1449 Golovkin-Goltz 1450 jer, Nikander, Runeberg, Topelius, v. Qvanten och Karl XV. 1888, då tusenårsminnet af kristendomens införande i Ryssland firades, utkom G :s mästerliga öfversättning af Stagnelius' "Vladimir den store" med kritisk-biografiskt företal och kommentarer. Med anledning af Oskar II:s 61 :a födelsedag utgaf han 1889 "Ur konung Oskar II:s dikter och tal". Varm vän af Finlands konstitutionella statsskick, publicerade G. 1891 med anledning af den pågående polemiken om Finlands statsrättsliga ställning en broschyr ("Blad ur Finlands nutid och forntid, histo-riskt-polemiskt utkast af En opartisk iakttagare", 1891), hvari häfdades, att Finlands statsrättsliga organisation icke står i strid med ryska rikets allmänna intressen. M. G. S. Golovkin [galå'v-]. 1. Gavriillvanovitj G., grefve, rysk statsman, f. 1660, d. 1734, åtföljde tsar Peter på dennes första utländska resa, blef 1706 chef för utrikeskansUet och utnämndes på Poltavas slagfält till Rysslands förste rikskansler. I denna egenskap ledsagade han Peter på alla resor och fälttåg. 1717 utsågs han till president för det nyinrättade kollegiet för utrikes ärenden. Under Katarina I, Peter II och Anna lyckades han genom sin smidighet behålla sin position såsom medlem af kabinettet. Ytterst girig, efterlämnade han en stor förmögenhet. Släkten, som upphöjts i ryskt grefligt stånd 1710, utslocknade 1846. 2. MichailGavrilovitjG., den förres son, rysk statsman, f. 1699, d. 1775, blef 1740 Rysslands förste vicekansler för inrikes ärenden, vid sidan af Österman, som skötte utrikespolitiken, men störtades 1741, dömdes till döden och deporterades till Ja-kutsk. A-d J. Golovnin [galavnln]. 1. Vasilij M i ch a j-lovitj G., rysk upptäcktsresande, f. 1776, d. 1831, deltog i sjökriget med Sverige 1790, företog 1806 med korvetten "Diana" en världsomsegling, med uppdrag att undersöka nordöstra Asiens och nordvästra Amerikas kuster. På Kurilerna blef han förrädiskt ofverfallén af invånarna och hölls jämte 7 kamrater fången 1811-13 af japanska regeringen. 1817-19 gjorde han på korvetten "Kamtjatka" sin andra världsomsegling. G., som steg till viceamiral och generalintendent vid ryska flottan, lämnade utförliga, till många språk öfversatta skildringar af sina resor. 2. Aleksander Vasiljevitj G., den föregåendes son, rysk statsman, f. 1821, d. 1886, blef efter studier vid lyceet i Tsarskoje Selö 1850 sekreterare hos storfurst Konstantin Nikolajevitj och utarbetade en historik om de finska städerna (för den skull lärde han sig också svenska). Han deltog lifligt i förarbetena för lifegenskapens upphäfvande, utnämndes 1859 till statssekreterare och 1861 till minister för folkundervisningen. På denna post ge-nomdref han 1863, efter studentoroligheterna, den epokgörande universitetsreformen med en mängd praktiska nyheter: privatdocenturer, universitetens själfstyrelse och domsrätt öfver studenterna, ökning af lärostolar och af professorslöner m. m. Dessutom verkade han för förenkling i den byråkratiska förvaltningen af undervisningsväsendet, för främjande af bibliotek, inrättande af nya gymnasier o. s. v. Han utarbetade ock en plan till ombildning af den ryska folkskolan, som han dock endast delvis hann genomföra. Äfven för offentliga museer och bibliotek drog han försorg och genonidref, att kejs. biblioteket kom under folkundervisningsministeriet (i st. f. hof-ministeriet), likasom ock att undervisningsministeriet slapp all befattning med censuren, som hänfördes till inrikesministeriet (1863). Ett af hans sista ministe-riella verk var utarbetandet af en mindre sträng tryckfrihetslag (1865). - Som enskild jordegare uträttade G. mycket godt för böndernas andliga och materiella förbättring, upprättade på egen bekostnad en folkhögskola i byn Gulynka (guv. Rjazan) med bibliotek, fysiskt och meteorologiskt kabinett och offrade mycket för folkbildningen i sin hembygd. G. var en af de första medlemmarna i det ryska geografiska sällskapet och dess sekreterare 1845 -47. A-d J. Golovtjin [galavtji'n], stad i Väst-Ryssland. Se H o l o w c z i n. Goltermann [gå'l-], Georg Eduard, tysk violoncellist, f. 1824 i Hannover, d. 1898 i Frankfurt am Main, där han 1853-93 var kapellmästare vid Stadtteatern. Hans cellokompositioner äro tacksamma och effektfulla. Som virtuos väckte han uppseende på konstresor 1850-52. Han skref äfven en symfoni, uvertyrer, sånger m. m. A. L.* Golther [gå'l-], W o l f g a n g, tysk germanist, f. 1863 i Stuttgart, docent i tysk filologi vid Münchens universitet 1888, professor i samma ämne i Rostock 1895, har behandlat Das Rolandslied des Pfaff en Konrad (1887; prisbelönt) och Die sage von Tristan und Isoide (s. å.) samt i Studien zur germanischen sagengeschichte (1888) undersökt dels valkyriemyten, hvars uppkomst han förlägger till 9:e årh., dels förhållandet mellan Nibelungensagans tyska och nordiska form. I Die Wielandsage und die wanderung der fränkischen heldensage (i "Germania", 1888) söker G. uppvisa, att Volundsagan är en ombildning och sammansmältning af de klassiska sagorna om Dædalus samt härstammar från södra Frankrike. Sammanfattande arbeten äro Handbuch der germanischen m<y-thologie (1895) och Altnordische literatur g eschichte (1905). Beundrare af Richard Wagners konst, har han verkat för utbredandet af densamma genom med-arbetarskap i "Bayreuther blätter" och de större arbetena Die sagengeschichtlichen grundlagen der Ringdichtung Richard Wagners (1902), Bayreuth (1904) och Richard Wagner als dichter (s. å.). G. har dessutom varit verksam som utgifvare af forn-tyska dikter, Åres Islendingabõk, Richard Wagners bref rn. m. Goltz. 1. B o gum il G., tysk författare, f. 1801 i Warschau, d. 1870, sysselsatte sig 1823-30 med jordbruk, hvarmed han misslyckades, och egnade sig därefter åt humanistiska studier samt gjorde omfattande resor i Europa och Afrika. Bland hans skrifter märkas Das buch der kindheit (1847; 4:e uppl. 1877), Deutsche entartung in der lichtfreund-lichen und modemen lebensart (s. å.)3 Das menschen-dasein in seinen weltewigen zügen und zeichen (1850; 2:a uppl. 1867), Kin jugendleben (1852), Kleinstädter in Ägypten (1853; 3 :e uppl. 1877), Zur charakteristik und natur g eschichte der frauen (1859) och Typen der gesellschaft (1860; 4:e uppl. 1867). Rastlös, autodidaktisk, i sin stil erinrande om Sterne eller Jean Paul, var G. en idérik och originell, men formlös författare. 2. FriedrichLeopoldG., den föregåendes