sägas, i komposition och exekution,
tillsammans bilda själfva den typiska spetsen
af den italienska operans smakriktning,
mot hvilken Gluck strax därefter riktade sitt
anfall. Ändlösa och tallösa arior, alla skurna
efter samma snitt och beräknade mindre för
den dramatiska situationen än för sångarens
strupskicklighet; enformiga modulationer,
obetecknande instrumentering, men å andra
sidan elegant flytande, sinnligt tjusande
melodi, innerligt anslutande sig till röstens
fordringar. Som konsertstycken lefva åtskilliga
af H:s arior ännu i dag. Biogr. af Mennicke,
1904. —
Faustina H., född
Bordoni, f. 1693
i Venezia, d. där 1781, var af adlig familj,
fick sin utbildning af Gasparini, debuterade
1716 med utomordentlig framgång och var snart en
af Italiens ryktbaraste sångerskor. Engagerad
1725 i Wien med 15,000 floriners lön, blef hon
1726 af Händel fäst i London och rivaliserade
där segerrikt med Cuzzoni, ehuru båda af
inbördes afund råkade i slagsmål på öppen
scen. Återkommen 1728 till Venezia, blef hon
gift med H. och jämte honom anställd i Dresden
(se ofvan). Hon afgick från scenen 1751 och
följde 1763 sin man till Wien. Hennes kroppsliga
skönhet, liffulla väsen och makalöst glänsande
sångteknik gjorde henne till en af århundradets
främsta lyriska artister. Biogr. af
Niggli (1880) och Elise Polko (4:e uppl. 1895).
A. L.*
Hasse, Johann Christian, tysk jurist,
f. 1779, d. 1830, 1811 professor i Jena, 1813 i
Königsberg, 1818 i Berlin, 1821 i Bonn, skref bl. a.
Die culpa des römischen rechts (1815, 2:a uppl. 1838),
Das güterrecht der ehegatten (1824)
och utgaf, gemensamt med Puchta m. fl., sedan
1827 "Rheinisches museum für jurisprudenz".
Rld.
Hasse, Karl Ewald, tysk läkare, f. 1810
i Dresden, d. 1902 i Hannover, blef 1839
e. o. professor i Leipzig, 1844 professor i
medicinsk klinik i Zürich samt förflyttades
1852 till Heidelberg och var 1856—79
professor i Göttingen. Hufvudarbeten:
Anatomische beschreibung der krankheiten der cirkulations- und respirations-organe (1841) och
Die krankheiten des nervenapparats (1855; 2:a uppl. 1868).
(
R. T—dt.)*
Hasse, Karl, tysk anatom, f. 1841 i Tönning
(Schleswig), professor i anatomi i Breslau
1873, har utgifvit bl. a.
Anatomische studien (1870—72),
Beiträge zur allgemeinen stammesgeschichte der wirbeltiere (1883),
Die formen des menschlichen körpers und die formveränderungen bei der atmung (1888—90) och
Kunststudien (1882—94).
R. T—dt.
Hasse, Paul, tysk arkivman, f. 1845 i Lybeck,
d. där 1907, blef 1872 statsarkivarie i Kiel
och 1880 e. o. professor i historia vid
därvarande universitet samt var från 1892 till
sin död statsarkivarie i Lybeck. Under sin
verksamhetstid i Kiel redigerade H. "Zeitschrift
der gesellschaft für Schleswig-Holstein-Lauenburgische
geschichte" och utgaf 3 bd "Schleswig-Holstein-Lauenburgische
regesten und urkunden". I Lybeck redigerade han
de historiska publikationer, som utgåfvos af
"Verein für Lübeckische geschichte", samt utgaf
2 bd af "Lübeckisches urkundenbuch". Bland H:s
många smärre meddelanden och uppsatser beröra
åtskilliga äfven Sveriges historia, så t. ex.
Die seerüstungen Lübecks im kriege gegen Schweden 1569—1570 (i "Mittheilungen des vereins für Lübeckische geschichte", 1903—04).
V. S—g.
Fig. 1. Vanlig hassel (Corylus avellana). Nötter, blommande gren (t. v. honhängen, t. h. hanhängen), gren med blad och frukter. (Något förminsk.)
Hassel, Corylus Tourn.,
bot., ett till
fam.
Betulaceæ, afd.
Coryleæ, hörande släkte
af tämligen högväxta buskar och träd, hvaraf 8
arter finnas i Europa, Orienten, centrala och
östra Asien och atlantiska Nord-Amerika. Den mest
utbredda arten är
vanliga hasseln,
C. avellana
L., som har hanhängena öfvervintrande, utdragna, cylindriska,
af tättsittande, mot spetsen bredare, fjäll;
ståndarna äro 4, med klufna knappar. Honhängena
äro mycket små, upprätta, knopplika med högröda
märken. Frukten är en nöt, 3—4 sammansittande,
hvar och en inom en fruktskål (
cupula, se d. o.).
Hasselbusken, som blommar redan
i mars på bar kvist, når en höjd af 3 m.,
har trinda stammar med slät, gråbrun bark,
årsskotten småludna, bladen kortskaftade, med
något tunna, i synnerhet undertill håriga,
rundadt hjärtlika skifvor, tvärt och kort
smalspetsade, med kanten hvasst sågad eller
dubbelsågad och flikigt inskuren. Hasseln
invandrade till Sverige, efter istidens slut,
ej lång tid efter tallen och är nu allmän i
landets södra och mellersta delar. Torfmossefynd
visa, att den för omkr. 10,000 år sedan varit
allmän långt norrut, hvilket synes tyda på,
att klimatet då varit gynnsammare än nu (jfr
Trapa). Hasselnötternas kärnor ha en behaglig,
mildt fet smak, genom sin halt af fet olja. Af
hasselnötter finnes en mängd olika sorter;
välbekanta äro de stora, runda
spanska nötterna,
som erhållas af
C. avellana var.
grandis; af
svenska nötter äro de öländska mest
