till med. doktor och adjunkt i med. fakulteten i Uppsala utnämndes han 1751. Linné utgaf 1757 hans Iter palæstinum eller Resa til Heliga landet 1749—1752 och uppkallade efter honom växtsläktet Hasselquistia. R. T—dt.* Hasselquist, Fryderyk Karol, polsk läkare af svensk härkomst, f. i Kurland, d. 1818, studerade i Petersburg och Wien, där han fick doktorsdiplom 1774, och var fr. o. m. 1785 lifmedikus hos Polens siste konung, Stanislaus August. Sina senaste lefnadsår tillbragte han i Krakau. A—d J. Hasselquistia L., bot., växtsläkte af fam. Umbelliferæ, uppkalladt efter F. Hasselquist. Arterna, som äro utmärkta af heterokarpi (se d. o.), föras numera till släktet Tordylium. G. L—m. Hasselriis [-ris], Louis, dansk skulptör, f. 12 jan. 1844 i Hilleröd, studerade vid konstakademien i Köpenhamn och har alltsedan 1869 mestadels vistats i Rom. Statyn Diskuskastare (1873) finns i Köpenhamns konstmuseum, som äfven eger statyetten Bellman (sittande, i marmor 1874). Mycken uppmärksamhet väckte H:s små porträttstatyetter, skarpt och fyndigt karakteriserade: general Schleppegrell (1879, museet i Aalborg), Sören Kierkegaard (1882, ett exemplar i Stockholms nationalmuseum), Johannes Ewald (1886, Kristiania nationalgalleri). Heinrich Heine har han framställt i två statyer (en af dem utfördes för kejsarinnan Elisabets af Österrike villa på Korfu). Han har äfven utfört H. Kr. Andersens staty i Odense (1877) och det klumpiga monumentet Danmark framför Konstmuseet i Köpenhamn (1897). Hans senaste arbete är ett Heinemonument, afsedt att resas på Montmartre i Paris (utst. i Köpenhamn 1907). G—g N. Hasselrot, svensk släkt från Dalsland, som kan följas till förra hälften af 1500-talet och hvaraf en medlem, landsskrifvaren Torsten (1632—96), antog namnet Hesselroth; detta ändrades af hans andre son till Hasselroth och af hans tredje son, kapten Anders H. (1681—1746), till Hasselrot. 1. Mattias H., sonson af Anders H., präst, författare, politiker, f. 29 jan. 1769 i Lidköping, d. 28 okt. 1839 i Särestad, blef 1791 student i Lund, tog 1793 filos. graden och fungerade någon tid som docent i grekiska. Sedan han emellertid s. å. till svenska öfversatt "Marseljäsen", utfärdades häktningsorder på honom, men han lyckades med vänners hjälp fly till Tyskland, där han fortsatte sina studier vid Greifswalds universitet. 1796 återkom han till Sverige samt blef 1797 vice rektor och 1800 rektor vid Lidköpings skola. Sedan han i Uppsala aflagt teol. kandidatexamen (1806) och i Göteborg blifvit prästvigd (1809), befordrades han till konsistorienotarie i Skara (1810), lektor i matematik vid gymnasiet där (1811) och kyrkoherde i Ving (1812), hvarifrån han 1818 tillträdde Särestads pastorat. 1824 fick han professors titel och blef 1830 teol. doktor samt kontraktsprost. Vid riksdagarna 1815, 1817—18, 1823, 1828—30 och 1834—35 var H. led. af prästeståndet, vid de tre första riksdagarna led. af banko- och vid de två senare af statsutskottet. H., som städse gjorde sig känd för liberala tendenser, motionerade bl. a. om inrättande af folkskolor å landsbygden, hvilket förslag då afslogs. Han inrättade då på egen bekostnad en sådan i sin församling, den första i Skara stift. Han var statsrevisor 1813 och 1820 samt flera gånger revisor vid diskont- och lånekontoren i Stockholm och Göteborg. H. öfversatte Campes "Theophron, eller den erfarne rådgifvaren för den oförfarna ungdomen" (1794; 3:e uppl. 1851) och v. Asps "Resa i Levanten år 1796" (1805). <img l>

2. Karl H., den föregåendes son, jurist, riksdagsman, f. 6 jan. 1812 i Skara, d. 2 nov. 1890 i Växjö, blef student i Uppsala 1831 och aflade 1833 hofrättsexamen. Efter att ha tjänstgjort i justitierevisionsexpeditionen blef han 1849 borgmästare i Alingsås, utnämndes 1858 till häradshöfding i Ås och Gäsene härad af Älfsborgs län samt förflyttades 1872 till Västra Värends domsaga i Kronobergs län. H., som vid 1840 års riksdag var notarie i lagutskottet och sekreterare i sammansatta banko- och lagutskottet samt 1844 sekreterare i sammansatta lag- och ekonomiutskottet, var under riksdagarna 1853—54 och 1856—58 led. af borgarståndet samt 1867—76 riksdagsman i Första kammaren för Älfsborgs län. 1856—58 och 1867, 1871, 1873 och 1874 var han led. af lagutskottet och var under hela sin offentliga bana en ifrig förkämpe för större humanitet inom lagstiftningen. Spöstraffets och allmänna kyrkopliktens afskaffande skedde på hans initiativ, likasom äfven husagans utstrykande ur lagen. Hans motion om dödsstraffets afskaffande antogs 1868 af Andra kammaren, men föll i Första kammaren på en enda röst. H. utgaf Minnesblad (1875; tryckt som manuskript), utgörande en bild af hans offentliga verksamhet, samt Om frihetsstraffen och deras verkställighet (1876). 3. Karl Birger H., den föregåendes son, jurist, politiker, f. 5 okt. 1842 i Stockholm, blef student i Uppsala 1859 och aflade där 1863 hofrätts- och kameralexamina. Han utnämndes 1876 till assesssor i Göta hofrätt, blef 1877 sekreterare i lagutskottet och t. f. revisionssekreterare samt är sedan 1880 häradshöfding i Ölands domsaga. Led. af Första kammaren för Älfsborgs län 1880—87 och för Kalmar län (södra delen) från 1889, har han därunder haft plats i lagutskottet 1885—87, 1888—1904 (ordf. 1896—1902) samt i särskilda utskottet 1882 för lappfrågan och 1892 (urtiman) i försvarsutskottet. H., som i tullpolitiskt hänseende tillhör kammarens protektionistparti, af hvars förtroenderåd han varit medlem 1894—1907, har i allmänhet intagit en moderat och förmedlande ståndpunkt samt i beskattnings- och statsregleringsfrågor visat sympatier för de landtmannapartistiska åskådningarna. Han har varit led. af sjöförsvars- (1880—82), jordbrukslägenhets- (1891—92), hospitals- (1894) och krigslagstiftnings- (1901—02)kommittéerna samt dessutom i Justitie-, Civil- och Finansdepartementena biträdt vid utarbetande af lagförslag rör. vissa delar af strafflagen, egostyckning, arbetarförsäkring, stämpelbeskattning och arfsskatt etc. H. var led. af kyrkomötena 1883 och 1898. Han kreerades 1903 till juris hedersdoktor i Lund.