Harrow l. H.-on-the-Hill [hä'rå͡u-ån-thə-hi'l], stad i engelska grefsk. Middlesex, 14 km. n. v. från Hyde park (London). 10,220 inv. (1901). I H. finnes en af Englands mest besökta läroanstalter, anlagd 1571. Många af Englands ryktbara män ha där grundlagt sin bildning, bl. a. Sheridan, Byron, Peel och Palmerston. (J. F. N.) Harrsläktet, zool. Se Harren. Harry [ari'], Myriam, fransk författarinna, f. 1875 i Jerusalem, har gjort sig känd genom skildringar från Österlandet, Passage de bédouins (1899), Petites épreuves (1902), Conquête de Jérusalem (1904; "Eröfringen af Jerusalem", 1906), Paradénia (1906) och L'île de volupté (1908). Harsdorff, Kaspar Frederik, dansk arkitekt, f. 26 maj 1735 i Köpenhamn, d. 24 maj 1799, var elev af konstakademien från dess stiftelse, 1704, erhöll 1756 dess stora guldmedalj, reste 1757 till Paris och därifrån 1762 till Rom. Hans studier af den klassiska konsten fingo ett afgörande inflytande på hans konstnärsindividualitet. 1764 återvände han till Köpenhamn samt blef medlem af konstakademien (1765) och professor (1766). Men fäderneslandet hade endast få värdiga uppgifter att erbjuda honom. Hans förnämsta arbete under lång tid var Fredrik V:s grafkapell vid Roskilde domkyrka, hvilket likväl fulländades först af hans lärjunge K. F. Hansen. För öfrigt erhöll han blott sådana mindre uppgifter som Herkuleslogen i Rosenborg have att lösa. Endast i några privatbyggnader och i icke använda utkast hade han fått tillfälle att visa, på hvilket enkelt och storslaget sätt han förstod att lösa de uppgifter, som gåfvos honom. Kolonnaderna mellan palatsen på Amalienborg (ritning 1794), den stora Erichsenska gården vid Kongens nytorv och Peschiers hus, nuv. Landtmannabanken, vid Holmens kanal, vittna bland andra byggnader om hans stora talang. Ph. W.* Harsdörffer, Georg Philipp, tysk skald, f. 1607, d. 1638, var assessor vid underrätten i Strassburg och sedan rådman i Nürnberg. Han stod i en viss opposition till Opitz och anslöt sig nära till Marini och dennes efterföljare. H. är redan en representant för den italienska barocksmaken, diktar flitigt herdedikter och utgör ett slags öfvergångsman till andra schlesiska skolan. Han står nära J. Claj, tillsammans med hvilken han 1644 stiftade "Der gekrönte blumenorden an der Pegnitz" (vanligen bekant under namnet Die Pegnitzschäfer). H:s diktning vittnar icke om någon större poetisk begåfning. Mest uppskattad af samtiden var hans Frauenzimmer gesprächsspiele, ett slags konversationslexikon i dialogform (1641—49). Poetischer trichter, die deutsche dicht- und reimkunst in 6 stunden einzugiessen (1648—53) är endast en oklar och svamlig omskrifning af Opitz' poetik. Urval af hans skrifter finnas i Müllers "Bibliotek deutscher dichter des 17. jahrhunderts", bd 9, 1826, och i Kürschners "Deutsche nationallitteratur", bd 27. Se J. Tittmann, "Die Nürnberger dichterschule" (1847), Bischoff, "G. P. H." (i "Festschrift zur 250-jährigen jubelfeier des pegnesischen blumenordens" (1894), Lemcke, "Von Opitz bis Klopstock" (1882), och Krapp, "Die ästhetischen tendenzen H:s" (1904). J. M. Harsläktet, zool. Se Hardjur och Haren. Harspatt. Se Has. Harsprånget (lapska Njåmmelsaska), Europas mäktigaste vattenfall, beläget i Jockmocks socken, Norrbottens län, 40 km. från närmaste punkt af statsbanan Luleå—Riksgränsen och 50 km. från Gällivare malmfält. Stora Lule älf, som där flyter från n. till s., mötes af en bergshöjd med östlig—västlig riktning, hvilket berg föga höjer sig öfver marken på norra sidan, men mot s. brant sluttar nedåt en djup däld. Genom detta berg öppnar sig en omkr. 3 km. lång klyfta af 10—30 m. bredd med branta väggar, i hvilken flodens väldiga vattenmassa, som varierar mellan 700—800 kbm. i sek. vid högvatten och 30 kbm. vid lågvatten, sammanpressas och som en oerhörd fors banar sig väg till den nedanför liggande dalen. Klyftans västra sida bildas af en lodrät, svart bergvägg, den östra utgöres af sönderbrutna klippor och block, vräkta på hvarandra i ett oredigt virrvarr. Endast från denna sida är det möjligt, dock med lifsfara, att på de ständigt våta klipporna närma sig fallet. Dettas öfversta del, som börjar midtför öfre ändan af en i älfven belägen klippholme och slutar vid älfvens tvära krökning nedanför samma holme, utgör ett brant stup, som på en längd af 370 m. har en fallhöjd af 27 m. (se fig.). Omkr. 200 m. nedanför detta fall är en afsats med en längd af 50 m. och en höjd af 8,2 m. Därefter vidtager ett omkr. 400 m. långt sel till nästa afsats, som har en längd af 30 m. och en höjd af 7 m. Denna delas af en häll i två grenar samt omgifves af mycket höga tvärbranta klippväggar. Omkr. 1 km. här nedanför vidtager den sista afsatsen, som med en längd af 255 m. och en höjd af 12,1 m. slutar i Packoselet. Sammanlagda fallhöjden är 74 m. på en längd af omkr. 2 km. Den industriella vattenmängden, d. v. s. den kvantitet vatten, som under normala förhållanden kan vara att påräkna för industrien under 3/4 af året, beräknas till något öfver 60 kbm. per sek., hvilka skulle lämna något öfver 46,000 hkr, medan sommarlågvattenmängden (107 kbm.) skulle lämna 79,400 hkr. De moln af sönderdeladt vatten, som ständigt sväfva öfver fallets öfre del, påstås under kalla vintrar frysa tillsammans till en isbrygga, på hvilken harar kunnat springa öfver fallet, men detta försök till förklaring af fallets namn torde ej vara tillförlitligt.

Från Harsprångets öfre del.

Harstad, f. d. socken i Östergötlands län, i allo införlifvad med Väderstad.