1457 Gomljud-Gonaives 1458 än hos den fullväxta människan, där de äro underkastade en tillbakagående utveckling, hvilken hos ålderstigna personer kan leda till deras fullständiga lörlust. Dessa gomlister äro hos människan typiskt rudimentära organ utan någon som helst funktion. Att de äro gagnlösa rester af ett fordom nyttigt organ, framgår däraf, att de hos andra däggdjur - äfven hos aporna - förete en hög grad af j konstans i sitt uppträdande samt en mer eller mindre stark och mångfaldig utbildning, hvilken gör dem skickade till verksamma redskap för tuggning eller för fixerande af den intagna födan. Barderna (se d. o.) hos livalarna äro höggradiga differentieringsprodukter af gomlister. L-e. Gomljud, språkv. Se K o n t a k t s l ä g e och P a l a t a l e r. Gomm [gå'm], sirWilliamMaynard, brittisk fältmarskalk, f. 1784, d. 1875, deltog från 1799 i revolutionskrigen och utmärkte sig särskildt i många strider på Pyreneiska halfön, blef 1812 öfverstelöjtnant, 1829 öfverste och 1837 generalmajor och utnämndes 1843 till guvernör på Mauritius. Denna post bibehöll han till 1850, då han som sir Charles Napiers efterträdare öfvertog högsta befälet i Indien (1850-55). G. blef 1854 general och 1868 fältmarskalk. Värdefulla upplysningar om fälttågen på Pyreneiska halfön lämnas i hans bref och dagböcker, "Letters and journals of field-marshal sir W. M. Gomm", utg. af F. C. Carr-Gomm 1881. (V. S-g.) Gommern [gå'm-], stad i preussiska reg.-omr. Magdeburg (Sachsen), vid Ehle. 5,107 inv. (1900). Stenbrott; socker- och toffelfabriker. Gomorra [gåmå'r-], stad i Palestina, i den natursköna och fruktbara Siddimdalen, förstördes jämte Sodom m. fl. städer i dalen (utom Zoar) genom en fruktansvärd naturföreteelse (sannolikt jordbäfning), hvarefter Döda hafvet öfversvämmade platsen. Jfr l Mos. 19 och art. E d o m. Gomperz [gå'm-], T h e o d o r, österrikisk filolog, f. 1832 i Brunn, tillhörande en gammal judisk, på framstående köpmän och lärda rik släkt, sedan 1873 ord. professor i klassisk filologi vid Wiens universitet, har inlagt stora förtjänster om läsningen och förklaringen af de herculanska bokrullarna (se Herculaneum) med deras betydliga lämningar af epi-kureisk filosofi; hit höra bl. a. Phüodemi Epicurei de ira liber (1864), Herculanische studien (1865- -66), Neue bruchstücke Epikurs, insbesondere über die willensfrage (1876) och Philodem und die ästheti-schen schriften der herculanischen bibliotJiek (1891). Dessutom har han i en rad skrifter kritiskt behandlat flera af de store forngrekiske skriftställarna, Beiträge zur kritik und erklärung griechischer schriftsteller (8 afh. i Wienakademiens "Sitzungsberichte", 1875 -1905), Platonische aufsätze (I-IV; ibid. 1887- 1905) m. fl. 1901 nedlade han föreläsningarna för att helt egna sig åt sitt hufvud verk, Griechische denker (I-III n, 1896-1906; 2 :a uppl. 1903- 06), en vetenskapligt originell, mästerlig framställning i allmänfattlig form af den grekiska filosofiens utveckling. G. har ledt och delvis själf utfört den tyska öfversättningen af Stuart Mills verk (12 bd, 1869-80). Hans Essays und erinnerungen (1905) få särskild betydelse därigenom, att det rent personliga är ställdt i kultur- och tidshistoriskt perspektiv; essayerna, i hvilka moderna ej mindre än antika ämnen behandlas, vittna om hans sällsynta mångsidig- het och ypperliga framställningskonst. 1901 kallades G. af kejsaren till medlem af österrikiska herrehuset. (E. N-n.) Gomphidius, Slemskifling, bot., svampsläkte af fam. Agaricaceæ bland hymenomyceterna. Arterna, som i väta ha slemmig eller klibbig hatt och långt nedlöpande skifvor med svart sporpulver, växa i barrskog och äro ätliga, men ej särdeles goda. G- L~m- Gompho'cerus, zool. Se Gräshoppor. Gomphrëna L., Klot a m ar a'n t, bot., växtsläkte af fam. Amarantaceæ med omkr. 90 arter, af hvilka de flesta förekomma i Central- och SydAmerika. De röda, gula eller hvita blommorna äro samlade i hufvud och bibehålla torkade sin form och färg. Flera arter, särskildt G. globosa L., inhemsk i Ostindien, odlas som prydnadsväxter för de vackra blommornas skull, hvilka användas som eterneller (se d. o.). G. L-m Go'mphus, zool. Se Trollsländor. Gomron, förr namn på staden Bender Abbas. Gomsboskapen [gå'ms-] tillhör den bruna schweiziska alpboskapen och är känd för sin utmärkta mjölkafkastningsförmåga. Afvelsområdet är beläget i öfre Khõnedalen och omfattar distrikten Goms, som gifvit namn åt rasen, Brieg, östra Eazon och Visp. Se Stebler, "Das Goms und die gomser" (1903). _ H. F. Gomsegel (lat. velum paläti), anat., fortsätter gommen, från hvars bakre rand det hänger ned som ett förhänge. Det bildas af en mängd från skallens bas uppspringande små muskler, som där fläta sig i och med hvarandra. Från dess undre, fria rand utskjuter i midtlinjen tungspenen såsom en trubbig spets. På bägge sidor öfvergår det omedelbart till tungan och svalget genom två veck på hvardera sidan, de s. k. gom bågar n a (se d. o.). Dess slemhinna öfvergår framåt omedelbart i hårda gommens och sammanhänger bakåt med näshålans och svalgets. - Gomseglet är af stor betydelse för svälj-ningen. Vid denna akt spännes det och lyftes upp i horisontal riktning, sålunda hindrande födoämnena från att tränga in i näsan. R- T-dt. Gomulicki [gåmoli'tski], Viktor, polsk författare, f. 1851, studerade vid Warschaus universitet och blef sedan flitig medarbetare i vittra tidskrifter. Redan vid sitt första uppträdande (1870) väckte G. uppmärksamhet genom den fint utmejslade formen, delvis påverkad af franska förebilder (Musset, Hugo). Efter hand har det poetiska innehållet fördjupats, utan att stilen därför försummats. G:s senaste diktning andas varm medkänsla med samhällets olycksbarn. På en diktsamling 1882 (ny uppl. 1887) följde Nowe piésni (Nya dikter, 1896), Piesn o Gdarisku (Sången om Danzig, 1900) och ett urval dikter (1901). G. har äfven författat en mängd lyriska novelletter och stämningsbilder på prosa, bland hvilka Warszawianka ger karakteristiska gatubilder från Warschaus gamla stadsdelar/ A-d J. Gomütipalmen, 6o£.,namn påArengasaccharifera. Go'nagra (af grek. go'ny, knä, och afgra, affek-tion), med., gikt i knäleden. Gonaives, L es [lä gånai'v], stad i republiken Haiti i Västindien, n. v. om Port-au-Prince, vid en vacker bukt. Omkr. 18,000 inv. Ångbåtsförbindelse med europeiska hamnar; betydlig export af kakao, kaffp,. trä. hudar m. m. J. F. N.