1469 Gonsalvo de Cbrdoba-Gonzaga 1470' ögon förstörda. Gonokockerna kunna slutligen inkomma i blodet och därifrån angripa en del organ, såsom lederna och hjärtat. Gonorrén är en allvarsam sjukdom, som kan medföra vidtgående och ödesdigra följder för individen och samhället. En förutgången gonorré hos den ena eller andra af makarna är nämligen i många fall orsaken till, att äktenskapet blir barnlöst. Hos mannen är ofruktsamheten vanligen följden af en dubbelsidig inflammation i bitestiklarna, hos kvinnan ofta af en inflammation i de djupare delarna af könsorganen. F. S-n. Gonsalvo de Cõrdoba [kå'rdåva]. Se Cör-d o b a. Gonse [gås], Louis, fransk konstförfattare, f. 1846 i Paris, var 1875-93 redaktör af "Gazette des beaux-arts" och har författat flera gedigna och värdefulla konsthistoriska arbeten, däribland L'art japo-nais (1883 och 1886), L'art gothique (1892), La sculpture franc,aise depuis le XIV :e siécle (1894) och Les chefs d'oeuvre des musées de France (1900). G-gN. Gonsiewski, mindre riktig form för G o s i e w s k i (se d. o.). Go'nta, Ivan, lillrysk kosackhöfding, d. 1768, ställde sig i spetsen för den mot polackerna och judarna riktade folkrörelse i Lill-Ryssland, som fått namnet Koliszczyzna eller det hajdamakiska kosackupproret. Efter de fruktansvärda massakrerna i staden Human (1768) blef G. med sina 845 kosacker genom list fängslad af de donske kosackernas öfverste Gurgjev, förd till Katarina II:s general Kretjetnikov och utlämnad åt polska regeringen. Han dömdes till döden medelst tortyr, som varade i tre dagar, hvarpå general Branicki lät halshugga honom. Detta historiska stoff har poetiskt behandlats dels i den lillryske Szewczenkos härliga nationalepos "Hajda-makerna", dels i den polske Goszczynskis skräckfulla berättelse på vers "Slottet i Kaniöw". A-d J. Gontard [gåtär], Karl von, tysk arkitekt, f. 1731 i Mannheim, d. 1791 i Breslau, utförde i Fredrik II:s af Preussen tjänst monumentala byggnadsverk i Berlin och Potsdam. Se biogr, af Wallé (1891). Gontaut-Biron [gåtå-birå7], Anne Armand E l i e de, vicomte, fransk diplomat, f. 9 nov. 1817 i Paris, d. där 1890, blef 1871 led. af nationalförsamlingen, där han tog plats bland högern, och var dec. 1871-jan. 1878 ambassadör i Berlin, där han ådagalade stor skicklighet vid underhandlingarna ang. utrymmandet af de af tyskarna ockuperade delarna af Frankrike samt vid demaskeringen af de tyska öfverfallsplanerna mot Frankrike 1875. 1876 -82 var han senator och slöt sig till den monarkistiska högern. När hans mandat utgick, föll han igenom och drog sig tillbaka från politiken. (E. A-t.) Gonten [gå'n-], by i schweiziska kantonen Appen-zeU-Inner-Ehoden. 884 m. ö. h. Omkr. 250 inv. Luftkurort i förening med drickning af källorna vid Gontenbad, 2 km. in. ö., och Jakobsbad, 1,6 km. i n. v., kalkhaltiga kalla järnkällor, bad och vassle-kurer. Ln. Gontier. Se Chåteau-Gontier. Gontjaro'v, Ivan Aleksandrovitj, rysk romanförfattare, f. 1812 i Simbirsk, d. 1891 i Petersburg, var son af en förmögen köpman och blef tidigt föräldralös. En gammal släkting, en afskedad sjöofficer, som, jämte modern, skötte hans första uppfostran, väckte hos honom håg för sjön och vidsträckta resor, hvilket blef af vikt för hans framtid. 1831 in-skrefs han som student vid Moskvas universitet och anställdes, sedan han där afslutat sina studier iäoni den filologiska fakulteten, vid finansministeriet i Petersburg 1835. Där väckte han, inom litterära kretsar redan en välkommen gäst, allmänhetens uppmärksamhet genom sin novell Obyk-novennaja istorija (1847; En vanlig historia) och genom sina humoristiska berättelser Ivan Savitj Podzjabrin(l8å8). 1852 -55 företog han, i egenskap af sekreterare åt grefve Putiatin på dennes beskickning till Japan, en världsom-segling. Intrycken af denna färd meddelade han i den originella reseskildringen Fregat Fallada (1856-57). 1858 blef G. anställd som censor och, 1862 redaktör af den officiella tidningen "Sievernaja Potjta". Den stora popularitet, som G. åtnjuter, vann han företrädesvis genom romanerna Oblomov (1858-59; två sv. öfv. 1887) och Obryv (1869; Bråddjupet). Den förra skildrar en typisk rysk karaktär, utmärkt för lättja och sorglöshet, hvilka egenskaper dock äro förenade med många sympatiska drag och delvis återfunnos hos författaren själf, liksom hos hans rival Turgenev. Komanens-handlingströge "hjälte" Oblomov har gifvit upphof till termen Oblomovsljina, om hvars rysk-sociala innebörd kritikern Dobroljubov skref sin förträffliga studie "Sjto takoje oblomovstjina". Den senare romanen, som ger en bild af det ryska samhällslifvet vid Volga före lif egenskapens upphäf vande, innehåller förträffliga detaljer, men är konstnärligt svagare. - G :s samlade verk utgåfvos 1884-89 i 9 bd. A-d J. Gonyle'ptes, zool. Se Låckespindlar. Gonzaga [gåntsäga], italiensk furstesläkt, som i olika linjer härskat i Mantua från 1328 till 1708. Lodovico G. fick efter att ha krossat huset Bona-cassis makt (1328) af Ludvig af Bajern bekräftelse på sin värdighet af ärftlig generalkapten i staden. 1433 erhöll familjen markgreflig och 1530 hertiglig värdighet; 1573 lades härtill hertigvärdigheten i Monferrato. Ätten utgrenade sig i flera linjer: den äldre hertigliga i Mantua, utdöd 1627, den grefliga i Novellara, utdöd 1728, den hertigliga i Sabbioneta, utdöd 1591, den furstliga i Bozzolo, utdöd 1703, den markgrefliga i Luzzara, utdöd 1794, den hertigliga i Guastalla, utdöd 1746, den hertigliga i Castiglione, utdöd 1819, samt den hertigliga grenen Gonzaga-Nevers, utdöd 1708. Ännu kvar-1 ef ver i Mantua linjen Vescovadi, som 1593 upphöjdes i riksfurstligt stånd. Af familjens medlemmar märkas: 1. Giovanni Francesco I (1394-1444) som kallade den berömde humanisten Vittorino da Feltre till lärare för sina barn och därigenom grundlade den familjetradition, som gjorde Mantua till ett-af centra för den italienska renässanskulturen. 2. GiovanniFrancescoII (1484-1519), en duglig krigare och en ifrig beskyddare af litteratur