1385 Godebski-Goderich 1386 liksom å andra sidan goden egde rätt att visa en tingman bort från sig. Liksom den norska herse-värdigheten var ock det isländska godordet ärftligt, men detta betraktades dessutom fullständigt såsom ett reale och kunde därför såsom hvarje egendom delas mellan arfvingar, köpas, säljas, bortskänkas o. s. v. Äfven kvinnor och öfvermagar kunde sålunda ega godord, ehuru de icke personligen utöfva dess funktioner, utan måste skaffa sig ställföreträdare. När flera egare innehade ett enda godord, måste naturligtvis vederbörande turvis fungera. Namnet gofti var icke nybildadt af de isländske nybyggarna, utan var kändt äfven i Norge och Danmark. På Island behölls den traditionella benämningen äfven efter kristendomens införande, då godarnas utöfning af prästämbetet naturligtvis upphörde. Godens myndighet var den grundpelare, hvarpå hela den isländska statsförfattningen hvilade, men dess privaträttsliga karaktär, dess säljbarhet och delbarhet, som å ena sidan medförde en långt gående splittring, å den andra möjliggjorde hopandet af flera godord på en han-d, bidrogo äfven att rubba det förutsatta jämviktsförhållandet mellan de olika godorden och blefvo kraftigt medverkande orsaker till fristatens undergång. Litt.: K. Maurer, "Island" (1874), Björn M. Ölsen, "Um kristnitö-kuna åriö 1000" (1900). Th. W. (E. N-g.) Gode'bski. 1. G y p ry a n G., polsk skald, frihetshjälte, f. 1765, deltog såsom "viceregent" (ung. motsvarande häradsskrifvare) lifligt i den nationella rörelsen, men måste efter Kosciuszkos nederlag fly till utlandet, där han verkade för bildandet af polska legioner under franska fanor. Som legionist blef han sårad i slaget vid Mantua 1798, deltog som kapten under general Kniaziewicz i den s. k. Donau-legionen och stupade 1809 vid Easzyn. (Hans hjältedöd besjöngs af K. Brodzinski i "Pole Kaszynskie".) Bland hans föga betydande skrifter, som utkommo samlade 1821, märkas den sentimentala soldatberättelsen Grenadyer-filosof (1805) och den patriotiska stridssången Wiersz do legionõw polskich (s. å.). 2. Cypryan G., den föregåendes sonson, iransk skulptör, f. 1835, utbildades under Jouffroy, debuterade 1857 och har utfört ideala eller allegoriska skulpturverk, bland hvilka marmorstatyn Uppvaknandet, statyer af generalerna Laudon och Lacy och violoncellisten Servais, Mickiewicz-monu-mentet i Erakau, minnesvården öfver kompositören Moniuszko (i Warschaus katedral), monumentet öfver Krimkriget (i Sevastopol) samt porträttmedaljongen öfver Th. Gautier (på hans graf i Paris). Bland hans nyare verk (delvis polykromiska) märkes marmorgruppen Våldet och oskulden (i Toulons museum). 1. A-d J. 2. J.K-e." Godeffroy [gådfrwa7], Johann Cesar, tysk köpman och mecenat, f. 1813, d. 1885, inträdde 1830 i den af hans farfar 1766 grundade Hamburgfirman "J. E. Godeffroy und sohn", som dref betydande handel på Söderhafvet. 1861 upprättade G. i Hamburg det bekanta zoologiska och etnografiska "Museum Godeffroy", hvars samlingar voro resultaten af de vetenskapliga expeditioner till Australien och Söderhafvet, hvilka G. bekostade (se "Journal des museum Godeffroy" 1871-79). Efter 1879 öfvergick handeln till tyska handels- och plantagesällskapet i Söderhafvet, och 1885 började G. skingra museet, hvars etnografiska del förvärfvades af Leipzigs Museum fur völkerkunde. Godefroid [gådfrwa'], Dieudonné Joseph GuillaumeFélix, belgisk harpvirtuos, f. 1818 i Namur, d. 1897 i Villers sur mer, studerade vid Paris' konservatorium 1832-35 och väckte sedermera på konstresor i flera länder uppseende för sitt briljanta spel. Han komponerade salongsstycken för såväl harpa som piano samt två operor och ett oratorium. A. L.* Godefroy [gådfrwa'], Frédéric Eugen e, fransk filolog, f. 1826, d. 1897, har författat Lexique comparé de la langue de Corneille et de la langue du XVII:e siëcle en general (1862) och Histoire de la litteratur e francaise depuis le XVI:e siëcle jusqu'ä nos jours (1859-78; 2:a uppl. 1878-81), 1861 prisbelönt af Franska akademien, samt Dictionnaire de l'ancienne langue francaise et de tous ses dia-lectes du IX:e au XV:e siëcle (10 bd, 1881-1903). Go'degisel, konung af Burgund (se d. o., sp. 627). Godegård. 1. Socken i Östergötlands län, Finspånga läns härad. 21,853 har. 2,857 inv. (1907). G. utgör ett till Godegårds egendom patronellt pastorat i Linköpings stift, Bergslags kontrakt. -- 2. F. d. bruksegendom i nämnda socken, bestående af G. säteri, 1 mtl, jämte 19 11/12 mtl underlydande, tax. till 485,800 kr., hvartill komma sågar, kvarn, kalkugn, bränneri m. m., tax. till 39,200 kr. (1906). Det forna järnbruket, till stor del anlagdt af Louis De Geer och på 1700-talet det största i Östergötland, är nu nedlagdt. -- Egendomen tillhörde under medeltiden någon kyrklig stiftelse, reducerades till kronan af Gustaf Vasa och kom samtidigt med Finspångsgodset till Louis De Geer, efter hvars död det ärfdes af hans yngste son, Jean De Geer. Under dennes tid frånskildes en stor del af godset och kom till grefliga ätten Bonde på Säfstaholm. Själfva säteriet jämte många andra hemman förblef likväl i De Geerska släktens ego, och under förra hälften af 1700-talet återköptes hela "Bondegodset". 1775 öfvergick hela egendomen genom köp till direktören i ostindiska kompaniet J. A. Grill, inom hvars släkt den sedan förblifvit. Godemar II, l. Godomar, burgundisk konung, son till konung Gundobad och yngre broder till konung Sigismund, efter hvars tillfångatagande och aflifvande af frankerna, 523, han själf tog det burgundiska riket i besittning. Till en början försvarade han sig med framgång mot frankerna, men dukade under för ett nytt anfall af dem 532--534, hvarefter Burgund blef en del af det frankiska riket. S. F. H.* Gode män. Se Frälseman och God man. Godenhjelm, Berndt Abraham, finsk målare, f. 1799 i Mäntyharju, d. 1881, började vid 28 års ålder att på allvar egna sig åt målarkonsten, efter att ha lämnat den juridiska banan. G. studerade i Petersburg och flyttade 1848 till Helsingfors såsom lärare i Finska konstföreningens s. å. inrättade ritskola, hvilken befattning han bibehöll till 1869. Flera af Finlands artister ha G. att tacka för de första grunderna i sin konst. G. målade förnämligast altartaflor, porträtt och miniatyrer med ämnen ofta tagna ur hemlifvefc. Rättvisan och oskulden finnes i Konstföreningens galleri, Helsingfors. H. af S.* Goderich [gåu'dritʃ], hamnstad i kanadensiska