinfria huvudbeståndsdelen i blandningen. P. T. C. (H. E.) Glutenceller, bot., förr namn på det yttersta cellskiktet i gräsfrönas fröhvita. Detta cellskikt är rikt på fett, innehåller små fosfatrika aleuronkorn (se d. o.) och enzymer (diastas m. fl.). De äro ett slags fermentceller (se d.'o.). H. Hn. Glutenfibrin, kem. Se Gluten. Glutenfoder, landtbr., affallsprodukt vid beredning af stärkelse m. fl. produkter af majs. För att underlätta stärkelsens afskiljande uppmjukas majskornen med utspädd natronlut, som upplöser de ägg-hviteartade ämnena, hvilka såsom aleuronkorn eller glutin särskildt finnas samlade i vissa cellager. (Jfr Aleuronkorn.) Ur den krossade massan af-slammas stärkelsekornen, och ur slamvätskan utfällas sedan de lösta ägghviteämnena, "gluten" (se d. o.), hvaraf beredas glutenmjöl och gluten-foder, det förra utan, det senare med inblandning af skaldelar m. m. Båda dessa varor äro mycket begärliga, lättsmälta och särskildt på ägg-hviteämnen rika fodermedel, det förra med omkr. 25, det senare 35 proc. råprotein och omkr. 50 proc. smältbara kolhydrat, och skattas därför högt som kraftfoder åt mjölkkor, svin och höns. H. J. Dft. Glutenkasein. Se F i b r i n och Gluten. Glutenmjöl. Se Aleuronkorn och G l u t e n-f o d er. Glutin, kem., kallades af Berzelius den i alkohol lösliga delen af gluten. Numera är glutin liktydigt med lim (se d. o.). P. T. C.* Glutol, farm., ett preparat, som uppstår genom inverkan af formaldehyd på lim (glutin) och bildar ett groft, gult, i vatten olösligt pulver. Vid beröring med väfnaderna, t. ex. i sår, sönderdelas glutolen småningom under frigörande af formaldehyd, som verkar antiseptiskt. Glutol användes som strö-pulver i sår ung. som jodoform. C. G. S. Gluttsnäppan, zool. Se T o t a n u s. Glycëria R. Br., bot., växtsläkte af fam. Gra-mineæ. I Sverige finnas 6 arter, växande på fuktiga ställen eller i vatten. G. fluitans L., mannagräs (se fig.), är ett i vattenfyllda diken, dammar o. s. v. allmänt förekommande gräs, hvars 3-5 mm. breda blad, i synnerhet de från rotstockarna uppskjutande, äro slaka och flyta på vattenytan, hvaraf ock namnet "flottgräs" har sin anledning. Stråna blifva omkr. l m. höga och uppbära en mycket lång, smal, gles, ensidig vippa, hvars grenar under blomningen äro utstående, men efteråt upprätta, tryckta till strået. Blommorna affalla snart från fästet. Fröna äro begärliga för vattenfåglar. På Linnés tid samlades de i Skåne och mellersta Europa till "mannagryn", hvilka ansågos vara en mycket kraftig föda för svaga personer. Rörande nu i handeln förekommande "mannagryn" se d. o. G. altissima, jättegröe, är ett ända till 2,5 m. högt, groft gräs med mycket breda, ljusgröna blad och yfvig, brunaktig vippa, som växer på stränderna af sjöar och åar i mellersta och södra Sverige. Det är ett värdefullt fodergräs, som dock ofta an-gripes af en sotsvamp, Ustilago longissima, visande sig som långa, ljusbruna pulverstrimmor i bladen, och är då giftigt för boskapen. O.T.S. (G.L-m.) Glycerin (af grek. glyky's, söt), kem., ett af Schéele upptäckt, sött smakande ämne, "oljsocker" (Elæosac-charum), som bildas vid sönderdelning af fett genom inverkan af baser eller koncentrerade mineralsyror (se Fett). Glycerin erhålles i stor mängd som biprodukt Glyceria fluitans. , ett stvcke Vid Stearmljusfabrikatio- af stråets rotslåeiide del, S- nen. Sedan den smälta vippa, 3 småax, 4 småax med talgen blandats med alla blommor borttagna utom svafvelsyra och massan tvä' * frukt' blifvit utrörd med vatten, flyta de feta syrorna upp till vätskans yta, under det glycerinet stannar i den sura vätskan, hvilken genom neutralisering med kalk befrias från svafvelsyra. Den från utfälld gips filtrerade vätskan inkokas och bildar då råglycerin. Talgens sönderdelning kan också verkställas med endast öfverhettad vattenånga eller vid lägre temperatur med vatten och enzymet lipas, som ingår i presskakor af ricinus-frön, då vattenlösningen kommer att innehålla blott glycerin. Detta raffineras medelst filtrering genom benkol eller medelst destillation med vattenånga af 170°-180°. Rent glycerin är en färg- och luktlös, tjockflytande, vattenupptagande, vid nedsväljning icke giftig vätska af söt smak. Vid hastig afkylning håller sig glycerin länge flytande under vattnets fryspunkt, men genom långsam afkylning har man kunnat erhålla kristalliseradt glycerin med smältpunkten +20° Glycerinets eg. vikt är 1,2?, dess kokpunkt 290°. Redan vid 100° afdunstar glycerin märkbart. Glycerin kan i alla förhållanden blandas med vatten och alkohol. I kemiskt hänseende är glycerin en tre-atomig alkohol C3H5(OH)3. Eterartade derivat af glycerin äro de i djur- och växtriket förekommande fett- och oljearterna (se Fett). Nitrogly-cerin är glycerins salpetersyreester (trinitratet). Glycerin nyttjas i stor mängd till beredning af nitroglycerin och däraf framställda sprängämnen. Mindre betydande är dess användning till likö-rer, konservering af frukt och anatomiska preparat, till boktryckarvalsmassa, till stämpelfärger, som tillsats i tvål o. d. Stark glycerin verkar genom att draga till sig vatten retande på känsliga väfnader (sår, hudlösa ställen, slemhinnor). Intagning af stora doser framkallar afföring och kan döda i tarmen förekommande trikiner. Små mängder, inblandade i s. k. stolpiller (suppositorier), befordra afföringen. Torr, lätt sprickande hud uppmjukas af ingnidning med glycerin. Insprutas sådant i något större mängd under huden eller i blodet,