samt "Goethe-jahrbuch" (sedan 1880). Af
svensk litteratur rörande G. är det viktigaste
Atterboms "Plato och G." (1842, nu i "Litterära
karakteristiker", 1870), Lysanders och Rydbergs
ofvannämnda skrifter samt Ellen Key i "Människor"
(2:a uppl. 1900). En kort skiss af C. D. Marcus
utkom 1907; om G:s inflytande i Sverige se
E. Wrangel i "Förhandlingar och uppsatser",
utg. af Svenska litt.-sällskapet i Finland,
21 (1907) och "Werther und das Wertherfieber
in Schweden" ("Goethe-jahrbuch", XXIX, 1908).
Öfversättningar äro, utom förut nämnda, af
K. Snoilsky, "G:s ballader" (1876; 2:a uppl. 1900) och
"Visor och dikter" (1901), af
K. Wåhlin "Sånger" (1892), af
K. E. Forsslund, "Goethe-dikter" (1906).
R--n B.
Goethe-archiv [g<over>ö</over>te-]. Se
Goethe-und-Schiller-archiv.
Goethe-gesellschaft [g<over>ö</over>tegeṡe'llʃaft], en 1885
stiftad förening med nära 3,000 medlemmar,
som utgör centralhärden för forskningen
rörande Goethes lif och skrifter. Den har
sitt säte i Weimar, där den med begagnande
af Goethe-und-Schiller-archivs handskriftliga
skatter utger en "Goethe-jahrbuch" (29 bd, 1908)
och en serie "Schriften der Goethe-gesellschaft"
(20 bd, 1908), hvarjämte den äfven på andra
sätt bidrager till att befrämja kännedomen och
förståendet af G. -- I Wien verkar en "Wiener
Goethe verein", som utgifver en årlig "Chronik";
"English Goethe society" (från 1886) publicerar
"Transactions" och "Annual reports".
Goethe-und-Schiller-archiv [g<over>ö</over>te-], urspr.
Goethe-archiv. Goethes sonson, Walter von G.,
testamenterade 1885 familjens arkiv till storhertiginnan
Sofia af Sachsen, hvilken gjorde det till
fideikommiss i sin släkt, men öppnade det till
begagnande af forskare uti den storartade
byggnad (färdig 1896; se fig.), som hon lät
uppföra i Weimar. 1889 utvidgades det genom
tillskott af Schillerarkivet och har sedan
städse varit stadt i betydande tillväxt genom
införlifvande af handskrifter af med Schiller och
Goethe samtida eller dem följande skalder, såsom
Herder, Wieland, Jean Paul, Hebbel, Immermann,
Otto Ludwig, Mörike m. fl. Direktor är sedan
1887 B. Suphan.
Goette [götte],
Alexander Wilhelm, tysk zoolog,
f. 1840 i Petersburg, utnämndes till professor
i zoologi och jämförande anatomi 1882 i Rostock
och 1886 i Strassburg. G. har lämnat många och
betydelsefulla bidrag till skilda djurformers
embryologi, såsom
Entwicklungsgeschichte der unke (1875),
Über entwiklung und regeneration des gliedmassenskeletts der molche (1879),
Untersuchungen zur entwickelungsgeschichte von Spongilla fluviatilis (1886),
Vergleichende entwicklungsgeschichte von Pelagia noctiluca (1893),
Einiges über die entwicklung des Scyphopolypen (1897) och
Über die entwicklung des knöchernen rückenschildes der schildkröten (1900).
L--e.
Goetz [göts] l.
Götz, Johann Nikolaus, tysk
skald, f. 1721, död som superintendent i
Winterburg 1781, tillhörde anakreontikerna
och skref idyller, elegier, visor m. m. samt
öfversatte Anakreon och Sapfo. Efter hans död
utgåfvos hans
Vermischte gedichte (1785)
af Ramler, som öfverarbetade texten.
Gedichte aus den jahren 1745--65
utgåfvos i kritisk upplaga 1893; s. å. utkom äfven
hans brefsamling. Se biogr. af Hahn (1891).
R--n B.
Goetz [göts],
Georg, f. 1849, tysk filolog,
professor i klassisk filologi i Jena, har
(jämte F. Schoell i Heidelberg) ombesörjt en
större kritisk samt en förtjänstfull mindre
textupplaga af Plautus äfvensom (jämte
Gundermann) utgifvit "Corpus glossariorum
latinorum" m. fl. värdefulla arbeten.
H. Sgn.
Goetzen [göt'sen],
Gustav Adolf von, grefve,
tysk Afrikaresande, f. 1866, utrustade på egen
bekostnad en Afrikaexpedition, som utgick
i dec. 1893 från Pangani, färdades genom
massai-länderna och norra Uniamvesi, öfvergick
i maj 1894 Kagera och beträdde det dittills
okända landskapet Ruanda. G. besteg vulkanen
Kirunga-tsja-Gongo (3,420 m.), upptäckte s. om
detta berg den stora Kivusjön, framträngde genom
Ureggas urskogar under outsägliga strapatser mot
v. samt nådde sept. 1894 Kongo vid stationen
Kirundu och i början af dec. Atlantiska hafvet.
Sin resa skildrade han i
Durch Afrika von ost nach west (1895).
1896--98 var G. militär- och marinattaché i
Washington och utnämndes 1901 till befälhafvare
för skyddstrupperna i Tyska Öst-Afrika och var
sedermera äfven guvernör därstädes.
Goeverneur [chovärn<over>ö</over>r],
Johan Jacob Antonie,
holländsk författare, f. 1809 i Hoevelaken, d. 1889
i Groningen, skref ett stort antal populära berättelser
och böcker för ungdom, stundom under märket
Jan de Rijmer.
Hans samlade arbeten utkommo 1882 i 2 bd.
Goeze [götse] l.
Göze.
1.
Johann Melchior G.,
tysk teolog, f. 1717 i Halberstadt, d. 1786
i Hamburg, blef 1744 diakon i Aschersleben,
<img r>
1750 pastor i Magdeburg och 1755 kyrkoherde
i Hamburg. G. har blifvit mest bekant genom
sina litterära strider för den ortodoxa
lutheranismens sak mot den s. k. "upplysningens"
representanter, framför allt Lessing. Hans
motståndare prisgåfvo honom åt ett lättköpt
löje, och Lessing har i sina stridsskrifter
("Anti-Goeze" m. fl.) velat "för alla tider
upphöja honom till en typ för all möjlig
inskräkthet och vetenskapsfientlighet". Numera
erkännes det dock från alla sidor, äfven af
Lessings biografer, att G. ej gjort sig förtjänt
af ett sådant
