Allt kommer, enligt hans mening, därpå an, att medvetandet, eller, rättare, dess subjekt, jaget, fattas såsom en reell verklighet, d. ä. såsom ett ting, ett väsen, som eger realitet i sig själf. Detta så bestämda väsen får, i enlighet med det allmänna språkbruket, namn af lif, och dess i sig själft sin grund egande yttring benämnes ande. Såsom en akt är nu andens eller rättare hvarje andes väsen i sig slutet och således ett och odelbart; men emedan dess reala vara är handling, icke en abstrakt hvilande enhet, kunna däri, i enlighet med dess egendomliga art, tre olika yttringar eller "urförmögenheter" särskiljas, nämligen: "medvetenhet", "själfverksamhet" och "känslighet". Flera eller andra verkliga förmögenheter gifvas icke, och ur dessa tre andens elementarkrafter söker H. deducera och förklara hela den rika mångfalden af dess fenomenella lif. — Jfr skildringen af H:s lefnad och filosofi i K. Sederholms "Studien, I" (1830) och Z. J. Cleves "Program vid K. G. Th. Reins tillträde till professorsämbetet" (Helsingfors 1869) samt Th. Reins "Filosofiens studium vid Åbo universitet" (1908). M. G. S. <img l>

Hartman. 1. Karl Johan H., botanist och läkare, f. 14 apr. 1790 i Gäfle, d. 28 aug. 1849 i Stockholm, student i Uppsala 1811, företog 1813 med understöd af Vet. akad. en naturalhistorisk resa till Jämtland och närgränsande delar af Norge samt redogjorde för en del af sina iakttagelser därunder i Vet. akad:s Handl. (1814, 1818). H. blef med. kand. 1820, licentiat 1821, kirurgie magister 1822 och med. doktor s. å. 1822—26 var han läkare vid invalidinrättningen å Ulriksdal, 1826—28 distriktsläkare i Sigtunatrakten samt blef 1828 provinsialläkare i Eskilstuna och 1833 i Gäfle. 1838 blef H. medlem af Vet. akad. Stort namn vann H. inom fäderneslandet genom sina botaniska arbeten, främst genom sin ypperliga Handbok i Skandinaviens flora, innefattande Sveriges och Norges växter till och med mossorna; med inledning, afhandlande grunderna för botanikens studium. (1820; 11:e uppl. 1879. De 6 senaste uppl. utgåfvos af H:s son Karl H.) De bägge första upplagorna af detta arbete möttes med skarpa kritiker, hvilka på den tredje (1838) utöfvade en fördelaktig inverkan. Inledningen utgafs 1843 särskildt, under titeln Utkast till botanologien, eller växtläran i allmänhet. Dessutom utgaf H. en Svensk och norsk excursionsflora (1846; 4:e uppl. 1866) och utkast till populär naturkunnighet (1836) samt offentliggjorde i "Botaniska notiser" flera smärre botaniska afhandlingar. Äfven som medicinsk författare var H. verksam. Utom meddelanden i Sv. läkarsällskapets handlingar och årsberättelser utarbetade han den bekanta boken Husläkaren, eller allmänna och enskilda föreskrifter i sundhetsläran, samt sjukdomslära, eller kort anvisning att känna och rigtigt behandla de flesta i Sverige förekommande inre och yttre sjukdomar (1828; 6:e uppl., omarbetad af O. F. Hallin, 1872). — De rika samlingar, som legat till grund för H:s stora "Flora" och vid hvilkas sammanbringande äfven H:s ofvannämnde son varit verksam, inköptes 1882 af grosshandl. O. Dickson i Göteborg och skänktes till Uppsala universitets botaniska museum. 2. Karl H., den föregåendes son, botanist, f. 5 juni 1824 på Ulriksdal, d. 19 apr. 1884 i Örebro, student i Uppsala 1842, filos. doktor 1848, utnämndes 1852 till lärare i naturvetenskap vid ateneum i Gäfle och fick 1859 transport som lektor i naturvetenskap till högre läroverket i Örebro. Alltifrån sina yngre år företog H. botaniska resor i olika delar af Sverige och Norge, vistades 1849—50 i London för att genomgå Linnés herbarium och gjorde 1867 med statsunderstöd en naturvetenskaplig resa i Österrike och södra Tyskland. H. författade flera afhandlingar, bland hvilka märkas Anteckningar vid de skandinaviska växterna i Linnés herbarium (Vet. akad:s Handl., 1849—50) och Nerikes mollusker (1864). Dessutom har H. utgifvit nya tillökade upplagor af faderns floror, af hvilka särskildt 11:e uppl. af handboken af honom alldeles omarbetades och är ett mycket förtjänstfullt arbete, samt Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga svampar (1874). 3. Robert Vilhelm H., den föregåendes broder, botanist, f. 4 mars 1827 i Häggeby socken, Uppsala län, d. 3 aug. 1891 i Gäfle, student i Uppsala 1847 och filos. doktor 1854, utnämndes 1860 till adjunkt vid högre elementarläroverket i Gäfle. Dels i sällskap med sin broder, dels ensam gjorde H. vidsträckta botaniska resor i nästan hela Sverige och flera delar af Norge. Utom smärre afhandlingar utgaf H. ett mycket berömdt exsickat-verk, Bryaceæ Scandinaviæ (femton faskiklar, 1857—74). 4. Karl Vilhelm H., son af H. 2, etnograf, f. 19 aug. 1862 i Örebro, egnade sig under ett 10-tal år åt praktiska och teoretiska arbeten inom olika grenar af hortikulturen vid in- och utländska institutioner, hvarunder han åtnjöt understöd en gång af Vet. akad., en annan gång af Landtbr. akad. 1890—92 deltog han i en af American museum i New York utsänd treårig naturvetenskaplig och etnografisk expedition till Sierra Madre-bergen i Mexico och tjänstgjorde därefter under ett halfår som assistent vid den antropologiska afd. vid världsutställningen i Chicago. 1894 återvände han till Sverige och förestod under 1 1/2 års tid den botaniska afd. vid Vet. akad:s trädgård. 1896—99 företog han på bekostnad af en mecenat och med stöd af Vegastipendiet en etnografisk-arkeologisk forskningsresa till Costa Rica, Salvador och Guatemala. Af de hemförda samlingarna bearbetade han en betydlig del under närmare tre års tjänstgöring vid riksmuseets etnografiska afd. 1903 erhöll H. kallelse som intendent för den etnografiska afd. vid Carnegie-institutet, hvilken af honom organiserades och ordnades och för hvars räkning han företog en ny forskningsfärd till Central-Amerika. H. är den förste, som på Amerika tillämpat den skandinaviska metoden vid grafundersökningar, såsom framgår af hans publikationer öfver Costa Rica, af hvilka den först utgifna af Vitt., hist. o. ant. akad. belönats med Loubat-priset. Öfver ämnen rörande