.1461 Goncourt-akademien-Gondi 1462 (1867; flera uppl.), historien om en kvinnlig modell, som genom sin snikenhet och sin själssimpelhet dödar målaren, som gift sig med henne; Madame Ger-vaisais (1869) handlar om en filosofiskt bildad världsdams och fritänkerskas üfvergång till katolicismen. Dessa romaner med de djärfva ämnena och det nya behandlingssättet gjorde föga lycka vid sin första framkomst, men vunno småningom publik bland -eliten af läsare, och under 1870- och 1880-talet ut--ofvade de ett icke obetydligt inflytande. Sedan har under intrycket af nya riktningar intresset för deras litterära uppfattningssätt åter sjunkit. Det litterära motståndet bidrog säkerligen till Jules', den yngre .uch svagare broderns, tidiga död. Edmond fortsatte, fast under åratal nedböjd af sorgen, deras arbete i ungefär samma banor. Han utgaf 1872 Gavarni, l'homme et Voeuvre, en mästerlig skildring af deras gemensamme högt värderade vän, 1875 Catalogue raisonné de Voeuvre d'Antoine Watteau och 1876 en liknande katalog öfver Prud'hon. Först 1878 återupptog han romanproduktionen med La fille Elisa, .«tt af deras svagaste arbeten, men det första, som observerades i större kretsar. 1879 följde Les jréres Zemganno, där Edmond under bilden af två cirkus-.clowner ger en rörande och poetisk skildring af brödernas eget långa samlif, La Faustin (1881), en skildring af en skådespelerskas, och Chérie (1884) af en ung flickas själslif, La maison d'un artiste (2 bd, 1881), närmast en resonerande katalog af brödernas villa i Auteuil med dess rika konstsamlingar, Madame Saint-Huberty (1879), Mademoi-selle Clairon (1889), La Guimard (1893), skildringar af berömda skådespelerskor från 1700-talet, och Préfaces et manifestes Utteraires (1888), som innehåller brödernas litterära åsikter. Bröderna försökte sig också på dramatiskt författarskap, med Hen-riette Maréchal (tryckt 1866) och La patrie en éanger (tryckt 1873 och jämte det förra i "Théåtre", 1879), men hade ingen framgång. Brödernas åsikter om dramats reformering äro emellertid af intresse 'Och ha öfvat inflytande. Dessutom samlade Edmond broderns bref: Lettres (1885). Stort uppseende väckte det högst intressanta memoarverket, Journal .des Goncourt (I-IX, 1887-96), brödernas dagboksanteckningar i urval från 1851-95, innehållande liffulla skildringar af deras samtida, ofta ej -så litet indiskreta, då personerna ännu lefde. Bröderna G. äro dessutom jämte Ph. Burty bland de förste, som i Frankrike intresserat sig för den japan-.ska konsten och förstått att göra propaganda för den, så att den kommit fransk konst och konstindustri till godo. Under sina sista år påbörjade Edmond G. en serie skildringar af japanska konstnärer, Outa-maro, le peintre des maisons vertes (1891) och Hokousai (1896). Dessutom finnes en stor mängd teckningar, akvareller, etsningar o. s. v. af de båda bröderna. Edmond förvärfvade under sina sista år en betydlig förmögenhet, som han testamenterade -till upprättandet af en akademi med brödernas namn i se Goncourt-akademien). Litt.: Sainte-Beuve, "Nouveaux lundis", X, Zola, "Le roman expérimental" (1880) och "Les romanciers naturalists" (1881), G. Brändes i "Mennesker og vær-ker" (1883), P. Bourget, "Essais da psychologie contemporaine" (1883-85), France, "La vie litté-<raire" I (1888), A. Delzant, "Les G." (1889), 'Doumic, "Portraits d'écrivains" (5:e uppl. 1902). G. Pellissier, "Le mouvement littéraire" (1901), J. Mortensen, "Likt och olikt", 1908, och 0. Levertin i "Essayer", II (1907). J. M. Goncourt-akademien [gåkõr-], Académie des Goncourt, kallas vanligen "Société littéraire des Goncourt", som grundlades genom Edmond de Gon-courts (se d. o.) testamente af 1896 och skall enligt detta bestå af 10 medlemmar, hvarje med 6,000 frcs i årlig lön, och utdela 5,000 frcs årligen till det märkligaste prosaarbetet. Aflägsna släktingar öfver-klagade testamentet, hvilket föranledde uppskof ända till 1903, då akademien kom till stånd, sedan de klagande tillfredsställts med lifräntor och nedlagt sina klagomål. Af de tio medlemmarna, som ej få tillhöra Franska akademien, utsåg stiftaren själf åtta (Alphonse Daudet, Gustave Geffroy, Leon Hen-nique, J.-K. Huysmans, Paul Margueritte, Octave Mirbeau och bröderna Eosny). Dessa invalde Lucien Descaves och Elémir Bourges samt, i stället för Daudet, som dog 1897, hans son Leon. - Stiftelsens kapital medger ännu blott 3,000 frcs i ledamotslön, hvaremot priset utgår med det bestämda beloppet. Gond, ett folk, som tillhör de dravidiska urfolken, lefver till ett antal af omkr. 2 mill. i främre Indiens centralprovinser, i ett område, som förr kallades Gondwana. Detta är delvis mycket otillgängligt hvarför gonderna trots hinduer, muhammedaner och kristna bibehållit mycket af sina ursprungliga föreställningar, seder och bruk. De delas i flera olika stammar, af hvilka rajgonderna äro de förnämsta, medan måriågonderna synas höra till de af yttre inflytanden mest oberörda. Gondernas hufvudnäringar äro åkerbruk och boskapsskötsel. Bland deras vapen märkes lerkulsbågen, som är en kombination af slunga och pilbåge. Deras religion är en numera med hinduiska element uppblandad animism. Bland gonderna verka svenska missionärer tillhörande Evangeliska fosterlandsstiftelsen, hvilka skildra dem som sympatiska. Eiksmuseet har genom dessa missionärer erhållit en utmärkt vacker samling etnografiska föremål från gonderna. Litt.: Danielsson, "Skildringar ur gondernas lif" (1907). E. N-d. Gonda [gående]. 1. Distrikt i kejsardömet Indien, Förenade provinserna Agra och Audh, divisionen Faizabad, omkring floderna Gogra och Eapti. 7,459 kvkm. 1,403,195 inv. (1901). - 2. Hufvudstad i nämnda distrikt. 15.811 inv. (1901). '(J. F. N.) Gondar (eg. Gu en d a r), hufvudstad i det abessinska landskapet Amhara, distriktet Dembea, omkr. 34 km. n. om sjön Tsana, mellan de till nämnda sjö flytande floderna Angreb och Gacha. 1,900 m. ö. h. G. var fordom residens för Abessiniens kejsare och hade då öfver 40,000 inv. Numera är det förfallet med knappt 4,000 inv. och flera ruiner af gamla palats. Invånarna tillverka guld- och silfverarbeten, och G :s präster äro mästare i kalligrafi samt måla kyrkbilder och förfärdiga andra kyrkliga föremål. Abessiniens flesta präster utbildas där, och G. är säte för den etiopiska kyrkans chef, abuna. G. grundlades i midten på 1600-talet och har ofta plundrats under inbördeskrigen, senasr 1867 af Theodoros II. som lät förstöra de flesta af dess 40 kyrkor. (J. F. N.) Gondi 1. Gondy [gldi], A. d e och J. de. Se Ret z.