1431 Goldschmidt 1432 anställde han en hel del observationer på föränder-liga stjärnor, kometer m. m. samt upptäckte, med en ej synnerligen stor kikare, 1852-61 ej mindre än 14 småplaneter. För dessa upptäckter erhöll han 1861 Koyal astronomical societys stora guldmedalj. A.L-n. (B-d.) Goldschmidt, Melr Aaron, dansk författare ai judisk börd, f. 26 okt. 1819 i Vordingborg, d. 15 aug. 1887, tog studentexamen 1836 och yalde efter filos. kandidatexamen författarens, närmast journalistens, kall 1837. 1837-39 debuterade han som redaktör för den lilla landsortstidningen "Næstved ugeblad", uppsatte 1840 den ryktbara politiska och litterära skämttidningen "Corsaren" (se d. o.), hvars första nummer utkom 8 okt. s. å., ett märkligt datum i G :s och den danska litteraturens historia. G. var själf författare af de flesta artiklarna; bland medarbetarna märkas P. Chievitz och P. L. Möller. Redan efter ett par dagar beslagtogs "Corsaren" och blef alltsedan föremål för täta åtal och indragningar. G. nåddes själf af lagens arm, då högsta domstolen med åsidosättande af det juridiska an-svaringssystemet dömde honom till några dagars fängelse på vatten och bröd, böter och "lifstids-censur". Ehuru "Corsaren" ej förfäktade något ensidigt, oppositionellt partiprogram, var den dock de maktegande en nagel i ögat. G. lade själf mest vikt vid de ledande artiklarna med deras hänförelse för en ideell republikanism; men för allmänheten voro de smärre satiriska elkr osedvanligt pikanta kåserier, som späckade innehållet, det Täsentliga. Än riktades kvicka, försåtliga angrepp på enväldet och dess handtlangare, än snärtades eftertryckligt de liberale ledarna, en 0. Lehman, Tscherning, Ploug. Både i hög grad hatade och omtyckta, voro tidningen och dess talangfulle huf-Yudredaktör på väg att bli betydande faktorer i samhället. Dec. 1845 inträdde emellertid en vändpunkt i "Corsarens" och G :s verksamhet genom sammanstötningen med S. Kierkegaard. En ganska sökt anledning gaf den geniale, men retlige filosofen tillfälle till ett häftigt utfall mot "Corsaren", af hvilken han formligen anhöll att som en litterär upprättelse få bli "utskälld". Krigsförklaringen besvarades omsider på ett Kierkegaard i hög grad förlöjligande sätt. Utledsen på den bittra fejden, i viss mån äfven genomträngd af dess hopplöshet gentemot en personlighet med Kierkegaards andliga rang och auktoritet, lämnade G. "Corsaren" i andra händer och kunde för försäljningssumman anträda en ettårig utrikes resa i okt. 1846 - "for ät blive af med vittigheden og lære noget". Midt under jäsningen till den internationella revolutionära rörelsen i ,,Europa 1848 fick G. genom sin vistelse i Tyskland, Österrike och Italien tillfällen att studera de stora kulturländernas politiska och sociala förhållanden samt stifta närmare bekantskap med några af den annalkande revolutionens ledare. Personlig beröring på hemvägen, i Schweiz, med den reformerte prästen Piguet påverkade också hansvärlds- och samhällsåskådning. De arroganta och negativa elementen i hans väsen trädde tillbaka för de positiva och moderata; hans medfödda kosmopolitiska läggning hade fått ytterligare näring, och med ännu större vidsynthet och frihet från nationella fördomar än förr bedömde han nu Danmarks kritiska förhållanden, hvilket gjorde, att forna vänner i honom misstänkte en affälling. I dec. 1847 utsände G. första häftet af månadsskriften "Nord og syd", året därpå förvandlad till veckotidning, nedlagd 1859. "Nord og syd" var konfessionslös: kristendomens betydelse uppfattades snarast som en "ideal humanism". Politiskt intog G. i det nya organet en mindre avancerad, men mera deciderad ståndpunkt: konungadöme med starka prerogativ gentemot allmän valrätt, men med republikanska institutioner. I motsats till det nationalliberala partiets "ejderdanska" politik häfdade G. den meningen, att Danmark borde bibehålla förbindelsen med Holstein för Slesvigs skull, och ifrade för en "federativstat" (den s. k. "helstaten"). Folket borde dessutom först småningom uppfostras till själfstyrelse genom lifligare deltagande i behandlingen af kommunala angelägenheter, utvidgad kommunal frihet, förbättrad folkskoleundervisning, juryinrättningens införande o. s. v. På grund af detta program aflägsnades G. efter 1848 alltmera från det segerrika, då till en viss grad härskande partiet och förband sig i stället med de store adlige gods-egarna (flertalet tillhörde den s. k. "grundejer-foreningen", se d. o.). Alliansen med dessa innebar allt annat än förödmjukande villkor för G., men ådrog honom (1851) ett ursinnigt anfall af den förste danske socialisten, F. Dreier, som med orätt betraktade "Corsarens" forne höfding som konservativ öfverlöpare. Genom sina många sakrika upplysningar om det öfriga Europa och om alla viktigare kulturfrågor, sin merendels utmärkta litterära kritik och sin smakfulla, stundom glänsande framställningskonst utöfvade "Nord og syd" stort inflytande; fastän dess idéer ofta gingo stick i staf med allmänna opinionen, fick den också en vidsträckt läsekrets. G., som senare delen af sitt lif ofta vistades utomlands, reste 1861 till England i akt och mening att bli engelsk författare, men återvände redan 1862 till Danmark. Sin kamp för helstatspolitiken fortsatte han i ett nytt veckoblad, "Hjemme og ude" (1861), mot den dåvarande- nationalliberala regeringen, men drog sig snart tillbaka från den politiska vad j obanan, för att helt egna sig åt skönlitteraturen och filologisk-religionsfilosofiska studier. 1845 hade han utgifvit sin första fullödiga berättelse, En jöde (3:e uppl. 1899; "En jude", 1905). Diktartemperamentets glöd, stilens förening af klar, elegant gestaltning, målmedveten, energisk satir och dystert patos, de originella, stämningsfulla situationsmålningarna, ej minst af det judiska hem- och ceremoniallifvet - t. ex. skildringen af påskfesten, hvartill finns en intressant parallell i Levertins ypperliga novell "Kalonymos" - och den fina själsanalysen jämte det på sin tid nya ämnet, judarnas ställning till tidens samhälls-och kulturförhållanden, göra boken till ett af G :s ursprungligaste, främsta och mest gripande verk. Mästerlig är den lyrisk-humoristiska tolkningen af