Harstigit Flink, miner. (af dess fyndort Harstigsgrufvan), ett silikat af mangan och kalcium i form af små färglösa prismatiska kristaller. A. Hng. Harsyra, bot., namn på Oxalis acetosella L. Harsyresalt. Se Oxalsyra. Hart, bergland. Se Hardt. Hart [hā't], John, engelsk fonetiker, d. 1574, utgaf 1569 ett arbete, An orthographie, som är af vikt genom sina beskrifningar af ljuden i den dåtida engelskan. Det omtrycktes 1850. <img l>

Hart [hā't], sir Robert, en af märkesmännen i arbetet för den kinesiska statens modernisering, f. i Portadown på Irland 1835, fick 1854 anställning som tolkelev vid brittiska vicekonsulatet i Ningpo, tjänstgjorde 1858 som sekreterare hos den fransk-engelska kommission, som under Kantons ockupation utöfvade styrelsemakten där, och ingick 1859 i det efter Taiping-upproret nyorganiserade kinesiska sjötullväsendet, hvars generalinspektör och chef han blef 1863. Under H:s ledning gjorde denna institution oerhörda framsteg, och sjötullmedlen blefvo det kinesiska statsverkets säkraste inkomster. Han har äfven varit nitiskt verksam för spridning af västerländsk civilisation i Kina och för utjämning af stridigheter mellan detta land och europeiska makter. Diplomatiska kåren i Peking anlitade honom synnerligen ofta som rådgifvare på grund af hans utomordentligt ingående kännedom om kinesiska förhållanden. Sin uppfattning af dessa har han framlagt bl. a. i These from the land of Sinim (1901; ny uppl. med tillägg 1903). H. blef 1896 generalinspektör för hela kinesiska tullverket och för postväsendet samt fick efter 1901 års fördrag i uppdrag att organisera tullväsendet i de nya fördragshamnarna. Vid boxaroroligheterna 1900 förstördes äfven H:s hus, hvarvid bl. a. hans under 40 år förda, historiskt ytterst värdefulla dagböcker gingo förlorade; han deltog sedan kraftigt i försvaret af legationerna i Peking. 1908 återvände H. till hemlandet som tjänstledig, i själfva verket med afsikt att, så snart förhållandena det medgåfvo, helt draga sig tillbaka till privatlifvet. H. har af kinesiska regeringen hedrats med de högsta utmärkelsetecken och upphöjdes 1893 af drottning Viktoria till brittisk baronet. V. S—g. Hart [hā't], Albert Bushnell, nordamerikansk historiker, f. 1 juli 1854 i Clarksville, Pennsylvania, tillhör en på 1620-talet till Nya England invandrad puritansläkt; hans mödernesläkt uppges vara svensk. H. utexaminerades 1880 från Harvard, studerade i Paris, Berlin och Freiburg och promoverades 1883 vid sistnämnda universitet till filos. doktor. Han blef s. å. vid Harvarduniversitetet lärare i historia, 1884 e. o. och 1897 ord. professor. Bland H:s många arbeten i amerikansk historia märkas Formation of the union (1892), Practical essays on american government (1893), Guide to the study of american history (jämte E. Channing, 1897), Salmon P. Chase (i serien "American statesmen", 1899), Foundations of american foreign policy (1901) och Essentials of american history (1905). H. har dessutom flitigt verkat som utgifvare af lätthandterliga källsamlingar, t. ex. "American history told by contemporaries" (4 bd, 1898—1901), "Source book of american history" (1899) och "Source readers in american history" (4 bd, 1901—03). Som en af utgifvarna af "American historical review" från dess uppsättning (1895) och som universitetslärare och källskriftsutgifvare har han inlagt stora förtjänster om den amerikanska historieskrifningens utveckling till större kritisk skärpa och metodisk grundlighet. V. S—g. Hart. 1. Heinrich H., tysk författare, f. 30 dec. 1855 i Wesel, d. 11 juni 1906 i Tecklenburg, studerade i Münster, Halle och München historia, språk och filosofi, egnade sig sedan åt tidningsmanna-, framför allt kritisk verksamhet, i Berlin. Kring H. och hans yngre bror, Julius H., samlade sig 1883 en krets unga författare (Karl Henckell, Hermann Conradi, Arno Holz, Hartleben, Hauptmann m. fl.), från hvilken den tyska realistiska litteraturrörelsen bredde ut sig, ledd af bröderna H. Dessa utgåfvo tillsammans Kritische waffengänge (6 hftn, 1882—84), som häftigt bekämpade 70-talets litterära storheter, bl. a. Lindau, L'Arronge, Spielhagen, och Kritisches jahrbuch (1888 och 1891) samt öfvertogo teater- och litteraturkritiken i "Tägliche rundschau" (1887—1900) och "Der tag" (från 1900). H:s vittra verk, diktsamlingen Weltpfingsten (1878; 2:a uppl. 1887), sorgespelet Sedan (1883), eposet Das Lied der menschheit ("Tul und Nahila", 1888, "Nimrod", 1889, och "Mose", 1896) och skisserna Kinder des lichts (1894), äro däremot mindre betydande. Med Das reich der erfüllung (1900—01, med G. Landauer och Hollænder) och tidskriften "Die neue gemeinschaft" (1902 ff.) sökte han och brodern att i panteistisk riktning nyskapa religionen. H. grundlade 1879 "Deutscher literaturkalender" (fortsatt 1883 af Kürschner). Hans Gesammelte werke äro under utgifning sedan 1907. 2. Julius H., den föregåendes broder, tysk författare, f. 9 april 1859 i Münster, är sedan 1881 bosatt i Berlin som kritiker och författare. Jämte sin äldre bror, Heinrich H., har H. haft stor betydelse som den tyska realismens pionjär och banerförare i Kritische waffengänge (6 hftn, 1882—84) m. fl. skrifter, i hvilka han visat sig som en af Tysklands skickligaste kritiker. Diktsamlingen Sansara (1879), det lyriska sorgespelet Don Juan Tenorio (1881), dramerna Schauspielerin, Der rächer (båda 1884), Der sumpf (1886), Die richterin (1888), Sehnsucht (1893) och Stimmen in der nacht (1898) äro uttryck för en grubblande världsåskådning, som i Homo sum (s. å.), Der neue Gott (1899), Triumph des lebens (s. å.), Die neue welterkenntnis (1902) och Träume der mittsommernacht (1905) utmynnar i en trosbekännelse, att en af stora andar ledd, medveten utveckling af mänskligheten skall föra denna till den med glödande längtan motsedda nya tiden. H. har vidare skrifvit en tvåbandig Geschichte der weltliteratur und des theaters (1894—95) och gifvit ut antologier af spanska, persiska och engelska skalder. Harte [hā't], Francis Bret, nordamerikansk