1435 Goldschmidt-Goldstücker 143S sor i kemi vid Kristiania universitet. G. har utfört många värdefulla arbeten såväl inom den organiska som den fysikaliska kemien. Bland de förra må nämnas hans undersökningar om oximer, om diazo- och azoföreningar samt hans metod att medelst fenyl-isocyanat påvisa vissa atomgrupper, särskildt hy-droxylgruppen. G :s fysikalisk-kemiska arbeten utmärka sig genom gedigna experiment och kritisk bearbetning; de behandla löslighetsfenomen och i synnerhet katalytiska reaktioner (se Katalys), af hvilka G. utförligt undersökt en mängd. H. E. Goldschmidt, Johann Wilhelm (Hans), tysk elektrokemist, f. 1861 i Berlin, studerade i Heidelberg, där han 1886 blef filos. doktor. Hans bekanta uppfinning al u m i n o t e r m i e n (se d. o.) har vunnit vidsträckt användning. H. E. Goldschmidts metod. Se Goldschmidt, J. W., och Ferrolegeringar. Goldsize [gåü'ld säi's], eng., bot., en tjock oljefernissa, "guldsajs", som användes för tillslutning af mikroskopiska preparat. G. L-m. Goldsmith [gåu'ldsmith], Oliver, engelsk författare, f. 10 nov. 1728 i grefsk. Longford, Irland, d. 4 april 1774 i London, verkade som barn ytterst obegåfvad, och äfven senare i lifvet var han lat och nästan utan vilja. 1744 inträdde han i Trinity college i Dublin, där han 1749 med möda tog examen som bache-lor of arts. Han studerade därefter teologi, men då det icke lyckades honom att blifva präst, begaf han sig till Edinburgh för att studera medicin. 1753 reste han utomlands och tyckes under ett par år ha studerat medicin i Leidcn. Man säger, att han blef doktor i Louvain; därefter företog han 1755 en resa genom Flandern, Frankrike, Tyskland och Schweiz, hvarunder han förtjänade sitt uppehälle med flöjtspel. I febr. 1756 återkom han till England, där han först utan framgång försökte sig som läkare, tills han blef bekant med Richardson, hvilken använde honom som korrekturläsare och troligen väckte hans intresse för litteraturen såsom yrke. Han började skrifva kritiker i "Monthly review", utgaf 1759 En-quiry into the present state of polite learning in Europé, som gjorde honom bekant, och lämnade sedan bidrag på vers och prosa till åtskilliga tidskrifter. 1762 utgaf han The citizen of the world ("Brefväxling emellan en chines i London och dess vänner i östern", 1786), en samling bref i stil med Montesquieus "Lettres persanes", i hvilken han med stor kvickhet låter en kines bedöma europeiska förhållanden. Samuel Johnson, hvars bekantskap han gjorde vid denna tid, insåg strax G :s stora värde och förklarade honom för en af de förnämste då lefvande författarna. Detta omdöme rättfärdigades af G :s dikt The travel-ler (1764), innehållande skildringar från hans resa. Den gjorde honom berömd och inbragte honom Oliver Goldsmith. Efter Joshua Reynolds' målning. pengar. 1765 samlade han sina Essays. 1766 utkom hans mästerverk, The vicar of Wakefield ("Landprästens i Wakefield lefverne", 1782; nya uppl. 1788 och 1795; tryckt på eng. i Uppsala 1798; senaste sv. öfv. och uppl. 1895; en dramatisering af K. Stridsberg uppfördes 1795), som Johnson redan 1762 sålt till en förläggare i ett ögonblick, då G. befann sig i penningnöd. Det är en idylliskt sentimental roman, som med hänryckning lästes i hela den bildade världen och gaf anledning till en hel genre i världslitteraturen: prästgårdsidyllen. I Tyskland har den inspirerat t. ex. Voss och Goethe. "Oaktadt många brister i komposition och karaktärsteckning kan denna roman, till följd af sitt omväxlande innehåll, den lyckligt träffade berättartonen och det klassiskt rena språket med rätta försvara sin plats som en älsklingsbok både inom och utom England". 1768 uppfördes hans första lustspel, The good-natured man. Det inbragte honom 500 pd st. Han trodde sig rik, hyrde en luxuös våning o. s. v. och hade snart förslösat summan. Han nödgades nu för att lefva påtaga sig allt slags kompilationsarbete för förläggare. Till denna grupp höra de ytterst populära The history of Rome (1769; sv. öfv. 1814), History of England (1771; sv. öfv. 1825-27, ny öfv. i sammandrag, 1836), History of Greece (1774; sv. öfv. i sammandrag af A. G. Silverstolpe, 1806), History of the earth and animated natur e, af hvilket arbete 8 band förelågo färdiga vid hans död. 1770 utkom hans andra berömda poem, elegien The deserted village. 1773 uppfördes hans lustspel She stoops to conquer och gjorde mycken lycka. G. är kanske i denna på dramatiska mästerverk fattiga tid den förnämste lustspelsförfattaren i England. Hans sista poem, Reta-liation, skrefs troligen i febr. 1774, men innan det var tryckt, hade skalden aflidit. Hans förtjusande dikt The haunch of venison publicerades först 1776. Fast G. förtjänade mycket på sina skrifter, lefde han i ständig brist på grund af sin slösaktighet, sitt oförstånd och sin välgörenhet, och han efterlämnade stor skuld. Ända från barnsben hade han en besynnerlig smak för granna och dyrbara kläder, och barnslig till hela sitt väsen, kunde han icke dölja sin fåfänga och sitt lättsinne lika litet som sin mildhet, entusiasm och godhjärtenhet. Men, säger Johnson, med alla sina svagheter var han en stor man. Hans språk är klassiskt, han är en af den engelska litteraturens förnämste essayister, hans roman bildade skola, och hans sista lustspel hör till tidens bästa. Bästa upplagan af G :s verk utgafs af Gibbs i 5 bd 1885- 86. Se biogr, öfver G. af Forster (1848; flera uppl.), Washington Irving (1849), W. Black (1878), A. Dobson (1888; ny uppl. 1899) och A. King (1898) samt Macaulays essay öfver G. J. M. Goldstein [gå'ldstajn], Eugen, tysk fysiker, f. 1850, filos. doktor i Berlin 1881, sedan 1888 fysiker vid Berlins observatorium, har utfört en mängd undersökningar angående elektriska urladdningar i förtunnade gaser och är särskildt bekant genom sin upptäckt (1886) af kanalstrålarna (se d. o.). G. N. Go'ldstücker, T h e o d o r, tysk orientalist, f. 1821 i Königsberg, d. 1872 som professor i sanskrit vid University college i London, gällde i England som den förnämsta auktoriteten i alla med indiskt lif och indisk litteratur sammanhängande frågor, hvarför