och delvis afbildade i Thesaurus capensis (1859, 1863). T. K. Harveysering [hā'vi-], af pansarplåt. Se Cementering. Harwich [hä'ridʃ], sjöstad i engelska grefskapet Essex, på en smal landtunga, s. om Stours mynning. 10,070 inv. (1901). Tillverkning af cement samt artificiella gödselmedel. Den af ett fort och batterier skyddade hamnen är en af de bättre på östra kusten och en af de viktigaste för Englands förbindelse med kontinenten (dagliga ångbåtar till Antwerpen och Rotterdam). Importens värde steg 1900 till 16,2 mill. pd st., exportens till 5 mill. pd st. Från H. drifves hafsfiske. Bredvid H. ligger badorten Dovercourt med mineralkälla. J. F. N. Harväppling, bot., namn på Anthyllis vulneraria L. Harz [hārts], Harzgebirge (urspr. Hart, "skog"), ett massberg, som utgör nordligaste leden i mellersta Tysklands bergssystem. Isoleradt och skarpt afsöndradt från den omgifvande slätten, ligger det mellan floderna Leine och Saale samt har en areal af 2,030 kvkm., hvaraf 740 kvkm. tillhöra Braunschweig, 1,180 kvkm. Preussen (Hannover och Sachsen) och 110 kvkm. Anhalt. Största längden, från Seesen i v. till Hettstädt i ö., är 92 km., största bredden, mellan Blankenberg i n. och Walkenried i s., 33 km. Bergets stigning är brantast i n., där det med sina högsta delar uppstiger omedelbart från slätten; äfven i v. sluttar det tämligen skarpt mot Seesen-dalen, hvaremot det långsamt sänker sig i ö. och s. Berggruppen består af en orgelbunden serie platåer, som här och där höja sig i rundade toppar, och genomskäres i olika riktningar af smala, djupa dalar. Den nordvästra, högre delen af berget kallas Oberharz, den sydöstra, lägre och vidsträcktare delen Unterharz, under det de nordvästra och sydvästra sluttningarna benämnas Vorharz. De högsta topparna i Oberharz äro: Brocken (1,142 m.), Heinrichshöhe (1,044 m.), Grosse och Kleine Königsberg (1,029 och 1,027 m.) och Wurmberg (968 m.) samt i Unterharz Auerberg (575 m.) och Victorshöhe (582 m.). Östra H. tillhör hufvudsakligen devonformationen, det västra nedre karbonformationen. Berget består af skiffer, gråvacka och kalk (med berömda hålor, bl. a. Baumanns- och Hermannshålorna), i v. förhärska kisel, lerskiffer och kalk. Granit bildar i n. vid Victorshöhe och vid Brocken två stora massiv. En gördel af s. k. rothliegende perm, trias, jura och krita omgifver nästan hela berget. Utom granit finnas flera andra eruptiv, såsom diabas, gabbro, kvartsporfyr o. a. H. är synnerligen rikt på malmer: silfver, guld, järn, bly och koppar m. m., och står i mineralrikedom näst efter Erzgebirge bland Tysklands berg. Dessutom brytas marmor, granit, alabaster m. m., och vid östra foten finnas flera gifvande saltkällor. Bergsbruket i H. började omkr. år 968, och en krans af städer och andliga stiftelser drog sig sedan 10:e årh. omkring berget. De stora skogar, som betäcka bergssidorna (i Oberharz mest barrskog, i Unterharz öfvervägande löfskog), gifva upphof till en ansenlig trävaruexport. Jämte hufvudnäringarna: bergsbruk, skogs- och boskapsskötsel samt (väsentligen i Unterharz) jordbruk, utgöra insamling af skogsbär, träsnideri, spetsknyppling och handel med sångfåglar viktiga binäringar för befolkningen. Denna, som utgör omkr. 100,000 i antal, leder sin härkomst från olika stammar: öfver- och nedersachsisk, frankisk och thüringisk, hvilket ännu kan spåras i de olika dialekter, som talas på H. Gränslinjen mellan hög- och lågtyskan går öfver berget. Strömmar, som upprinna på H., äro många, men små. Till Elbes flodområde höra: Helme med Sorge, Wipper, Eine, Selke och Bode i ö. samt Holzemme i n.; till Wesers: Ilse, Ecker, Radau, Ocker i n. samt Innerste, Söse, Sieber och Oder i v. På grund af sin naturskönhet, och litterära förhärligande (dikter af Goethe, "Harzreise" af Heine) är H. en af de mest besökta trakterna i Tyskland. Det genomskäres af förträffliga vägar i alla riktningar och är fullständigt omslutet af järnvägar, som utgrena sig till de förnämsta städerna i riket. Sedan 1898 går en kuggstångsbana upp till Brocken. Den vackraste dalen är kanske Bodedalen med Rosstrappe, Hexentanzplatz, Baumannshöhle och Bielshöhle. Den intressantaste punkten är dock utan tvifvel Brocken l. Blocksberg (se dessa ord), ryktbar som scenen för "Walpurgisnacht" i Goethes "Faust" samt för sina atmosfäriska fenomen, bland hvilka Brockenspöket (se d. o.) är mest bekant. Där står sedan 1895 ett meteorologiskt observatorium. H. var det sista stamhållet för hedendomen i Tyskland; från denna omständighet härröra de många sagor och trollsägner, som äro gängse på berget, samt de fantastiska namn, som tillagts en mängd ställen därstädes. Litt.: v. Groddeck, "Abriss d. geognosie des Harzes" (2:a uppl. 1883), Hoffmann, "Der Harz" (flera förf., 1899), "Zeitschrift des Harzvereins" (årl. sedan 1868). (J. F. N.)

Brocken (med "häxaltaret", "djäfvulens predikstol", hotellet och utsiktstorn).

Harzburg (Bad H.), stad i braunschweigska kretsen Wolfenbüttel, 272 m. ö. h., 9 km. s. ö. från Goslar. 3,308 inv. (1900). Soolbad (Juliushall), sanatorium, vårdanstalt för skrofulösa barn. De båda soolkällorna innehålla på 1,000 viktsdelar vatten 61,10—66,55 delar klornatrium. För invärtes bruk finnes en koksaltkälla (1,5 proc. klornatrium). Kurgästernas antal årligen omkr. 6,000. Ö. om staden på det 493 m. höga Burgberg ligger ruinen af borgen H. (uppförd af Henrik IV 1065—69, ett par gånger förstörd af sachsarna, återställd af Henrik Lejonet 1181). 1877 restes där en 15,5 m. hög granitpelare med en medaljongbild af furst