1425 Golaw-Goldmark 142S punkt för Krishna-religionen, hvarifrån den ännu i Indien lefvande visnuitiska sekten Bhlgavat'erna ("dyrkarna af den Höge" ; jfr B h a g a v a d g 11 ä) härstammar. En annan gren af den ursprungliga Krishna-sekten, som räknar Vallabha 1. Vallabhä-cärya (se d. o.) som sin profet och lärofader, kallas G o k u l a s t h a - g o s v ä m i n'e r ("gosainer, som bo i Gokula"), emedan denne lefde och verkade därstädes under slutet af sitt lif. K. F. J. Golaw. Samuel von, pseudonym för L o g a u, F. v o n (se d. o.). Golconda, fästning i det inre af Främre Indien, Nizams rike, 11 km. n. v. om Haidarabad. G., som har ett starkt läge på en granitklippa, nyttjas till statsfängelse och Nizams skattkammare. Vid dess fot ligga de forne furstarnas af G. dyrbara, men illa medfarna mausoléer. G. var fordom hufvudstad i ett stort och mäktigt rike, som 1687 störtades af stormogul Aurangzib. Diamanterna från grufvorna vid Partial, nära sydöstra gränsen af Nizams rike, slipades i G. (J. F. N.) Goldap, kretsstad i preussiska reg.-omr. Gumbinnen (Ostpreussen), vid floden Goldap. 8,349 inv. (1900). J. F. N. Go'ldast, Melchior, schweizisk historieskrifvare, f. 1578, d. 1635, tillhörde en adlig, men ruinerad familj samt lefde tidtals i stor fattigdom som skriftställare, tidtals som rådgifvare i olika furstars tjänst. Vid sin död var han kansler vid universitetet i Giessen. G:s många arbeten äro skrifna på latin eller tyska och utmärka sig för mycken stilistisk talang och stor beläsenhet. De förnämsta äro Scriptores rerum Svevicarum (1604), Scriptores rerum Alemannicarum, (3 bd, 1606), Collectio consuetudimim et legum imperialium (4 bd, 1613). Goldau, by i schweiziska kantonen Schwyz, i dalen mellan Rigi och Rossberg. 520 m. ö. h. 1,607 inv. (1900). Jämte tre andra byar förstördes den af ett bergras från Rossberg 2 sept. 1806, hvarvid 110 boningshus begrafdes och 457 människor omkommo. Sedan 1875 för en järnväg från Arth förbi G. upp till Rigi. Vid G. mötas järnvägslinjerna från Aarau och Zürich samt S:t Gotthardsbanan. (J. F. N.) Goldberg. 1. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), vid Katzbach. 6,518 inv. (1900). Ylleväfverier, cigarrfabrikation. Vid G. bröts under medeltiden guldmalm. I en 1524 här stiftad, berömd skola var Wallenstein lärjunge. -- 2. Stad i Mecklenburg-Schwerin, vid Goldberger see. 2,906 inv. (1900). Järnkällor. J. F. N. Gold eagle [gåu'ld ī'gl], eng. ("guld-örn"), num., nordamerikanskt mynt. Se Canada, sp. 1074, och Eagle. Golden [gåu'ldən], ort i nordamerikanska staten Colorado, 20 km. v. om Denver. 2,152 inv. (1900). Bergsskola, teologiskt seminarium och bergsbruk. J. F. N. Goldene aue (Güldene au), en fruktbar, af Helme (biflod till Unstrut) genomfluten dal, som börjar vid Nordhausen och sträcker sig till Artern i s. ö., i Thüringen, mellan sydligaste randen af Harz och bergshöjderna midtemot (Windleite och Kyffhäuser). (J. F. N.) Goldene mark. Se Eichsfeld. Golden gate [gåu'ldən gei't], det sund, som förenar San Franciscobukten i Kalifornien med Stilla oceanen. På dess södra strand ligger San Francisco. J. F. N. Golden vale [gåu'ldən vei'l]. Se Tipperary. Golder, en stam bland tunguserna (se d. o.). Go'ldfuss, Georg August, tysk zoolog och paleontolog, f. 1782, d. 1848, blef 1804 docent i Erlangen, 1818 professor i zoologi och mineralogi i Bonn, författade bl. a. Naturbeschreibung der säugethiere (1812), Physikalisch-staüstische be-schreibung des Fichtelgebirges (1817), Handbuch der zoologie (1818-20), Abbildung und beschrei-bung der petrefaclen des museums in Bonn (1826), Petrefacta Germaniæ (1826-44; ny uppl. 1862 -66), ett stort, präktigt illustreradt verk i tre folioband. L-e. Goldgulden (ty., "guldgulden"). Se Dukat, sp. 1041, och Gulden. Goldie [gåu'ldi], sir George Dashwood Taubman, brittisk koloniguvernör, f. 20 maj 1846 på ön Man, ingick vid unga år i brittiska armén, men egnade sig snart åt upptäcktsfärder i Väst-Afrika, särskildt Nigerområdet. Där blef han ledare af de brittiska koloniseringssträfvandena, samlade 1879 dessas intressenter till United african company, hvilket 1881 reorganiserades under namnet National african company och 1886, ytterligare utvidgadt, fick k. fribref som Royal Niger company med lord Aberdare som guvernör och G. som viceguvernör. Dessförinnan hade han genom köp förvärfvat franska köpmäns territorialrättigheter vid nedre Niger, vid Berlinkonferensen 1884 tjänstgjort som sakkunnig rörande Nigerområdet samt därefter i samverkan med upptäcktsresanden James Thompson å kompaniets vägnar afslutit fördrag om landupplåtelse med flera hundra infödda höfdingar. 1897 deltog G. i kompaniets fälttåg mot de muhammedanska stammarna i Nupé och Ilorin samt genomdref, då gränsstriderna med Frankrike hotade förlama kompaniets koloniseringsverksamhet, att brittiska staten 1 jan. 1900 mot en penningsumma öfvertog kompaniets besittningar vid Niger, som då förvandlades till protektoratet Northern Nigeria. G. erhöll 1887 knightvärdighet och blef 1898 medlem af Privy council; han var medlem af 1902--03 års stora undersökningskommission om krigföringen i Syd-Afrika och utsågs 1905 till president i Royal geographical society. V. S-g. Goldingen (lett. Kúldiga), kretsstad i ryska guv. Kurland, vid Windau, som i närheten bildar ett vackert fall, Rummel. 9,733 inv. (1897). Ruiner af ett gammalt slott, som på 1600-talet var hertigarnas af Kurland residens. (J. F. N.) Goldmark, Karl, ungersk kompositör, f. 1830, utbildade sig mest autodidaktiskt och vardt först ryktbar genom konsertuvertyren Sakuntala. Operan Die königin von Saba (1875), mycket österländsk i färg och