(1858—62), Essays on the sacred language, writings and religion of the parsees (1862; 2:a uppl., utg. af West, 1878), samt Aitareya brâhmaṇa of the Rigveda (1863). (K. V. Z.) Hauge, gård i Norge på Rolfsön, vid Glommen, 5 km. ofvanför Fredrikstad. Sommaren 1814 anlade norrmännen vid H. ett batteri, som bestyckades och besattes; men sedan Fredrikstad 4 aug. kapitulerat, blef batteriet värdelöst. L. W:son M. <img l>

Hauge. 1. Hans Nielsen H., norsk lekmannapredikant, f. 3 april 1771 på gården Hauge i Tune socken, i Smaalenenes amt, d. 29 mars 1824 på en gård i Akers socken nära Kristiania, begynte 1796 uppträda som botpredikant i sin hembygd och utsträckte småningom sin verksamhet till, snart sagdt, hvarje vrå af Norge och äfven till Danmark. Samtidigt utgaf han en serie af religiösa uppbyggelseskrifter, som med begärlighet lästes af allmogen. H. hade betydelse för det norska folket äfven därigenom, att han, som själf var en driftig handelsman och industriidkare, på sina resor gaf impulsen till förbättringars vidtagande i jordbruk och fiske, till upprättande af fabriker och skeppsbyggerier m. m. Icke dess mindre blef han en gång fängslad ock dömd för lösdrifveri, hvarför han 1801 sökte och fick burskap som köpman i Bergen. Han upphörde emellertid icke med sina resor. 1803—04 lär han ha färdats öfver 7,000 km., hvaraf största delen till fots. Redan från sitt första uppträdande var H. en nagel i ögat på prästerskapet, hvilket öppnade en rad förföljelser mot honom. På dess föranstaltande blef han 1796—1804 tio gånger arresterad, fastän man, emedan han ej kunde öfverbevisas om något lagbrott, för hvarje gång nödgades åter frigifva honom. I den stora allmänhetens ögon var i synnerhet den industriella verksamhet, som H. och hans vänner drefvo, föremål för misstanke. I okt. 1804 blef han slutligen fängslad och tilltalad för att ha öfverträdt konventikelplakatet af 13 jan. 1741. En kommission nedsattes för att undersöka frågan, och dess arbeten räckte i hela tio år. Därunder blef H:s förmögenhet sköflad, hans skrifter efterspanades och konfiskerades, och han själf hölls i strängt fängelse, en tid till och med inspärrad bland de gröfste förbrytare. Först då hans hälsa var bruten, blef han, 1811, frigifven mot borgen, och några år därefter dömdes han för öfverträdelse af konventikelplakatet och för invektiver mot prästerskapet till två års straffarbete, men öfverkriminalrätten ändrade domen till böter (1,000 rdr) och ersättning af rättegångskostnaderna. H. författade ett stort antal skrifter, af hvilka de flesta utgingo i många upplagor: Betragtning over verdens dårlighed (1796), Om Guds visdom (s. å.), De enfoldiges läre og afmägtiges styrke (1798), Den kristelige lære (1800), Kristendommens lærdomsgrunde (s. å.), Forklaring over loven og evangelium (1804). Beskrivelse over Hans Nielsen Hauges reiser (1816), Om religiöse fölelser og deres værd (1817), Betragtninger over enkelte fest- og helligdages texter (1820), H. N. Hauges testament til sine venner (1824) m. fl. Litt.: A. C. Bang, "H. N. H. og hans samtid" (2:a uppl. 1875), O. Röst, "H. N. H. Et livsbillede fra Norges nyere kirkehistorie" (1882) och "Nogle bemærkninger om H. N. H. og hans retning" (1883), samt A. Holm, "H. N. H., Nordens förste lekmannapredikant" (i "Läsning för hemmet", 1895). Skönlitterärt har H. behandlats af L. Kieler i novellen "En oppositionsmand" (1886), af J. B. Bull, i romanen "Hans Nielsen Hauge" (1908). 2. Andreas H., den föregåendes son, norsk präst, f. 12 dec. 1815 på Bredtvedt i Östre Aker, d. 12 jan. 1892, 1846 teol. kandidat och 1857 kyrkoherde i Skien, hade stort anseende som predikant och nitisk arbetare i hednamissionens tjänst; han redigerade 1845—54 "Norsk missionstidende". Hans Psalmebog til kirke- og husandagt fick visserligen 1874 k. auktorisation, men har ej vunnit större spridning. 1 o. 2. O. A. Ö. Haugesund, stad i Stavanger amt i Norge, vid norra ändan af det smala sund (Smedsundet), som skiljer Karmön från fasta landet. Utmärkt hamn med pir. 7,911 inv. (1900). I stadens näringslif intager fisket förnämsta platsen; kring detta gruppera sig handel, sjöfart, handtverk och öfriga yrken. Handelsflottan utgjorde 1906 248 fartyg med 44,164 tons dräktighet. — I närheten af staden är Harald Hårfagers graf, och där restes 1872, vid Norges 1000-årsfest, en 17 m. hög obelisk af granit, omgifven af 2,5 m. höga "fylkesstenar" (jfr Harald Hårfager). O. A. Ö. Haughton [hå̄'tən], Samuel, irländsk geolog, f. 21 dec. 1821, d. 31 okt. 1897, prästvigd 1845, professor i geologi vid Trinity college i Dublin 1851—81, president i Royal irish academy 1887, utöfvade en mycket omfattande vetenskaplig författarverksamhet i en starkt koncentrerad, men ovanligt klar stil. De flesta af hans geologiska afh. återfinnas i "Journal of the Dublin geological society", "Proceedings of the royal irish academy" och "Proceedings of the royal society of London". De behandla Irlands och Wales' mineralogi, Irlands graniter, old red sandstone i trakten af Waterford m. m. Bland hans större verk märkas Manual of geology (1865; 2:a uppl. 1886), The three kingdoms of nature (1869), Manual of tide and tidal currents (s. å.). Vid koleraepidemien 1866 organiserade H. en frivillig läkarkår och gjorde under densamma studier öfver de mekaniska principerna för muskelverksamheten, sammanfattade i Principles of animal mechanics (2 uppl. 1873), där klarare än annars framträder hans opposition mot utvecklingsläran, baserad på hans varmt religiösa åskådning. Äfven på kemiens område arbetade H. och försökte med matematiska formler och kurvor påvisa sammanhanget emellan grundämnenas atomvikter och atomvärden. A. Hng. Haughtonit [håtənīt] Heddle, miner., en biotitvarietet med järnet delvis ersatt af magnesium. A.Hng. Haugianer kallades under de första decennierna af 1800-talet H. N. Hauges (se Hauge 1) vänner och anhängare. De utmärkte sig genom ren vandel, friskt och starkt troslif samt ingöto i mera än ett hänseende nytt lif i den norska kyrkan, till hvilken de alltid räknade sig. Bland Hauges