som på icke-ryskt språk skrifvits om G. i bokform, torde vara E. J. Dillon, "M. G." (London 1902). Jfr R. Lindqvist, "M. G., ett monografiskt utkast" (i "Ateneum", 1901) och "Lifshelvetet i rampljus" (i "Finsk tidskrift", 1904), J. Mandelstam, "G. och hans verk" (i "Ateneum", 1902), A. Jensens G.-studie i "Varia" (s. å.),. T. Söderhielm, "Några reflexioner öfver 'Natthärbärgets' diktare" (i "Euterpe", 1903), och A. Ruhe, "M. G." (1905). Till sv. äro vidare öfversatta "Berättelser" (3 bd, 1901-02; I i 3:e uppl. 1907), "Varjenka Aljesova" (1901 och 1904), "I mörkret och i fängelset" (1905) och "En mor" (1907). A-d J. Gorkoje ozero. Se Dengis. Gorkum [chå'r-]. Se Gorinchem. Gorlice [gårli'tse], stad i västra Galizien, vid Ropa. 6,437 inv. (1900). Petroleumraffinaderier och annan industri; i närheten vidsträckta oljefält. J. F. N. Gorm (sammandragen form för äldre Godorm, angls. Godrum), namn på flera under heden tid uppträdande danska konungar (jfr t. ex. Danelagen, sp. 1247). Den siste bäraren af namnet, Gorm den gamle, ansågs förr, ehuru säkerligen med orätt, som den förste konungen öfver hela Danmark. I slutet af 900-talet lade han nämligen Jutland under Lejrekonungarnas spira; men denna bedrift, som enligt den större Jällinge-stenens vittnesbörd egentligen utfördes af hans yngre son, Harald Blåtand, som sedan blef faderns efterträdare, betecknar endast slutet af en tillfällig skilsmässa mellan landskapen, hvilka redan före G:s tid flera gånger varit förenade och äfven sedermera tidtals styrdes af olika konungar. G. skall, enligt sagorna, ha härskat i hundra vintrar -- hvaraf väl tillnamnet -- (han dog omkr. 936) och varit en ifrig hedning, men af sin kristna drottning, Tyra Danabot (se Tyra 1), något hejdats i sitt förföljande af de kristne. Denna sägen har dock ringa historisk hemul, liksom äfven berättelsen om, att G. dog af sorg, då hans drottning bragte honom budskapet om sonen Knut Danaasts död, stämplas som en saga af den utan tvifvel äkta inskriften på den mindre Jällinge-stenen, enligt hvilken inskrift G. själf rest stenen öfver Tyra. G:s och Tyras namn äro förbundna med Danmarks förnämsta fornminnesmärke, de båda stora högarna vid Jällinge (nära Vejle). af hvilka den ena innesluter deras timrade grafkammare. C. R. (Ad. N-n.) Gornerhorn [gå'rnerhårn]. Se Dufourspetsen. b>Gornicki [gurni'tski], Lukasz, polsk författare, f. 1527, d. 1603, blef efter teologiska studier i Krakau och Padua sekreterare hos konung Sigismund August och präst i Wieliczka, upphöjdes 1561 i adligt stånd, utnämndes till kunglig bibliotekarie och 1570 till starosta (ståthållare, borgfogde) i Tykocin. G. anses som en af den polska "guldålderns" främsta prosaister. Hans mest berömda arbete är Dicorzanin polski (Den polske hofmannen), 1566, en öfversättning och på polska förhållanden tillämpad omarbetning af Baldassarre Castigliones "II cortegniano", uppställande en idealiserad bild af en dåtida ädling och af adelssamhället i dess helhet. G. författade ock ett par märkliga politiska skrifter, Rozmowa o elekcyej, o wolnosci, o prawie i obyczajach polskich (1616), hvari han kritiserade det gamla, själfsvåldiga systemet och valmonarkien, samt Droga do zupelnej wolnosci (Vägen till fullständig frihet, 1637), hvari förordas en oligarkisk republik efter venezianskt mönster. Hans polska krönika, Dzieje w koronie polskiej od r. 1538-72 (1637), utgör blott en samling anekdoter utan egentligt historiskt värde. G:s samlade verk utkommo 1886. Jfr Löwenfeld, "L. G., sein leben und seine werke" (1884). A-d J. Gornji-Dubniak (G.-Dübnik), stad i Bulgarien, vid vägen mellan Sofia och Plevna, 12 km. s. ö. från sistnämnda ort, bekant genom slaget 24 okt. 1877. För att skydda sina förbindelser med Sofia, under det han höll sig i sitt befästa läger vid Plevna, befäste Osman pascha åtskilliga orter vid vägen, bl. a. G., och inlade besättning i dem. Först då förstärkningar anlände, i midten af okt., kunde den ryska krigsledningen tänka på att fullständigt instänga Osman, hvarför general Gurko med 2 1/4 infanteridivisioner och 11 kavalleribrigader framryckte mot G. och öfriga fasta platser. 24 okt. anfölls ställningen vid G. af största delen af hans trupper och togs omsider sent på aftonen efter flera misslyckade stormningar, då återstoden af besättningen, 2,500 man, gaf sig fången. C. O. N. Gorod l. Grad, ry., ett i flera europeiska språk under olika former (sv. gard, gård; ty., i sammansättn., gratz, grätz) förekommande ord, hvars grundbetydelse är inhägnad plats. I nuv. ryska språket betyder det stad. Ursprungligen betecknade det fästning (i början helt enkelt en gärdesgård l. trämur). I denna mening förekommer gorod i Rysslands historia ända in i 18:e årh. Under städernas senare utvecklingsperiod började det beteckna skilda territoriella delar af politisk eller administrativ natur. Med utvidgningen af stadens egor blef äfven ordets mening vidsträcktare och omfattade hela den angränsande nejden, som utgjorde kommunens besittning. Sedermera förstods med gorod alla de orter, där myndigheterna hade sitt säte. Hvarje gorod i denna mening bestod af en centralpunkt och en därtill hörande krets, som innefattade ett visst antal orter af olika slag. Kretsarna utgjorde administrativa afdelningar af moskovitiska rikets territorium under 16:e och 17:e årh. -- F. n. finnas i Ryssland tre slags städer: guvernementsstäder, där guvernementsstyrelsen residerar, kretsstäder, där kretsens 1. häradets förvaltning har sitt säte, samt städer "utom stat" (zasjtatnijgorod). J. G.* Gorodisjtje, ry., lämningar af gamla befästa ryska orter (jfr Gorod), som funnos till före tatarernas herravälde i Ryssland (midten af 1200-talet). De äro till största delen jordhögar, af tvenne olika former. Somliga, tillhörande en senare tid, då skjutvapen kommit i bruk, bestå af regelbundna kantiga upphöjningar med bastionförsedda hörn; andra, som måste hänföras till ett mycket äldre tidsskede, äro runda. De senare förekomma mera allmänt än de förra. De flesta äro belägna på höga flodstränder, på två eller tre sidor skyddade af naturliga branter, på den fjärde af vallar o. d. J. G.* Gorodnoje, stad i Ukrajna. Se Krasnokutsk. Gorontalo (Gunong Tello). 1. Distrikt i nederländska residentskapet Menado på ön Celebes jämte vasalländerna vid Tominibukten 50,317 kvkm. 247,800 inv. (1895). -- 2. Hufvudstad i