Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 67-68 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hassing, Morten Mortensen - Hasskarl, Justus Karl - Hasslarp - Hassle - Hassle-Bösarp - Hassled. Se Hassle - Hassler, H. L. von. Se Hasler - Hasslesund. Se Hasslösund - Hasslock - Hasslö - Hasslöf - Hasslösa - Hast, Bartold Rudolf - Hasta - Hastati. Se Legion - Hast du mir gesehen? - Hastenbeck - Hastfer - Hastfer, Jakob Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga offentliga företag. Bland hans skrifter
må nämnas De syphilide kali hydriojodico tractata
(1845) och De colica scortorum (1848).

Hasskarl, Justus Karl, tysk botanist, f. 1811
i Kassel, d. 1894 i Kleve, innehade 1836—46
ledningen af botaniska trädgården i Buitenzorg
på Java och öfverförde 1852, trots en mängd
svårigheter, från Peru 40 kraftiga kinaplantor
och en låda med frön till Java, hvarigenom
kinaodlingen där grundlades. H. inlade stora
förtjänster om kännedomen af Ostindiens
flora. Bland hans skrifter må nämnas Plantæ
javanicæ rariores (1848), Filices javanicæ
(1856), Retzia sive observationes botanicæ de
plantis horti botanici Bogoriensis (1855—56;
2:a uppl. med titel Hortus Bogoriensis
1858; afslutad i tidskr. "Bonplandia",
1859) och Commelinaceæ indicæ (1870).
(T. K.)

Hasslarp, station inom Hakarps socken, Malmöhus
län, vid statsbanan Höganäs—Åstorp. Där
ligger en förut sockerfabriksaktiebolaget
Union (nu Svenska sockerfabriksaktiebolaget)
tillhörig hvitbetssockerfabrik, som med 16 fasta
ångpannor, 14 diffusörer, 5 vakuumpannor och 29
centrifuger under arbetsåret 1906—07 tillverkade
9,534,7 ton råsocker, 1,025,8 ton melass och
36,000 ton betmassa, med ett sammanlagdt värde af
2,2 mill. kr. Antalet arbetare var 384. Fabriken
var 1907 jämte 1/4 mtl jordbruksfastighet taxerad
till 1,031,600 kr.

Hassle, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. 952 inv. (1907). Jämte Enåsa kapell
7,058 har. H. bildar med Berga, Färed och Enåsa
kapell ett till egarna af säterien Börstorp
och Säby patronellt pastorat i Skara stift,
Mariestads kontrakt.

Hassle-Bösarp, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. 402 har. 202 inv. (1907). Annex till
Solberga, Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.

Hassled, en namnform för Hassle (se d. o.).

Hassler, H. L. von. Se Hasler.

Hasslesund. Se Hasselösund.

Hasslock, by i bajerska Rhen-pfalz,
vid järnvägen Neunkirchen—Worms. 6,423
inv. (1900). Industriort.

Hasslö, socken i Blekinge län, Medelsta
härad. 826 har. 1,200 inv. (1907). Annex till
Nättraby, Lunds stift, Medelsta kontrakt.

Hasslöf, socken i Hallands län, Höks härad. 3,831
har. 765 inv. (1907). H. bildar med Våxtorp ett
alternerande regalt och till egaren af säteriet
Vallen patronellt pastorat i Göteborgs stift,
Laholms kontrakt.

Hasslösa, socken i Skaraborgs län, Kinnefjärdings
härad. 2,106 har. 650 inv. (1907). Annex till
Säfvare, Skara stift, Domprosteriet.

Hast, Barthold Rudolf, finsk läkare, f. 9
april 1724 i Vasa, d. där 8 okt. 1784, blef
1740 student i Åbo, studerade efter 1744
i Uppsala, där han 1747 promoverades till
med. doktor, blef s. å. provinsialläkare i
Helsingfors och var 1749—83 provinsialläkare i
Vasa. Ända till 1774 var H. den ende läkaren i
hela Österbotten och förvärfvade sig som sådan
utmärkt förtroende. Han förrättade ofta svåra
kirurgiska operationer och inlade stor omtanke om
att dämpa och förekomma kreaturssjukdomar. Genom
hans bemödanden inrättades 1760 ett apotek och
1766 ett lasarett i Vasa. Åt koppympningens
införande egnade H. synnerlig omsorg, och 1768—84
ympades till följd af hans
ansträngningar 15,848 barn i Österbotten.
R. T—dt.

Hasta, lat., eg. "stång", var hos romarna en lans
af omkr. 3 m. längd (för de lättbeväpnade något
kortare), urspr. använd som stötvapen l. pik
(se fig.). Som belöning för utmärkelse i krig utdelades
en s. k. hasta pura ("ren lans"), d. v. s. ett
lansskaft utan järnspets (cuspis), hvilket
äfven omtalas som begagnadt af gudar, konungar
m. fl. till spira. Hasta gällde som en sinnebild
af eganderätt och begagnades i denna egenskap vid
auktioner m. fl. handlingar af rättslig natur.
R. Tdh.


Hastati. Se Legion.

Hast du mir gesehen?, en i Sverige gängse
tysk fras med ungefärliga betydelsen: det var
allt en oväntad tilldragelse; hvem skulle trott
det? Har man sett på maken!

Hastenbeck, by i preussiska reg.-omr. Hannover,
s. ö. om Hameln. 441 inv. (1900). Vid H. vunno
26 juli 1757 74,000 fransmän, under marskalk
d’Éstrées, en seger öfver 36,000 braunschweigare,
hessare och hannoveraner under hertigen af
Cumberland, som därefter (8 sept.) afslöt
den nesliga konventionen i Kloster-Zeven.
(J. F. N.)

Hastfer, svensk-tysk adlig ätt, som
härstammade från en westfalisk släkt, hvilken
på 1200- eller 1300-talet öfver Danmark kommit
till Estland, där den under den senare medeltiden
intog en aktad plats bland det harrisk-wieriska
ridderskapet. En gren af ätten begärde 1675
introduktion, med Jak. Joh. H. (se H. 1),
i andra klassen på svenska riddarhuset, erhöll
1678 friherrlig och 1687 greflig värdighet samt
utdog på svärdssidan 1695. En annan gren af
släkten naturaliserades 1731, med bröderna Johan
(öfverste 1754—60 för Jämtlands och 1760—62
för Björneborgs regemente, d. 1769) och
Gustaf Berndt H. (d. 1759), samt erhöll
s. å. friherrlig värdighet. Ätten är i Sverige
utdöd, men fortlefver i Preussen.


1. Jakob Johan H., grefve, fältmarskalk,
f. 1647 i Reval, d. 1695 i Riga, ingick
1666 i krigstjänst som musketerare vid ett
garnisonsregemente i Riga och avancerade snabbt;
1673 blef han kapten vid Lifgardet, deltog som
major i skånska fälttåget 1676 och befordrades
efter slaget vid Lund till öfverstelöjtnant
vid gardet. 1677 fick han öfverstes titel
och blef kort därefter chef för Lifgardet
till fot och drabanterna till häst. 1686
blef H. generallöjtnant af infanteriet samt
guvernör öfver Livland och Riga. 1687 blef han
kungligt råd och generalguvernör i Livland, 1690
fältmarskalk och s. å. kansler för universitetet
i Dorpat. 1678 erhöll H. friherrlig och 1687
greflig värdighet. — Under danska kriget
1675—79 utmärkte H. sig genom sin tapperhet i
slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona. Som
generalguvernör i Livland lade han i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>