1433 Goldschmidt 1434 det säregna och olyckliga i en isolerad barndom. Bland G :s stamfränder väckte boken, märkligt nog, mycken ond blod; man ansåg den vara en pro-fanering af religiös-nationella ting. 1846 utkom ett band mindre Fortællinger, ofta alldeles förträffliga småstycken, äkta goldschmidtska i ämnesval och anda. I "Nord og syd" åter började G. 1852 offentliggöra sin digra roman Hjemlös (5 bd), som afslutades först 1857. Komanens tendens, otillräckligheten af den estetiska lifsåskådningen, som identifieras just med hemlösheten, innebär en skarp vidräkning med haltlösheten hos äfven många bland de bäste af Kristian VIII :s generation och betonar, att äfven konstnären för att bli hvad G. kallar en "förnäm" individualitet måste ställa sig "i en idés tjänst". Kompositionens konstnärliga värde har lidit men af romanens osammanhängande tillkomst; men verket innehåller många talangfulla skildringar och bäres på sätt och vis af den för G. egendomliga läran om "nemesis". Med "nemesis" menar G. en hemlighetsfullt och kärleksfullt uppfostrande vedergällningslag, som "ställer oss i ett fint, omfattande rättsförhållande till en lifvets naturliga magi" och kommer världen att framstå som ett ordningens och rättfärdighetens rike. Neme-sistanken genomsyrar G :s drama En skavank (1860; 2:a uppl. 1867), som följdes af ett par andra teaterstycken, nämligen det spännande och fint psykologiska skådespelet Rabbi Eliezer (1861, upp-fördt på scenen 1869 med benämningen "Eabbien og ridderen") och komedien / den anden verden (1862; 2:a uppl. 1869), hvartill slöt sig (1863) den dramatiska situationsbilden Svedenborgs ungdom. G :s diktning koncentrerades dock på berättelsens område. Till hans största idéroman ansluta sig Arvingen (i Fortællinger og skildringer 1863-65; 3:e uppl. 1899) och Ravnen (1867; 3:e uppl. 1899; "Korpen", 1908), båda, liksom "Hjemlös", kritiska tidsmålningar och framställningar af unga idealisters utvecklingsförlopp. Bland hans många andra berättelser och skisser, ofta utmärkta för stilens cise-lering, fina, dämpade kolorit samt förkärlek för klärobskyra själstillstånd, må nämnas Kærligheds-historier fra mange lande (1868) och Smaa for-tællinger (1868-69, hvaribland den ypperliga hälft judiska, hälft danska historien Maser och Levi og Ibald) samt slutligen Avrohmche nattergal (1873), äfven behandlande ett judiskt ämne. Till stor del färgas denna rika poetiska produktion af " nemesis"-åskådningen, som äfven kom G. att samla en del äldre och nyare Fortællinger og virkelighedsbilleder (1877) under den gemensamma titeln "Forskjellige phaser af nemesisidén". Senare partiet i hans arbete Livserindringer og rcsultater (s. å.) - l :a delen är en själfbiografi med en intressant och liflig inblick i G :s och hans samtidas förhållanden, stämningar och erfarenheter till "Corsarens" nedläggande - innehåller uteslutande en filosofiskhistorisk utveckling af denna författarens älsklingstanke, som han efter sina egyptologiska och mytologiska studier är benägen att tillerkänna ett grundväsentligt inflytande ej blott på egypternas och hellenernas religiösa föreställningar, utan äfven på kristendomen, ja, på all religion. En blandning af orientalisk mystik och dansk verklighetskärlek är utmärkande för G :s intressanta personlighet, säkerligen en af de mest betydande andliga krafter, som den semitiska stammen skänkt Norden, och i mycket en föreningslänk mellan gammalt och nytt. Af G :s Poetiske skrifter ha hittills 8 bd utkommit (1896 ff.). Se f. ö. S. Kierkegaard, "Bladartikler", utg. af K. Nielsen (1857), "Af S. Kierkegaards efterladte papirer", utg. af H. P. Barfoed, II (1872), G. Brändes, "Kritiker og portræter" (1870) och "Levned" (1908, med många intressanta, delvis skarpt antipatiska omdömen om G.), 0. Borchsenius, "Fra fyrrerne", II (1880), och J. Michaelsen, "Fra min samtid" (1890). I sv. öfv. ha utkommit "Ne-mesisberättelser i urval" (1884). E. A-ie. Goldschmidt, Levin, tysk rättslärd, f. 1829, d. 1897, blef 1860 e. o. och 1866 ord. professor i juridik vid Heidelbergs universitet samt kallades 1870 till medlem af Bundes-, numera Eeichs-ober-handelsgericht i Leipzig och 1875 till professor i handelsrätt vid Berlins universitet samt geheime-justitieråd. Genom "Zeitschrift fur das gesammte handelsrecht" (sedan 1858) och sin aldrig fullbordade Handbuch des handelsrechts (1864-68; 3:e delvis omarb. uppl. 1891) bidrog G. i hög grad till handelsrättens utbildning såsom själfständig gren af juridiken och påverkade äfven den tyska handelslagbokens revision i samband med antagandet af den nya "Bürgerliches gesetzbuch", hvilken ock i honom hade en af sina första förkämpar. I sin forskning sökte G., som från början egnade sig åt den romerska rätten, strängt genomföra en historisk och komparativ metod och bildar i viss mån en motsättning, men ock ett komplement till Thöl, den tyska handelsrättens banbrytare. Rid. Goldschmidt, Otto, tysk pianist, tonsättare och dirigent, f. 1829 i Hamburg, d. 1907 i South-Kensington vid London, utbildade sig vid konserva-toriet i Leipzig under Mendelssohn och Hauptmann samt studerade 1848 för Chopin i Paris. Han åtföljde 1851 som pianist den berömda svenska sångerskan Jenny Lind (se Lind-Goldschmidt) till Amerika och blef 1852 gift med henne. Makarna vistades i Dresden, Düsseldorf och Hamburg, tills de 1858 för framtiden bosatte sig invid London. G. blef 1863 professor vid k. musikakademien där och 1866 dess vice föreståndare. Han dirigerade stora tyska musikfester, stiftade 1876 Bach-kören i London och ledde den med stor framgång till 1885. Kompositioner af honom äro den bibliska idyllen Ruth (1867), en pianokonsert, en trio samt pianostycken och sånger. Han var sedan 1865 ledamot af Mus. akad. i Stockholm. E. F-t. Goldschmidt, Adalbert von, österrikisk tonsättare, f. 1848 i Wien, d. där 1906, elev af konser-vatoriet därst., väckte blandade omdömen genom det bisarra, ehuru stort syftande, i Berlioz' och Liszts anda anlagda oratoriet Die sieben todsünden (1876) och den Wagners stil öfverdrifvande operan Helian-thus (1884) samt trilogien Gäa (1889) m. m. Mera allmänt erkännande skördade han, då han på senare år reste omkring till flera orter (Stockholm 1893) för att bekantgöra sina populära sånger, hvilka, till stor del genom operasångerskan Polnas mästerliga föredrag, vunno mycket bifall. A. L.* Goldschmidt, Heinrich, tysk kemist, f. 1857 i Prag, blef 1881 docent och 1885 honorarprofessor i Zürich, arbetade två år hos vän't Hoff i Amsterdam, där han äfven var docent, kallades 1896 till e. o. professor i Heidelberg och vardt 1901 prof es-