- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1417-1418

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Johann Wolfgang von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<img l>Goethe på äldre dagar

fortsatte likväl sin själfbiografi, Dichtung und wahrheit (3 bd, 1811--14, 4:e bandet postumt 1832), genom summariska Tag- und jahreshefte, hvilka räcka fram till 1822, och mottog genom att lära känna persisk diktkonst nya impulser, hvilka omedelbart omsattes i dikt, den i österländsk ton skrifna Westöstlicher diwan (1819), en ungdomligt fyllig och erfaret vis samling dikter, delvis egnade Marianne von Willemer. Trilogie der leidenschaft (1822--23), framkallad af bekantskapen med Ulrika von Levetzow, vittnade om ung känslostyrka, medan däremot Wilhelm Meisters wanderjahre (utg. 1821--29) förrådde annalkande ålderdom. Utom af studier upptogs hans lefnadsafton af att fullborda Faust, hvars andra, symboliserande del utkom efter G:s död, och som skildrar, hur Faust, frigörande sig från Mefistos ledning, färdas genom historiens, konstens och det offentliga lifvets värld, för att i verksamhet för andra finna befrielse från skuld och kval och i blicken på mänsklighetens utveckling vinna tröst för sin smärta. 1827--31 utgaf han i 40 bd en "ausgabe letzter hand" af sina verk, fullständigad af Nachgelassene werke i 20 bd (1833--42). Efter Christianes död hade G. i jan. 1817 glädjen att se sin son, August von G., gift med Ottilie von Pogwisch, hvilken vardt värdinna i hans hem (med deras söner, Walter och Wolfgang, utdog G:s släkt). S. å. lämnade han ledningen af Weimars teater. 1828 afled Karl August, 1829 Luise och 1830 August von G. Rastlöst arbete hjälpte G. att bära dessa förluster, samtidigt med att såväl Tyskland som utlandet i städse ökadt mått bragte honom ärebetygelser och hyllningar. Särskildt Englands stora författare (Byron, Carlyle, Walter Scott) närmade sig honom med beundran. 22 mars 1832 dog G. stilla i Weimar (se Schüddekopf, "G:s tod", 1907). G:s storhet ligger framför allt i hans universalitet, som i lika mån betingades af medfödda anlag och en medveten, allsidig utbildning af dessa. Såsom ingen annan germansk författare är G. samtidigt skald och vetenskapsman. Det är ej endast enstaka vetenskapliga upptäckter, som G. sökt, utan en helhetsuppfattning. För G. var monismen den enda möjliga världsuppfattningen, och Spinozas panteism ledde honom härvid. Den 1810 utgifna Zur farbenlehre är visserligen af fysikerna förkastad, men den däraf oafhängiga Geschichte der farbenlehre ger i djupsinnig prosa hans uppfattning af kulturhistorien. Den af G. 1817--24 utgifna tidskriften "Zur naturwissenschaft überhaupt", den 1816 började "Kunst und alterthum" och de under sista skedet af hans lif allt flera sträfvandena att genom internationellt utbyte skapa en "världslitteratur" vittna om hans oaflåtliga arbete för att till ständig växelverkan samla den mänskliga kulturen. Sprüchen in prosa (utg. af G. von Loeper 1870) med sin gedigna erfarenhet och storstilade vishet vittna likaledes om hans vidd. Den harmoni och sundhet, som prägla G:s väsen, äro gifvetvis beroende på det normalt, nästan borgerligt behärskade i hans uppfattning af människa och samhälle. Ingen af G:s tolkare eller lärjungar har undgått att betona, hur G:s lif och lära stå i full samklang; han framhåller nödvändigheten af att utveckla personligheten till den högsta möjliga fullständighet, och med rätta har Taine kallat honom "fadern och framkallaren af alla moderna idéer". Som skald är G. icke blott skaparen utaf så många verk af djupaste originalitet, utan äfven en ensamstående förebild genom den "hvila i styrkan af sitt eget innehåll", som han förlänade sina verk. Icke minst märkes den "sichere gegenwart", som enligt G. kännetecknade en betydande dikt, i hans egen lyrik, hvilken är centrum i allt hans författarskap. Det ges ingen lyriker i världen, som förfogar öfver G:s rikedom på stämningar och outtömliga uttrycksmedel; lyriken bildar underströmmen i alla hans verk. Statyer öfver G. äro resta af Marchesi 1840 och af Schwanthaler 1849 i Frankfurt, en dubbelstaty af G. och Schiller i Weimar 1857 och i San Francisco 1901, af Widemann 1869 i München, af Schaper 1880 i Berlin, af Hellmer 1900 i Wien, af Seffner 1903 i Leipzig, af Wägener 1904 i Strassburg och af Eberlein 1904 i Villa Borghese i Rom. -- Såväl G:s Gartenhaus som hans senare bostad i Weimar, det s. k. Goethenationalmuseum, är bibehållet i ursprungligt skick och vallfartsort för tusenden. Äfven Goethehaus i Frankfurt, G:s föräldrahem, är sedan 1897 öppet för besökande. G:s namnteckning se Autograf (pl. 2). -- Jfr vidare Goethegesellschaft och Goethe-und-Schiller-archiv. Utom redan nämnda upplagor af G:s arbeten äro de viktigaste den s. k. Weimarupplagan i fyra serier, poetiska och naturvetenskapliga verk, dagböcker och bref (ännu ofullb.), den af Heinemann m. fl. redigerade (1899--1908, 30 bd), Cottas jubileumsupplaga (1902 ff., 40 bd, ofullb.) och Hempels (36 bd). G:s Briefe an frau von Stein (utg. af Wahle 1899--1900) och G:s briefwechsel mit Schiller (utg. af G. själf; 6 bd, 1828--29; många uppl.) tillhöra hans hufvudverk; hans uttalanden föreligga samlade i Biedermanns G:s gespräche (10 bd, 1889--96). Den kolossala litteraturen om G. kan här ej ens antydas; bibliografi lämnas af M. Koch i Goedekes "Grundriss zur geschichte der deutschen dichtung" IV (2:a uppl. 1891). Af biografier öfver G. äro de bästa Hermann Grimms (7:e uppl. 1902), K. Heinemanns (3:e uppl. 1903), A. Bielschowskys (15:e uppl. 1907) och E. M. Meyers (3:e uppl. 1905). Kort öfversikt ger Witkowski (1899). Af speciellare arbeten kunna nämnas Schöll, "G. in hauptzügen seines lebens und wirkens" (1887), W. Hehn, "Gedanken über G." (5:e uppl. 1902), W. Scherer, "Aufsätze über G." (2:a uppl. 1900), M. Morris, "Goethestudien" (2:a uppl. 1902), O. Harnack, "G. in der epoche seiner vollendung" (3:e uppl. 1905), Boucke, "Wort und bedeutung in G:s sprache" (1901) och "G:s weltanschauung" (1907), Bode, "G:s lebenskunst" (5:e uppl. 1907; sv. öfv., "G. såsom människa". 1905), W. Dilthey, "Das erlebnis und die dichtung" (2:a uppl. 1907)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 01:05:44 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free