1347 Glykosuri-Gläser 1348 eterartade derivat af sockerarter, oftast d-glykos, hvaraf namnet. De flesta äro kristalliserande, i vatten ofta lösliga ämnen och spjälkas relativt lätt genom inverkan af enzymer eller utspädda syror till sockerarter och en vanligen aromatisk molekyl. Bland de många glykosider, som innehålla jenoler eller fenolderivat, märkas arbutin (se Arctostaphy-los), vidare några $oro#Jwcmglykosider, hvaribland f l o r i d z i n i pomacéernas rotbark och h e s p e r i-d i n i citron; s a l i c i n och p o p u l i n i pil- och poppelarternas bark; k o n i f e r i n i barrträdens kambialsaft; betulin 1. gaulterin; kaffe-garfsyra i kaffebönor; d a f n i n och e s k u l i n i barken af Daphne, resp. Æsculus. En annan grupp bilda de mycket spridda xanton- och flavonglykosi-derna, hvilka vid spjälkning gifva gula färgämnen. Dit höra xantorhamnin i Rhamnus-arterna, kvercitrin i "kvercitron" (se d. o.), fustin i "Quebracho Colorado". Äfven de viktiga antracen-färgämnena, såsom alisarin, finnas i växterna i form af glykosider. Senapsofy'eglykosider, såsom k a-liummyronat 1. sinigrin, äro utmärkande för kruciferer. Indigo uppstår ur en naturlig in-doxylglykosid, kallad indikan. Särskildt beak-tansvärda äro de enligt nyare fynd ganska spridda nftnZglykosiderna (se d. o.), hvilka vid spjälkning gifva blåsyra. Mest bekant bland dessa är a m y g-dalin. En annan kväfvehaltig glykosid är solani n i potatisskal och potatisgroddar. Saponiner äro amorfa och giftiga glykosider, hvilka liksom tvål gifva skummande lösningar. Se vidare de särskilda, här nämnda glykosiderna. - Glykosldisk, sammanhängande med glykosid. H. E. Glykosuri, med. Se Sockersjuka. Glyksborg. Se G l u c k s b u r g. Glyndwr, Owen. SeGlendower. Glyphæa v. Meyer., paleont., fossilt släkte af långsvansade kräftor. Från kokkolitkalken i Skånes yngre krita (danien) vid Limhamn känner man en art, G. Lundgreni Schlüt. A. Hng. Glyptik (af grek. gly'fein, urholka, gravera, snida), gemsnideri, konsten att gravera gemmer. I vidsträcktare mening inbegripes därunder äfven medalj gravyren. Se G e m. Upk.* Glyptodo'ntidæ, zool., en under tertiär- och kvartärtiden lefvande grupp af bältdjur (se d. o.). Deras mest kännetecknande egenskap utgöres af deras bålpansars sammansättning af tjocka, poly- Skelett af Glyptodon reticulatus Owen (från Argentinas pampasformation). (Veo nat. storl.) gonala, orörligt sammanfogade benstycken. Kraniet är mycket kort och högt. Kindtänderna 8 i hvarje käkhalfva. Bröstkotorna äro sammanväxta till ett rör. G. uppnå delvis mycket betydande dimensioner (längd 2, höjd 1,2 m.). Deras geografiska utbred- ning sträcker sig öfver hela Syd-Amerika, hvarifråni några former under den senare tertiärperioden utvandrat till Central- och sydligaste Nord-Amerika. Hit hör släktet Gly'ptodon. Svansen omslöts af sitt särskilda, af nio ringar sammansatta pansar. Framfötterna hade fem, bakfötterna fyra hofbeklädda; tår. Tänderna, åtta på hvarje sida, delades af två längsfåror i tre prismatiska stycken. G. var ung. af en noshörnings storlek. L-e. A. Hng. Glyptografi (af grek. glypto's, graverad, snidad,, och gra'jein, beskrifva), läran om glyptikens alster (gemmer och medaljer). Upk.* Glyptostro'bus Endlicher, bot., barrträdssläkte, mycket närstående Taxodium (sumpcypressen), hvartill det af somliga förf. föres, men bildande buskar eller låga träd. Det förekommer med två arter i Kinas sumptrakter, men hade under tertiärtiden representanter såväl i Europa och Nord-Amerika som inom polarområdet (Spetsbergen, Grönland). Jfr Taxodium. A. G. N. Glyptotëk (af grek. glypto's, i bet. skulpterad, och thëke, förvaringsrum), i allmänhet ställe, där skulpturverk förvaras; särskildt kallas så det af konung Ludvig I i München upprättade skulpturmuseet, byggdt af Leo v. Klenze, 1816-30, i moderniserad jonisk stil, samt det af Carl Jacobsen skapade museet för modern och antik skulptur i Köpenhamn. Upk. (A. L. R.> Glyskoljan, zool Se Torsksläktet. Glystorsk, zool. Se Torsksläktet. Glænö, en liten ö vid Själlands sydkust, i Vor-dingborgsbukten, tillhörig örslevs socken, Yester-Flakkebjerg härad, Sorö anat, är sedan 1881 förbundet med Själland genom en damm. Omkr. 200 inv. E. Ebg. Glärnisch, en del af Glarneralperna, mellan-Klausen- och Pragelpassen. G. delas i Främre G. (Vorder-G.), 2,331 m., Mellan-G. (Mittel-G.), hvars glaciär, Vrenelisgärtli, är synlig i hela norra Schweiz och hvars högsta topp, Bächistock,. når 2,920 m., samt Bakre G. (Hinter-G.), som i Kuchen stiger till 2,910 m. Äfven flera andra ansenliga toppar finnas i denna del af Alperna. J. F. N. Gläser (Glæser). 1. Franz Joseph G., tysk-dansk tonsättare, f. 1798 i Böhmen, d. 1861 i Köpenhamn, utbildade sig först till violinvirtuos och efter 1816 till kompositör. Han blef kapellmästare vid Josephstädterteatern i Wien 1822, vid Königstädter-teatern i Berlin 1830 och vid k. teatern i Köpenhamn 1842. G. var en rutinerad och alsterrik musiker, hvars rykte hufvudsakligen grundar sig på hans opera Des adlers horst (1832; "örnnästet", 1837). I Köpenhamn komponerade han bl. a., till text af H. K. Andersen, Brylluppet ved Comosöen (1849), som utkom i klaverutdrag. Hans öfriga operor och sångspel, Das königre.ich der weiber ("Fruntimmersriket", 1844), Der rattenfanger ans Hameln, Das auge des teufels m. fl., gjorde mindre lycka. G. dirigerade 1843-50 Musikföreningens konserter. Han fick professors titel 1851. A. L.* 2. Joseph August Eduard Friedrich G., den föregåendes son, dansk musiker, f. 1835 i Berlin, d. 1891 i Frederiksborg, blef student i Köpenhamn 1854 och musiklärare 1858 samt utnämndes 1874 till organist vid Frederiksborgs slottskyrka. G. komponerade ett stort antal melo- .