Dessutom utförde han en mängd porträttbyster, utmärkta af förträfflig karakteristik, såsom konstnären E. Josephson (1883; brons, Nationalmuseum), grosshandl. M. Wærn (brons) och hans fru (marmor), herr och fru P. Fürstenberg, (marmor, Göteborgs museum), redaktör S. A. Hedlund (brons, sammastädes), kammarherre M. Lagerberg (brons), prins Eugen (brons), herr och fru O. Wijk (marmor), herr och fru Thiel (marmor), L. De Geer (marmor, Nationalmuseum), V. Rydberg (utförd i marmor efter H:s död af K. Eriksson, Nationalmuseum), A. Bonnier (marmor) m. fl. porträttreliefer (bl. a. målaren C. Skånberg, 1887, Nationalmuseum), statyetter af P. Fürstenberg, O. Wijk och V. Rydberg samt en serie vaxmedaljonger.

Fig. 2. Grodan, skulptur i marmor af P. Hasselberg.

H. var en af de ifrigaste ledarna för den 1885 uppträdande oppositionen mot konstakademien och för det 1886 bildade Konstnärsförbundet. I jan. 1891 lämnade han Paris och bosatte sig i Stockholm. H. var en af den svenska skulpturens mästare. Hans stora konstnärliga betydelse ligger däri, att han med användande af en i fransk skola utbildad ytterst omsorgsfull och finkänslig teknik plastiskt tolkar den drömmande och veka naturlyrik, som är så utprägladt nordisk, på ett äkta själfullt, intimt poetiskt vis och med en lycklig, blid harmoni. Den plastiska symbolen för naturlifvet blir för honom framför allt kvinnan. "Grodan" är den unga flickan i sin naiva, barnsliga lekfullhet, "Snöklockan" är ungmön i sin halft omedvetna knoppningsstund, då hon vaknar till kvinna, "Näckrosen" är den älskande kvinnan i hängifvelsens stora stund. — H. var ett spekulativt hufvud, lifligt intresserad för sociala frågor och praktiskt tekniska problem och uppfann en sinnrik punkteringsmaskin att användas vid skulpturverks utförande i marmor. — H. är rikast representerad på Göteborgs museum (af ett 40-tal nummer och omkr. lika många skisser — förutom här ofvan nämnda verk finnas där hans flesta arbeten i gipsmodell). Jfr uppsatser af K. Wåhlin i "Ord och bild" (1894) och R. Bergh i "Svea" (1895, omtryckt i Konstföreningens publikation 1898) och i "Om konst och annat" (1908) J. K—e. (G—g N.) Hasselfors, bruksegendom i Skagershults socken, Örebro län, i en vacker trakt vid Svartåns utlopp i sjön Teen, omfattar 1 masugn och 1 lancashirehärd jämte såg, kvarn, tegelbruk m. m. och tillhör H. bruks aktiebolag, som i Skagershults och Kvistbro socknar eger omkr. 16 1/2 mtl (Bolby, Harsboda m. m.) med en egovidd af mer än 14,000 har, tax. till 1,178,200 kr. (1905), däraf 208,000 kr. för annan fastighet. Tillverkningen vid bruket uppgick 1907 till 1,773 ton tackjärn och 500 kg. direkt af tackjärn framställdt gjutgods samt 41 t. lancashirejärn. 23 arbetare. Bolby egdes i början af 1600-talet af släkten Falkenberg. Från riksrådet, grefve M. Falkenberg öfvergick det till hans måg excell. grefve G. Wachtmeister (d. 1826) och dotter, hvilkas arfvingar bildade aktiebolag 1874. Wbg. Hasselgren, Harald, orientalist, f. 21 sept. 1676 i Leksbergs socken, Skaraborgs län, d. 1755, student i Uppsala 1696, slog sig i synnerhet på de semitiska språken, i hvilka han inhämtade ovanligt grundliga insikter af en omvänd jude från Krakau, rabbi Moses Ben Aaron eller, som han efter öfvergången till kristendomen kallades, Johan Kemper, en man af ovanlig lärdom i Orientens litteratur. 1707 utgaf H. en latinsk öfv. af "Rabbi Saadiæ Gaonis commentarius in prophetiam Danielis". 1708 utnämndes han till professor i grekiska och österländska språken vid Greifswalds universitet. Då fienden inföll i Pommern 1711, måste han återvända till fäderneslandet, där han vistades i många år utan anställning, prästvigdes 1729, utnämndes till kyrkoherde i Broddetorp, blef 1730 prost och var 1736 preses vid prästmötet i Skara. Enligt en anteckning i Västgöta nations matrikel i Uppsala skulle han med all sin lärdom föga ha gagnat andra. Han hade dock utarbetat vidlyftiga kommentarer öfver Job, Ezekiel och Daniel, hvilka jämte större delen af hans vackra bibliotek förstördes genom en vådeld i Broddetorps prästgård. (K. V. Z.) <img l>G. E. Hasselgren. (Efter själfporträtt.)

Hasselgren, Gustaf Erik, målare, f. 1781 i Stockholm, d. där 9 mars 1827, kom helt ung som elev till Målarakademien under Hilleströms ledning. Redan i akademiens första tryckta förteckning (1798) upptagas historiska kompositioner, bland dem en i olja, af H., och detta fortfor äfven de följande åren. 1803 erhöll han guldjetong och valdes 1804 till agré. Innehållet i hans målningar var växlande, bibliska, historiska och romantiska ämnen. H:s färg under hans första period har ofta behag och klarhet, men därjämte stark benägenhet för en rödaktig ton, ett försök att imitera Bredas palett. 1806 anträdde H. en utländsk resa som akademiens resepensionär. Han begaf sig till Berlin och till Dresden, där han studerade i tre år. Efter ett år, tillbragt i Wien, styrdes hans färd till Italien, och där dröjde han fem år. Det har berättats, att H. knöt vänskapsförbindelser med Overbeck och "nazarenerna" samt med Gros, Girodet och andra fransmän. 1816 hemkallades han