den astrofotografiska kongressen 1887 i Paris.
1888 kallades han till svenska Vet. akad:s fysiker.
Förutom af andra vetenskapliga
sällskap, bland dem Accademia dei Lincei i
Rom, är han sedan 1890 led. af Vet. akad.,
hvars præses han blef 1908, och af Vet. soc. i
Uppsala. Sedan 1900 är H. Sveriges representant
i internationella meterkommittén i Paris och
led. af Vet. akad:s Nobelkommitté för fysik.
H:s vetenskapliga undersökningar tillhöra
samtliga skilda områden inom astrofysiken och
spektralanalysen. För sina observationer
af Venuspassagen 1874 har han redogjort i
Bearbeitung der photographischen aufnahmen
im hafen Possiet (1874). I afh.
Über die
spectra der cometen und ihre beziehung zu
denjenigen gewisser kohlenverbindungen har han
i historiskt sammanhang undersökt kometernas
spektra. Han har vidare lyckats uppvisa,
att de band, som förekomma i kometspektra,
tydligen äro modifierade kolväteband
och att elektriska fenomen spela en stor
roll hos kometerna. Norrskenets spektrum
har han med ungefär samma resultat som
Ångström och Vogel studerat i
Über das durch
electrische erregung erzeugte leuchten der
gase bei niedriger temperatur. Till den rena
fysiken höra hans experimentellt väl utförda
undersökningar öfver vätets, kväfvets och
jodgasens spektra samt
Studien auf dem
gebiete der absorptions-spektralanalyse
(1878). Han egnar numera sina krafter
hufvudsakligen åt en fullständig revision
af speciellt metallernas spektra, ett arbete
af fundamental betydelse. Han utgår härvidlag
från den förutsättning, att endast genom en med
stor noggrannhet vunnen kännedom om de jordiska
stoffens spektra kan studiet af himlakropparnas
fysiska beskaffenhet med större framgång
fortsättas. Resultaten af dessa undersökningar
äro offentliggjorda i en serie monografier öfver
olika metallers spektra, intagna i Vet. akad:s
Handlingar. Utom redan omnämnda arbeten
har H. publicerat afhandlingar och uppsatser
af astronomiskt och fysikaliskt innehåll i
lärda samfunds handlingar och facktidskrifter.
N. V. E. N.*
<img l>
Hasselberg,
Karl Peter (
Per), skulptör,
f. arbetarson 1 jan. 1850 i Hasselstad invid
Ronneby, d. 25 juli 1894 i Stockholm, röjde som
barn konstnärliga anlag och bidrog till sitt
fattiga föräldrahems underhåll genom
att rita åt en byggmästare och förfärdiga
käppar och piphufvud med
utskurna figurer i trä. Tidigt
satt i snickarlära, blef han 19 år gammal gesäll
i yrket i Karlshamn (han utbytte då sitt namn
Åkesson mot det efter födelseorten bildade). Han
begaf sig 1869 till Stockholm, där han arbetade
hos ornamentsbildhuggaren Nerpin och om aftnarna
besökte slöjdskolan. Efter att ett par månader
ha varit elev i konstakademiens principskola,
hvars undervisningssätt ej tilltalade
autodidakten, reste han 1876 till Paris på ett
af Kommerskollegium givet yrkesidkarstipendium på 500 kr.
Där skaffade han sig ett knappt uppehälle genom arbete
hos en ornamentsbildhuggare och på en
terrakottafabrik. 1877 blef han elev vid École
des beaux-arts och arbetade där på F. Jouffroys
ateljé. Såväl af den samtida franska skulpturen
som af den italienska renässansen mottog
H. mäktiga och fruktbärande intryck. Vid en finsk
täfling om en grafvård öfver Runeberg erhöll
han 1879 1:a priset för skissen
Inspirationens
genius, hvilken dock ej antogs till utförande. På
Salongen 1880 utställde han sin första staty,
Le charme, en ung gosse lekande med två fåglar
(ett exemplar i brons hos C. R. Lamm på Näsby).
H:s nästa staty,
Snöklockan (fig. 1), var färdig i
gips till 1881 års Salong, belönades med mention
och 2 år senare, då den utställdes i marmor, med
3:e medaljen. Af denna staty finnas 4 exemplar
i marmor: i Nationalmuseum, Göteborgs museum,
Glyptoteket i Köpenhamn samt hos en engelsk
konstälskare — en afgjutning i brons uppställdes
1900 på Adolf Fredriks torg i Stockholm. Den
har med rätta kallats en "genialisk omdiktning"
af en af Michelangelos slafvar (Louvre). Vid
täflingen 1881 för en
fontän i brunnsparken
i Göteborg vann H. 1:a priset för sin skiss
(utförd i brons och aftäckt 21 juli 1883;
efter hufvudfiguren, en ung såningskvinna,
kallad "Johanna i brunnsparken"). H. utförde
därefter på beställning af P. Fürstenberg för
dennes privatgalleri 6 allegoriska dekorativa
takgrupper:
Ångan, Elektriciteten, Magnetismen,
Dynamiten, Fotografien och
Telefonen (nu
flyttade till Göteborgs museum). Det nästa
större arbetet blef den enkla och djupa
idyllen
Farfadern (1886; efter H:s död gjuten
i brons och, som en vännernas hyllning till
hans minne, 1895 uppsatt i Humlegården; ett i
marmor af K. Eriksson utfördt exemplar finnes i
Göteborgs museum). En mindre staty,
Uppfinnaren,
utställdes 1886. Därefter skapade H. de kvinnliga
statyerna
Vågens tjusning (1888) samt de båda
mästerverken
Grodan (se fig. 2; 1890; i marmor
i Göteborgs museum; en reproduktion i marmor i
mindre skala med några smärre ändringar kallade
H.
Grodungen) och
Näckrosen (1893, finnes i ett
litet exemplar i marmor i privat ego, och i ett
i originalmodellens storlek, hugget i marmor
af K. Eriksson, i Göteborgs museum). H. deltog
i täflingarna om A. Oxenstiernas staty 1886
och Karl X Gustafs ryttarstod 1894, men den
historisk-monumentala skulpturen låg ej för H:s
skaplynne, och han besegrades båda gångerna af
Börjeson.
Fig. 1. Snöklockan, marmorstaty af P. Hasselberg
