1445 Golius-Gollmick 1446 "Lettresurl'athéisme" (1785). SeKaterkamp/'Denk-würdigkeiten" (1828), furstinnan G :s "Briefwechsel und tagebücher" (3 bd, 1874-76) och Galland, "Die fürstin G. und ihre freunde" (1880). - 5. D m i t r i j D m i t r i j e v i t j G., den föregåendes son, missionär, f. 1770, d. 1840, öfvergick 1778 till katolicismen och antog namnet pater Augustin Smit, flyttade 1792 till Förenta staterna, där han grundlade en katolsk koloni Loretto i Pennsylvania och offrade hela sin förmögenhet för religiösa syften. Efter honom uppkallades järnvägsstationen Galitzin, belägen vid en tunnel i Alleghanybergen. Han författade A defence of catholic principles (1870) och A letter to a protestant friend ön the Holy Scriptures (s. å.). Jfr "Un missionaire russe en Amérique" (1856). - 6. DmitrijVladimirovitjG.,f. 1771, d. 1844 i Paris, deltog med utmärkelse i fälttågen 1806-07 och 1812-14 och var sedan 1820 generalguvernör i Moskva, där han under koleratiden 1831 och vid flera andra tillfällen utmärkte sig genom sin oförtrutna verksamhet i stadens intresse. - 7. Emmanuil Michajlovitj G. (Galitzin e), f. 1805 i Paris, d. 1853, författade på franska många arbeten om Ryssland, däribland Le Nord de la Sibérie (1843), Ivan Nikitenco, le conteur russe, f allés et légendes (1843, ny uppl. 1846), La Finlande (1852) samt det postuma arbetet La Russie du XVII:e siëcle dans ses rapports avec l'Europe occidentale (1855). - 8. Nikolaj Sergjeje-vi t j G., militärskriftställare, f. 1809, d. 1892, deltog i fälttågen 1828-29 och 1830-31 och var under Krimkriget generalkvartermästare vid mellersta armékåren. Han tjänstgjorde på 1840-talet som professor i strategi och krigshistoria vid Krigsakademien i Petersburg, blef 1867 ständig ledamot af generalstabens krigsvetenskapliga kommitté och pensionerades 1880. G. redigerade några år militärtidningen "Kusskij invalid" och åtskilliga publikationer af generalstaben. En frukt af mångårigt arbete var hans allmänna krigshistoria, Vseobstjaja vojennaja istorija (1872-78), som i utdrag utgifvits på svenska ("Allmän krigshistoria", 5 dlr, 1875-87). Behandlingen af Gustaf II Adolfs fälttåg förskaffade honom 1876 ledamotskap af svenska Krigsvet.-akad. - 9. Avgustin Petrovitj G., katolsk skriftställare i Paris, f. 1824, d. 1875, författade de polemiska religionsskrifterna L'église russe est-elle libre? (1861) och L'église gréco-russe (s. å.), Déscription de rUkraine (1861) och den historiska memoarsamlingen La Russie au XVIII:me siécle, mémoires inédits sur le r egne de Pierre le Grand, Catherine I et Pierre II (1863). Dessutom utgaf han Histoire des particularités de la rébellion de Stenko Rasin contre le grand Duc de Moscovie (1856), en öfv. af en handskrift, som författats af en engelsk köpman i Archangelsk 1671. - 10. Dmitrij Petrovitj G., romanförfattare, f. 1860, inträdde efter studier vid Alexandrovska lyceet i statstjänst, där han avancerade till adjoint hos statssekreteraren i riksrådet. Efter en poetisk debut 1879 väckte han uppseende genom sina 1885 publicerade skisser Ubogie i narjadnyje (Stackare och eleganter) och romanen Tenor. Under pseudonymen M u r a v l i n har G. blifvit en af de mest populäre romanförfattarna i de ryska salongerna. Hans många romaner, som skildra företrädesvis det byråkratiska hufvudstadslifvet, utmärka sig ej för djupare karak- tärsteckning, men lämna intressanta bidrag till sedeskildringen af den ryska aristokratiens dege-nerering och äro skrifna på ett elegant, ledigt språk. - I svensk öfversättning föreligga: "Pangar" (1890), "Brudgummen" (1891 i "Idun") och "Utan kärlek" (1896). l-4 o. 6 (M. G. S.) 5,7-10 A-d J. Golius [gå-], Jacob, holländsk orientalist, f. 1596, d. 1667, besökte flera gånger Orienten, blef 1624 Erpenius' efterträdare som professor i österländska språk i Leiden och därjämte 1629 professor i matematik, skref bl. a. Lexicon arabico-latinum (1653). (K.V. Z.) Golkonda. Se G o l c o n d a. Goll [gåll], Jaroslav, tjechisk historiker och skald, f. 1846, blef filos. doktor i Prag 1870, studerade i Göttingen under ledning af Waitz och var ett år sekreterare hos historikern G. Bancroft. Efter hemkomsten var han 1874-80 lärare vid Prags handelsakademi, blef 1875 docent i historia vid Prags tjechiska universitet, 1880 e. o. och 1885 ord. professor i historia. Bland G :s många historiska skrifter märkas Pfispëvky k zivotopisu Komenského (1874, Bidrag till Comenius' biografi), Pomery evropské po bitvë na Bilë Hor e (1875, Europeiska förhållanden efter slaget på Hvita berget), Ueber Mannsfeld i. j. 1624 (1875), Der vertrag von Alt-Ranstaedt, Oesterreich und Schweden 1706-07 (1879). Grundliga forskningar rörande husitkrigen och de följande religionsrörelserna i Böhmen ha gjort honom till auktoritet på detta område. Hit höra arbetena Der böhmische text des brüderkatechismus (1877), Roky-canovd postilla (1879), Jak Luther soudil o Husovi (1880, Huru Luther berömde Hus), Petr Chelöicky a spisy jeho (1883, P. Ch. och hans skrifter), Quellen und untersuchungen zur geschichte der böhmischen Brüder (1878, 82), Nové spisy o Valdenskych (1888, Valdenserna i medeltiden), Dvë kroniky o Janu 2izkovi (1878, Två krönikor om Zizka) m. fl. 1895 grundlade G. tidskriften "Cesky casopis historicky". Som lärare har G. utöfvat ett stort inflytande på den studerande ungdomen i Böhmen. - I yngre år bekant med Hålek och Neruda, har G. äfven varit poetiskt verksam, företrädesvis som öfversättare (utdrag af Mickiewicz' "Herr Tadeusz" och af Baudelaire) samt utgaf 1874 ett häfte originaldikter. A-d J. Gollancz [gå'länks], Israel, engelsk filolog, f. 1864 i London, var 1888-96 lecturer i Cambridge och är sedan 1903 professor i engelsk filologi vid King's college, London, samt utsågs till sekreterare vid den 1901 bildade Brittiska akademien. G. har varit verksam särskildt som utgifvare ("Pearl" 1891, "Cynewulf's Christ" 1892, en Shakspereupp-laga 1894-96, "The Exeter book of anglo-saxon poetry" 1895, "The parliament of the three ages" 1893, "The love-letters of Dorothy Osborne to sir W. Temple" 1903) och skrifvit Hamlet in Iceland (1898). Golling [gå'll-], by i Salzburg, vid Salzach, 476 m. ö. h. Luftkurort med naturskönt läge. Ln. Gollmick [gå'll-], Karl, tysk musiker, f. 1796 i Dessau, d. 1866 i Frankfurt am Main, var där från 1817 språklärare och körrepetitör. Utom sånger och pianostycken skref han en mängd musikteoretiska uppsatser och böcker, såsom Kritische terminologie fur musiker und musikjreunde (1833, 2:a uppl. 1839; "Carl Gollmick's kritiska terminologi för vänner af