1401 Godwin-Goecking 1402 för "The royal institute of british architects" och, sedan 1844, hufvudredaktör för den för byggnadskonsten viktiga tidskriften "The builder". Bland hans byggnadsverk må nämnas kyrkorna S:t Juda och S:t Lucas i South Kensington. Han skref bl. a. Essay ön concrete (1835), The churches of London (1839), History in ruins (1853) och London shadows (1854) samt lämnade förträffliga bidrag till "The builder", "Civil engineer and architects' journal'* och "Art journal". Godwin [gå'dwin], P ark e, amerikansk författare, f. 1816, d. 1904, var politisk och litterär medarbetare i "Evening post", "Democratic re-view", "Putnam's monthly" och "The atlantic". Bland hans arbeten märkas V åla, a mythological tale (1851), i hvilken skildras händelser i Jenny Linds lif, The history and organisation of labor (1875), en biografi öfver W. Cullen Bryant (2 bd, 1883), hvars mag han var, m. fl. Godwin Austen [gå'dωin å'stin], äfven betecknad K² (med orätt identifierad med Dapsang), högsta toppen i Karakorumkedjan i Främre Indien och näst Mount Everest jordens högsta berg, 8,620 m. Den från densamma nedkommande Baltoroglaciären med en längd af 56 km. och en bredd af 1,5--4 km. anses för jordens största högfjällsglaciär. -- Toppen är uppkallad efter Henry Haversham Godwin Austen, f. 1834, som deltog i den indiska fältmätningskårens kartarbeten i Kashmir (1857), Ladakh (1862) och östra Himalaya och gjort sig högt förtjänt om vetenskapen genom sitt arbete "On the land and freshwater mollusca of India" (1882--99). Wbg. Goe, nord. myt., var enligt den mytiska forn-sagan sonsonsons sondotter af jätten F o r n j o t (se d. o.). Dennes son Käre hade en son Froste, som åter var fader åt Snö den gamle, hvars son hette Torre. Om denne Torre, som säges ha härskat öfver Gottland, Kvänland och Finland, berättas, att kvänerna plägade offra åt honom, på det han skulle gifva dem mycken snö, så att det kunde blifva godt skidföre. Detta offer skulle ske vid midvintern, som därefter kallades Torre-månad. Konung Torre hade två söner, Nor och Gör, samt en dotter Goe. Hon försvann plötsligen en gång, hvilket vållade, att midvintersoffret kom att anställas en månad senare än vanligt; denna månad blef sedan kallad G o e-eller Göjeinånad. Nor och Gör spanade efter sin syster och funno henne slutligen i Hedemarken hos konung Eolf i Berg, som hade bortröfvat henne och tagit henne till äkta. Det isländska ordet gõi skrifves äfven gæ, hvilken form närmare motsvarar det i norska landskapsmål förekommande g jo, tunn snö, spårsnö. Äfven i namnet Goe finna vi således personifikationen af en naturföreteelse. Göjemånad är nu den svenska benämningen på februari, ehuru därmed ursprungligen betecknades senare hälften af februari och förra hälften af mars, liksom Torremånaden (hvars namn i våra almanacker förvridits till Tors-månad) omfattade slutet af januari och förra hälften af februari. , Th. W.* Goebel [göb-], KarlEberhard, tysk botanist, f. 1855 i Billigheim i Baden, filos. doktor i Strassburg 1877, är sedan 1891 professor i botanik vid universitetet i München samt direktor för därvarande botaniska trädgård och växtfysiologiska institut. G. är en af nutidens främsta växtmorfologer och bio- loger. Se B o t a n i k, sp. 1305. Bland hans många skrifter må nämnas Vergleichende entwicklungs-geschichte der pflanzenorgane (1883), Pflanzenbiolo-gische schilderungen (2 bd, 1889-93), Morpho-logische und biologische bemerkungen l-18 (i "Flora", 1889-1908), Archegoniatstudien 1-2 (ibidem 1892-1908), Organographie der pflanzen, insbesondere der archegoniaten und samenpflanzen (2 bd, 1898-1901) och Einleitung in die experimentelie morphologie der pflanzen (1908). G. redigerar sedan 1889 tidskr. "Flora". Han blef led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1900. T. K. Goeben [göb-], August Karl Friedrich Christian von, preussisk general, f. 1816 i Stade, d. 1880 i Koblenz, var 1835-36 officer vid ett preussiskt infanteriregemente, men tjänade .sedan i car-listiska armén, där han avancerade till öfverstelöjtnant. 1842 återinträdde han i preussiska armén som sekundlöjtnant, blef 1861 generalmajor och 1863 brigadchef. Som sådan deltog han i danska fälttåget 1864 och som divisionschef (13 :e divisionen) 1866 i Main-arméns fälttåg i västra Tyskland. Vid fransk-tyska krigets utbrott 1870'fick han befälet öfver 8 :e armékåren (första armén under Steinmetz). Segern vid Spicheren 6 aug. var till stor del G :s förtjänst, ty han förde befälet större delen af dagen. Med sin armékår deltog han därefter i slaget vid Gravelotte (18 aug.) och i Metz' inneslutning. Efter franska Rhenarméns tillfångatagande kom han med sin armékår att tillhöra den nya första armén (Manteuffel), som ryckte fram i norra Frankrike. 9 jan. 1871 fick han, ehuru yngste armékårschef, efter general Manteuffel befälet öfver första armén och vann med denna segern vid S:t Quentin (19 jan.), hvilken afgjorde fälttåget i norra Frankrike. Efter kriget återtog han befälet öfver 8:e armékåren. - G. var typen för en härförare, kunskapsrik, klarseende, djärf och beslutsam, men på samma gång försiktig, orubbligt lugn, äfven i de svåraste lägen, vänlig och välvillig mot sina underlydande och därför omtyckt af alla. G. författade Vier jahre in Spanien (1841), Reise- und lagerbriefe aus Spanien und vom spanischen heer in Marokko (1863) samt skildringar ur Mainarméns fälttåg 1866 och kriget i norra Frankrike 1870-71. C. O. N. Goecking [gö'ck-], Leopold Friedrich Günther von, tysk skald, f. 1748 nära Halberstadt, d. 1828 i Schlesien, bedref juridiska och kamerala studier i Halle och beklädde sedan flera höga poster i förvaltningen inom olika tyska riken. G :s diktsamlingar, Sinngedichte (1772; 2:a uppl. 1778), Heder zweier liebenden (1777; 3:e uppl. 1819), hans mest populära, och Gedichte (1779-82; 3:e uppl. 1821) tillhöra snarare Wielands skola än Göttingerbunds, ehuru hans personliga förbindelser förde honom tillsammans med Bürger, Voss m. fl. och G. flera år deltog i utgifvandet af "Musen-almanach". Hans epistlar erinra om Gleims och