1439 Golf 1440 väggar och tak. För boningsrummet bör golfvet genom sin indelning och färg bilda en lugn bakgrund för möblerna, hvilka ses lika mycket mot golfvet som bakgrund som mot väggarna. Vårt plankgolf, afsedt för skurning, kan hvarken i fråga om indelning eller färg sägas vara synnerligen tillfredsställande. Betydande konst har sedan äldsta tider öfvats att sira golfven i religiösa och världsliga monumentalbyggnader. Den färgstämning och färgrikedom, som mattor kunna förläna bostaden, måste i monumentalbyggnader frambringas med hållbarare material. Större och mindre skifvor af olika färgade marmorarter, utlagda i genometriska mönster, mosaik af olikfärgade stenarter, kompletterade i nödfall med konstgjorda bitar af bränd lera eller af glas, ha härtill användts af greker och romare i stor utsträckning. Bruket af mosaikgolf var hos romarna så alltmänt äfven för privatbostäder, att man i den lilla provinsstaden Pompeji finner dem i de flesta mera förmögna hus. I Pompeji fanns en golfmosaik, det s. k. Alexanderslaget (se d. o.), framställande en rik figurkomposition. Italienarna ha ända till våra dagar bevarat konsten att lägga mosaikgolf. Under 1800-talets sista årtionden ha utvandrade italienska yrkesmän spridt konsten till Europas öfriga länder. Äfven här i landet läggas nu vackra cementmosaikgolf, oftast af italienare. Från den muhammedanska världen infördes i Europa genom morerna användningen af i mönster målade, glaserade och brända lerplattor (azulejos, majolika, fajans, astrak, kakel) för golfbeläggning. Medeltiden och den tidigare renässansen ha efterlämnat vackra golf af dylika material. I våra bostäder utgöres golfvet vanligen af 2-tums furuplank (d. v. s. 5 cm. tjock), spåntad och spikad direkt på bjälkarna eller, om bjälklagen skola vara mera ljuddämpande, på i fyllningen liggande "underslag" af plank eller sparrvirke. Ur hygienisk synpunkt ha på senare tider viktiga anmärkningar framställts emot denna golfbeläggning. Springorna mellan golfplankorna, som ökas efter hand, som träet torkar, utgöra synnerligen gynnsamma bakteriehärdar. Jordmånen blir ännu gynnsammare för dylik växtlighet genom den oupphörligt återkommande bevattningen vid golfvens skurning. Dessa olägenheter afhjälpas, om springorna igenkittas och golfven oljedränkas och laseras, fernissas eller bonas. Men all dylik behandling af furu å golf är synnerligen ovaraktig på grund af furuns lösa beskaffenhet. Vackra, hållbara och hygieniskt mera tillfredsställande äro parkettgolfven, som åstadkommas därigenom, att man af väl valdt och absolut torrt furuvirke sammansätter kvadratiska taflor 0,5--1 m. i fyrkant och belägger dem med 0,5--1 cm. tjock faner af ett hårdare träslag (vanligen ek) i något mönster. Parkettgolf äro relativt dyra; men skurningen undvikes och ersattes med boning, och de ytterst små springorna mellan rutorna fyllas vid hvarje boning med vax. S. k. stafparkett utföres af korta (30 à 60 cm.) och smala (7 à 10 cm.) spåntade ekbräder, s. k. ekstaf, hvilka läggas i riktning mot hvarandra som faner i en fjäder. Hos oss betraktas parkettgolf som en lyx; i andra länder, exempelvis Ryssland, är golfvens beläggande med rutparkett det normala. Äfven i Frankrike och England torde skurgolf af trä vara mindre vanliga; i Italien och Spanien äro de okända. Emellertid undanträngas trägolfven alltmer af andra beläggningsmaterial, i all synnerhet af linoleummattan, medelst hvilken springorna inskränkas till ett minimum, och en värdefull luftisolering mellan de olika våningarna erhålles. Den är dessutom både vattentät och eldfast, och man kan gifva den hvilken färg och hvilket mönster som helst. Fullkomligt fogfria golf erhållas medelst de under olika namn, xylopat, torgament, linotol, sanitasgolf, patentgolf o. s. v., gående golfbeläggningsämnen, hvilka påläggas i mjukt, degartadt tillstånd direkt på underlaget, det må nu vara trä, sten, cementbetong o. s. v., och hvilka på senare tider fått mycken användning särskildt i sjuksalar. I afseende på hållbarhet blir dock alltid sådan golfbeläggning underlägsen de material, som kunnat vid tillverkningen underkastas starkt tryck, såsom linoleummattor, xylolitplattor o. d. Användningen af dylika konstgjorda golf beläggningsmaterial har ökats genom träbjälklagens utträngande och ersättande af järnbjälklag; de bilda ett mycket viktigt komplement till de moderna bjälklagskonstruktionerna. Stengolf äro vi här i landet vana att finna endast i förhallar, vestibuler, trapplaner, portgångar o. d. samt i kyrkor. I de sistnämnda ha sedan äldsta tider användts dels tegel lagda på flätan i olika mönster, dels kalkstensplaner. Vår siluriska kalksten, som förekommer dels grå, dels röd och brytes ur berget i tunna hällar, är af naturen det förträffligaste golfbeläggningsmaterialet och användes också därtill i stor utsträckning, oftast i kvadratiska plattor med 45 cm. sida och 3 à 5 cm. tjocklek, s. k. kalkstensplansten. Det största kalkstensgolf, som lagts i ett sammanhang i vårt land, torde vara golfvet i Nordiska museets hall, upptagande en yta af omkr. 1,800 kvm. och i hvars mönster som hufvudmotiv ingå de gamla alkemistiska tecknen för de viktigaste metaller och bergarter i vår svenska jord. Kalkstensgolfven ha en angenäm neutral färgton, äro för vårt land karakteristiska och borde icke i så hög grad, som nu sker, få undanträngas af utländska hvita, svarta och brokiga (därföre vanligen bråkiga) marmorsorter. Äfven i rum, där golfvet f. ö. är af trä, läggas några kalkstens- eller marmorhällar framför kakelugnar och spisar (s. k. kakelungns- eller spisplaner), för att icke nedfallande bränder eller gnistor skola skada eller tända golfläggningen. Under 1700-talet var det vanligt, att man rundt rummens väggar lade en fris af kalksten och därinnanför trägolf. Stenbeläggning med tegel på flätan användes hos oss äfven allmänt som s. k. brandbotten på vindsbjälklaget. Eld hindras visserligen härigenom att sprida sig nedåt, men undervarande våningar förstöras vanligen ändå genom de oerhörda vattenmassor, som numera kastas in i eldhärdarna, och hvilka en brandbotten af tegel icke förmår hejda. Man börjar därföre numera utföra brandbottnar af stålslipad cementbetong med lutning mot afloppsledningar eller spygattar direkt ut i det fria. Fullkomligt vattentäta golf för badrum, sköljrum, diskrum o. d. kunna dock icke åstadkommas enbart med stålslipad cementbetong, utan på denna måste läggas ett lager asfalt med lutning mot golfbrunn. Jfr "Handbuch der architektur", afd. III, bd 3, h. 3. 2. Landtbr. Se Hässja.