1447 Gollnow-Golovin 1448 tonkonsten och theatern", 1842), Handlexikon der tonkunst (1858) m. fl. A. L.* Gollnow [gå7!!-], stad i preussiska reg.-omr. Stettin (Pommern), vid Ihna. 8,539 inv. (1900). Kvarnindustri. G. anlades 1190 af sachsiska kolonister, fick stadsrättigheter 1268 och blef därefter medlem af hanseförbundet. I westfaliska freden (1648) afträddes staden till svenskarna, hvilka genom freden i S:t Germain 1679 nödgades lämna den till Brandenburg som pant för 50,000 riksdaler (hvilken summa Karl XI snart erlade) och genom freden i Stockholm 1720 slutligen afträda den till Preussen. (J. F. N.) Goloka ("boskapens värld"), ind. relig., är i Mahäbhärata (se d. o.) högre än gudarnas boning och de tre världarna (himmel, jord och helvete). I Harivam^a (se d. o.) är G. högre än Brahma-världen, men lägre än Krishnas. I Krishnareligionen gäller G. som Krishnas värld. Särskildt i den puränalittera-tur, som uppstått i visnuitisk krets, gäller G. som en värld belägen långt ofvanför Visnus och Qivas världar Yäikuntha och Käiläsa. Där residerar Krishna i oförvansklig härlighet. Rädhä, herdinnorna (se G o p 1) och herdarna (uppkomna ur Krishnas porer) samt korna och kalfvarna tillhöra också denna värld, men äro bestämda att dväljas i Yrndävana vid tiden för Krishnas inkarnation. K. F. J. Golombo [gålå'm-], by i Polen, mellan Weichsel och Wiprek. Där slog Karl X Gustaf (8 febr. 1656) med 5,000 man den 12,000 man starka polska hären, hvilken anfördes af Czarniecki. Golos [gå'lås], ry. ("rösten"), daglig rysk tidning, som utgafs i Petersburg 1863-83 af A. Kra-jevskij och (från 1871) Bilbasov. Den var organ för den borgerliga liberalismen och drabbades för sin oförskräckta, själfständiga hållning ofta af censur och indragning. Golova'tskij, Jakov Fedorovitj, lillrysk författare, f. 1814 i Galizien, d. 1888 i Wilna, studerade vid teol. seminariet i Lemberg och blef prästvigd 1843, men kallades 1848 till professor i lillryska språket och litteraturen vid Lembergs universitet, hvilken befattning han innehade i 18 år. Re-dan 1837 grundlade han jämte några för lillryssarnas nationella pånyttfödelse, intresserade landsmän tidskriften "Rusalka Dnistrowa", där G. publicerade dikter i folklig stil. Han bosatte sig sedan i Wilna, där han öfvergick till rysk-ortodoxa läran. G. ut-öfvade en mångsidig litterär verksamhet, omfattande historia, bibliografi, etnografi och filologi (äfven skönlitterära alster under pseudonymen J a c e k B a l a-gur). Bland hans många lärda verk, skrifna dels på ryska, dels på lillryska samt undantagsvis på tyska, märkas Geografitjeskij slovar' zapadno- i jugo-slavjanskich zemel (en geografisk ordbok öfver väst-och sydslaviska länder, 1884), Otjerk staroslavjan-skoho basnoslovija (Om fornslavisk sagodiktning, 1860), Die ruthenische spracJi- und schriftsprache in Galizien (1861) samt flera arbeten om den lillryska kulturen i Galizien. Det förnämsta är hans värdefulla samling folkvisor, Narodnyja pjesni Galitskoj i Vgorskoj Rnsi (4 dlr, 1860-70, ny uppl. 1878) med etnografisk karta samt illustrationer af folktyper och folkdräkter. A-d J. Golovin [galavin], rysk släkt, ytterst af grekiskt ursprung (C h o v r i n). som på 1400-talet invandrade från Krim till Moskva och på 1500-t;ili^t erhöll bo j ar värdighet. - 1. FedorAlek- se j e vi t j G., statsman och krigare, f. 1650, d. 1706, afslöt 1689 fördraget i Nertjinsk med Kina, var en af anförarna för expeditionen mot Azov 1695 och deltog 1697 i den stora ambassaden till de västerländska hofven. Efter Leforts död 1699 blef han den väl mest betrodde af tsar Peters statsmän, utnämndes till generalamiral och öfvertog ledningen af utrikes-kansliet, som förblef hans händer till hans död. 2. Nikolaj Fedorovitj G., sjömilitär och diplomat, f. 1695, d. 1745, skickades 1708 af tsar Peter till England och Holland, där han under flera år studerade sjökrigsväsendet, och betroddes efter hemkomsten med viktiga befäl inom flottan. Han var 1725-32 sändebud i Stockholm och sökte därunder genom korruption understödja det hol-steinska partiet. Han blef 1733 amiral och president i amiralitetskollegiet, senare också senator. I kriget med Sverige 1742-43 kommenderade han den ryska östersjöflottan. 3. Ivan Gavrilovitj G., skriftställare, f. 1816, d. 1892, studerade i Dorpat, Berlin och Heidelberg, erhöll därefter plats i ryska utrikesministeriet, men lämnade 1843 denna anställning, emedan han ansåg sig tillbakasatt af Nesselrode, och flyttade utomlands. Redan dessförinnan hade G. utgifvit en reseskildring från Sverige, Pojezdka v'Sjvetsii (1840), och beslöt nu att uteslutande egna sig åt litterär verksamhet. Han väckte genast stort uppseende med det mot ryska regeringen bittert polemiska La Russie sous Nicolas I (1845; "Ryssland under kejsar Nico-laus I", 1846), som beröfvade honom rätten att återvända till fäderneslandet. Han författade vidare Types et caractéres russes (1847; "Ryska typer och karakterer", 1849), Mémoires å'un prétre russe (1849) och Histoire de Pierre le Grand (1851). 1851-52 redigerade han "Journal de Turin". 1853 begaf han sig till Amerika, hvaraf han lämnade en ogynnsam skildring i Stars and stripcs or american impressions f 1855). Bland G:s senare arbeten må nämnas Histoire d'Alexandre I (1859), La Russie depuis Alexandre le Bien-intentionné (1859), Die leibeigenschaft in Russlavd (1860), Ré-formes russes et polonaises (1861), La constilution russe et la Pologne (1863), Russland unter Alexander II (1870), Der russische nihilismus. mcinc bc-ziehungen zu Herzen und Bakunin (1880) och Russische geheimnisse (1882) samt de på ryska författade skrifterna Tyskland och tyskarna (1860), Franska revolutionens historia (s. å.) och Frankrikes förfall (1872). 1. o. 2. H. A-t. 3. (A-d J.) Golovin [galavin], Vladimir, rysk skriftställare, f. 1834, d. 1892 i Petersburg, hade anställning för särskilda uppdrag hos ministerstatssekreteraren för Finland 1863-85. G. publicerade i ryska tidningar och tidskrifter uppsatser om svenska skriftställare och öfversatte till ryska b'l. a. dikter af Franzén, Wallin, Tegnér, Lenngren, Leopold, Gei-