i389 God man-Godolphin 1390 till filos. doktor, blef 1873 docent i Krakau och därefter lärare i botanik och zoologi vid polyteknikum i Lemberg. G. tjänstgjorde 1878-91 som professor i botanik vid landtbrukshögskolan i Dublany vid Lemberg och blef 1891 ord. professor i agrikultur-'keini vid universitetet i Krakau. G. har utgifvit ett stort antal betydande vetenskapliga arbeten på skilda områden, såsom öfver kolsyreassimilationen, öfver etioleringsfenomenet, öfver tillväxten, öfver nitrifika-tionen. Hans viktigaste undersökningar beröra den s. k. intramolekulära andningen samt ägghvitebild-ningen hos växterna och äro, såsom flertalet af hans skrifter, publicerade i "Bulletin de l'académie des sciences de Cracovie". H. E. God man, jur., i svenskt (och svensk-finländskt) Tättsspråk beteckning för förtroendemän af tämligen olika slag. Vanligast torde vara den betydelse, som - påminnande om romerska rättens euralor - i gode mannen ser en af domstol utsedd egendomsförvaltare och ställföreträdare för frånvarande person, som icke själf på annat sätt förordnat om sina angelägenheter (k. förordn. 24 sept. 1861, lagar 16 maj 1890 och 29 maj 1896). I nära besläktad betydelse förekommer uttrycket .g o d e män, då fråga är om af domstol förordnade .vårdare af barn och egendom i makars bo för det år, makarna äro skilda till säng och säte (Giftermålsb. 15: 2), eller om konkursborgenärers förtroendemän, som ha att taga konkursboet under vård och bereda det till utredning (Konkurslagen, 4:e kap.) m. fl. Annorstädes betecknar god man interimistisk förmyndare för omyndig (Ärfdab. 20: 7, Lag 8 juli 1904, 4: 5) eller förvaltare af den del af en .omyndig förklarad gift kvinnas egendom, som hon själf under normala förhållanden eger förvalta (Ärfdab. 19: 4). I alla nu nämnda fall äro gode männen utrustade med åtminstone någon själfstän-dig förvaltningsbefogenhet, hvilken andra gode män däremot sakna: de, som af domstol förordnäts till hustrus biträde under mannens konkurs eller i boskillnadsmål (Konkursl. § 140, Lag om boskillnad § 10). G o d e m ä n kallas vidare åtskilliga förtroendemän, utsedda af offentlig myndighet eller genom kommunala val till utförande af allmänna värf eller åtminstone förrättningar i irämmande intresse: till jämkning af arfskifte iörordnade personer (Äridab. 13: 1), kommunernas kontrollanter öfver förmynderskap (Lag 18 april 1884) samt vissa edsvurna förrättningsmän, nämligen biträden vid "landtmäteriförrätt-aiingar, därvid annans rätt än sökandens är i fråga", vid syn för ifrågasatt diknings- eller vattenafled-ningsföretag, vid utstakande af u t m å l för grufva (Skiftesstadgan §§ 18 ff., Lag om dikning m. m. § 30, Grufvestadgan § 23), m. fl. Till och med >om personer, som enskilda i eget intresse anlita .som vittnen eller för särskild förrättning (vid upprättande af bouppteckning, arfskifte, testamente, uppskattning af skada m. m.), användes uttrycket gode män (Ärfdab. 9: l, 12: 11, 16: l, Bygg-ningab. 9: 1; i nyare lagspråk hellre "ojäfvige män"). - Till gode män böra utses för redlighet .Itända personer, således i hvarje fall icke de, som .sakna medborgerligt förtroende, helst icke personer med dåligt eller tvifvelaktigt anseende. Huruvida 'kvinnor kunna tjänstgöra som "gode män", är för åtskilliga fall en öppen fråga. Åtminstone för de här ofvan sist upptagna fallen (enskildt anlitande) är den att besvara jakande (k. förkl. 21 dec. 1857). C.G.Bj. Godman, D okt o r, en af K. G. af Leopold fingerad person, som gaf uttryck åt författarens filosofiska åskådning ("Samlade skrifter", IY). Se R. Geijer, "Doktor Godmans vishetslära" (i "Nord. tidskrift", 1904). Godnatt, fästningstorn på ett skär mellan Karlskrona och Tjurkö^uppfördt 1858-63 för det inre reddförsvaret. Tornet -är fyrkantigt med affasade hörn och har kasematter i 3 våningar samt ett takbatteri. Redan 1879 upphörde emellertid G. att vara fästningsverk, i det K. M :t då biföll Lotsstyrel-sens anhållan att på tornets takbatteri få anbringa en klippfyr samt att i öfrigt få disponera tornet till bostad åt fyrpersonalen. L. W:sonM. Godolphin [godå'lfin], Sydney, earl af G., engelsk statsman, L 1645, d. 1712, kom 1662 som page till hofvet, innehade sedan flera hofämbeten och satt 1668-81 i underhuset, där han fick anseende som god finansiell förmåga och i allmänhet gick konungens ärenden. 1679 blef G. en af skattkammarlorderna, utnämndes apr. 1684 till statssekreterare och sept. s. å. till förste skattkammarlord samt upphöjdes till peer (baron G.). Enligt Karl II :s omdöme var G. "aldrig i vägen och aldrig ur vägen", ett nyttigt redskap för maktens innehafvare, obesvärad af mera utpräglade egna åsikter. Han holl i det längsta fast vid Jakob II:s sak, men inträdde efter dennes flykt redan 1689 som minister i konung Vilhelms tjänst och var 1690-96 finansväsendets ledare såsom förste skattkammarlord. G. stod samtidigt i korrespondens med den afsatte konungen och nödgades såsom invecklad i jakobitiska stämplingar 1696 af gå. Sin plats i skattkammaren återfick han i dec. 1700, nödgades ånyo af gå i dec. 1701, men utnämndes i maj 1702 af drottning Anna till riksskattmästare (lord high treasurer) och delade sedan politiska öden med Marlborough, med hvars dotter