Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 73-74 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hastings - Hastings,William - Hastings, Warren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brorsdotter till skotske konungen Vilhelm
Lejonet, och hans son John H., 2:e baron H.,
uppträdde därför 1290 efter "flickans från
Norge" död som medtäflare till Baliol och Bruce
om skotska kronan. En annan John H., 2:e earl
af Pembroke, f. 1347, d. 1375, deltog från
1369 i franska kriget under Svarte prinsen och
föll 1372 i fransk fångenskap vid ett försök att
undsätta La Rochelle vid den fransk-kastilianska
flottans anfall.

1. William H., lord H., f. omkr. 1430,
d. 1483, var under "Rosornas krig"
en af Yorkpartiets trognaste anhängare,
fick 1461 baronvärdighet af Edvard IV,
blef dennes öfverstekammarherre och användes
bl. a. i viktiga diplomatiska förhandlingar
med Burgund. Efter Edvard IV:s död blef han
af dennes broder, Rikard af Gloucester, som i
H. såg ett hinder för sina planer på kronan,
i juni 1483 plötsligt i sittande råd anklagad
för förräderi och afrättades omedelbart. —
Hans sonson, George H., d. 1545, en af Henrik
VIII:s gunstlingar, upphöjdes 1529 till earl
af Huntingdon, och dennes sonson, Henry H.,
3:e earl af Huntingdon, f. 1535, d. 1595,
härstammade på mödernet från Edvard IV:s bror,
hertigen af Clarence, och omtalades på 1560-talet
som puritanernas tronföljdskandidat i händelse
af Elisabets frånfälle. Af henne användes han
ofta i viktiga politiska och militära uppdrag.
Till en af hans systrar, lady Mary H., friade
förgäfves ryske tsaren Ivan Vasiljevitj 1583.


2. Warren H., statsman, Brittiska Ostindiens
förste generalguvernör, f. 6 dec. 1732 i
Churchill, Oxfordshire, d. 22 aug.
1818 på Daylesford i Worcestershire,
tillhörde en sidogren af släkten, som
redan mot 1100-talets slut egde godset
Daylesford. Han erhöll 1750 en skrifvarbefattning
i Ostindiska kompaniets tjänst i Calcutta,
var 1757—60 kompaniets resident hos navaben af
Bengalen, därefter medlem af rådet i Calcutta
och återvände hem 1764, "hedersamt fattig", medan
flertalet af hans ämbetsbröder hänsynslöst riktat
sig genom utpressningar. H. tillträdde 1769
andra platsen i rådet i Madras och befordrades
1772 till guvernör i Bengalen. Genom 1773
års Regulating act anförtroddes Bengalens
styrelse åt en generalguvernör och ett
råd på fyra medlemmar; H. blef den förste
generalguvernören. Hans verksamhet som sådan
blef i många afseenden af grundläggande
betydelse för det angloindiska väldet. Han
ingrep strängt mot oredliga skatteindrifvare
och organiserade ett nytt skatteuppbördssystem
med infödda uppbördsmän under noggrann brittisk
kontroll. Mot röfvarbandens landsplåga ingrep
han med hård hand, de hinduiska lagarna
kodifierades, och rättskipningen i Bengalen
nyorganiserades. H. stiftade 1784 Indiens
första vetenskapliga sällskap, Asiatic society
of Bengal. Ordnandet af kompaniets förbindelser
med de infödde furstarna och det brittiska
väldets tryggande mot maratterna voro de mest
maktpåliggande politiska problem, som
mötte H. Vid deras lösning förfor han mången
gång hänsynslöst. Mogulväldets afsigkomne
härskare i Delhi, Schah Alam, hade blifvit
en lekboll i händerna på engelsmännens värsta
fiender, maratterna, och detta föranledde H. att
inställa betalningen af kompaniets tribut till
"Stora Mogul". Schah Alam hade till maratterna
upplåtit de till honom af Clive återställda
provinserna Kora och Allahabad. H. lät besätta
dem med kompaniets trupper och öfverlät
dem mot 50 lac rupier till dess allierade,
fursten af Oudh, Shuja-ud-daula, hvilken enligt
samma fördrag (sept. 1773) mot ytterligare 40
lac rupier skulle vid behof få för bestämd
månatlig betalning hyra en brigad engelska
trupper, (1 lac rupier var då värd inemot
200,000 kr.). Med stöd af detta och tidigare
fördrag begärde och erhöll Shuja-ud-daula 1774
hjälp af en brigad vid sitt eröfringståg mot
Rohilkand, som i förbindelse med maratterna
hotade Oudh. Öfverdrifna berättelser om de
grymheter, som de infödda trupperna faktiskt
begingo under detta fälttåg, föranledde då och
senare skarpa anklagelser mot H. för kompaniets
andel i detta företag. En annan omstridd episod
under H:s ämbetstid var den s. k. "plundringen
af furstinnorna i Oudh". Därmed förhöll sig så,
att Shuja-ud-daulas mor och änka efter hans död
hade med Calcuttarådets 1775 gifna samtycke,
men i strid mot Islams lag, behållit dennes
kvarlåtenskap. Sonen Asaf-ud-daula, som var
djupt skuldsatt till kompaniet, återkräfde
penningarna för statens räkning och tog dem med
våld från de båda furstinnorna (1781), hvilket
skedde med H:s goda minne och under medverkan
af kompaniets resident i Lucknow. H. hade 1775
blifvit öfverröstad i rådet och tyckes som
ursäkt för sitt återkallande af tillåtelsen
ansett tillfyllestgörande, att furstinnorna
lofvat hjälp åt kompaniets fiende, den afsatte
rajan af Benares, Chait Sing. Rörande H:s
framgångsrika strid med de af Frankrike gynnade
maratterna och Haidar Ali af Mysore se Indien
(historia); därigenom afvärjdes mycket hotande
faror och lades den fasta grundvalen för det
brittiska herraväldet i Indien. H. hade tidtals
emot sig en personligt fientlig majoritet i
rådet, och särskildt var sir Philip Francis
(se d. o.) 1774—80 hans bittre och systematiske
motståndare samt sökte komma H. till lifs. När
H. i slutet af 1784 nedlagt sitt ämbete och juni
1785 återkommit till England, vann Francis den
store vältalaren Burke och whigledaren Sheridan
för tanken på ett högmålsåtal (impeachment)
mot H. inför öfverhuset. I juli 1787 beslöt
underhuset, som i H. såg förkroppsligandet af
ett tyranniskt förvaltningssystem i Indien,
åtals anställande. Den ryktbara processen
började i febr. 1788 i Westminster hall och
upptog 145 rättegångsdagar under mer än 7
år. Öfverhusets dom afkunnades 23 apr. 1795 och
utföll fullständigt frikännande. Kostnaderna för
H:s försvar uppgingo till omkr. 70,000 pd st.,
men Ostindiska kompaniet höll honom sedermera
skadeslös för denna ruinerande utgift. Han hade
för sina måttliga besparingar från Indien 1788
återköpt det ur släktens ego komna Daylesford,
och där tillbragte han en lugn ålderdom. 1814
kallades H. till medlem af privy council. —
Den vrångbild af H., som Burke och Sheridan,
mestadels i god tro, men missledda af obestyrkta
eller öfverdrifna beskyllningar, skapade under
rättegången, har påverkat Macaulays berömda, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>