anställdes han i hofkapellet i Kassel, och 1842 blef han på Spohrs och Mendelssohns särskilda rekommendation kantor i Thomasskolan i Leipzig samt 1843 lärare i teori vid konservatoriet i samma stad. — Som lärare hade H. anseende för att vara den främste på sin tid, och bland hans öfver 300 elever må nämnas Kiel, Joachim, Bülow, A. Rubenson och Grieg. H:s tonsättningar utmärkas af ovanligt jämnmått, renhet i satsen och stämmornas sångbarhet. Utom en opera (Mathilde, 1826) och diverse instrumentalmusik skref han utmärkta motetter, vidare mässor, kanon, klangfagra kvartetter för blandade röster, duetter m. m. Sin förnämsta betydelse eger H. likväl som teoretiker, och hans hufvudarbete, Die natur der harmonik und metrik (1853; 2:a uppl. 1873), är ett epokgörande försök till en rationell harmonilära. En grundtanke hos H. är, att "hvarje förståndig formation beror ursprungligen på en gifven motsats". Som polära motsatser uppställer han durtreklangen och molltreklangen. Vid framställningen af motsatserna och deras förmedling råkar han emellertid in i den hegelska dialektiska metodens irrgångar. En stor förtjänst inlade H. genom sina analyser öfver fugan. Efter hans död utgåfvos (af O. Paul) Die lehre von der harmonik (1868), (af A. Schöne) Briefe an Franz Hauser (1871), (af H:s son) Opuscula (1874) och (af F. Hiller) Briefe an Ludwig Spohr (1876). H. var led. af Mus. akad. (1865). ^{A. L.}* Hauptmann. 1. Karl H., tysk författare, f. 1858 i Salzbrunn (Schlesien), filos. doktor, har uppträdt som dramatiker (Marianne, 1894, Waldleute, 1895, Ephraims breite, 1898, Die bergschmiede, 1901, Des königs harfe, 1903, Die austreibung, 1905, och Moses, 1906) och novellist (Sonnenwanderer, 1896, den lyriska skissboken Aus meinem tagebuch, 1899, den naturalistiska romanen Mathilde, 1902, Aus hütten am hange, s. å., Miniaturen, 1904, Einfältige, 1905, och romanen Einhart der lächler, 1907); egentligen är han fysiolog och psykolog (Die metaphysik in der modernen physiologie, 1892), lärjunge till Avenarius. På sin yngre broder har han haft stort inflytande. <img l>

2. Gerhart H., den föregåendes broder, Tysklands nutida främste dramatiker, f. 15 nov. 1862 i kurorten Obersalzbrunn (Schlesien), son af en hotellegare, som på grund af minskad frekvens å kurorten blef ruinerad och måste slå sig ned som järnvägsrestauratör å en liten station. Sonen blef på grund af de knappa förhållandena i hemmet vid 16 års ålder sänd till släktingar å landet för att uppfostras till landtbrukare, men då han vantrifdes härmed, öfvergick han 1880 till konstskolan i Breslau för att utbilda sina konstnärliga anlag som bildhuggare; på grund af hans mindre ordnade arbete kom det till en brytning mellan honom och en af de akademiske professorerna, under det att en annan, prof. Haertel, intresserade sig för honom och lät honom arbeta mera fritt å sin ateljé. Hans intresse för diktning började nu vakna; bland hans tidigaste försök var en dramatisering af Tegnérs Fritiofs saga, Ingeborg. 1882 kom han till Jena, där han studerade naturvetenskap, historia och filosofi, begaf sig 1883 ut på en sjöresa till Medelhafskusterna, vistades 1884 som nygift i Rom, bosatte sig 1885 i trakten af Berlin och kom i nära beröring med en del moderna nationalekonomer och författare, vistades 1888 i Zürich, senare tidtals i Riesengebirge, där han eger en landtgård Agnetendorff, nära Salzbrunn, tidtals i Berlin. Hans första utgifna arbete, Promethidenloos (1885), är en versifierad episk dikt, närmast en efterbildning af Byrons "Childe Harold". 1889 började H. sin dramatiska verksamhet med det af Zolas "L'assommoir", Tolstojs "Mörkrets makt" och Ibsens skådespel påverkade naturalistiska morgonrodnadsarbetet Vor sonnenaufgang, som afsåg att skildra den moraliska försumpningen, smutsen, eländet i en schlesisk by, hvars bönder plötsligt blifvit rika genom upptäckten af kolgrufvor, men som använda rikedomen på det lumpnaste sätt; stycket är fylldt af drastiska skildringar, men rymmer ock djupt känsliga scener och framför allt en öfverlägsen miljöskildring. Dess uppförande å föreningen "Freie bühnes" teater framkallade vilda meningsstrider. Das friedensfest (1890) är en familjetragedi (befryndad med Ibsens "Gengangere" och Strindbergs "Fadren"), där ett olyckligt äktenskap mellan två själssjuka individer och förbannelsen öfver hem och barn framställas med sällsynt slutenhet och fasthet. Mera betydande var Einsame menschen (1891; uppf. i Sverige 1894), där inflytandet från "Rosmersholm" är uppenbart, och som varierar motivet om en mans vacklande ställning mellan två kvinnor, som representera två olika kulturella världar, och den tragik, som detta vacklande medför. "Einsame menschen" var det första drama af H., som vann inträde på en fast skådebana; med detta afslöt H. sin första period, hans "sturm und drangtid", under hvilken han, trots all egendomlighet, står under främmande mästares skugga. Hans nästa arbete, Die weber (1892, första texten i schlesisk munart "De waber", "Väfvarne", öfv. af E. Alkman, 1899, uppf. 1898), betecknar däremot ett alldeles nytt uppslag inom europeisk dramatik och är H:s första mästerstycke, höjdpunkten af hvad han skapat i naturalistisk riktning, ett folkdrama, som skildrar folkmassans rörelse med lifvets intensitet och sanningens styrka; ämnet är hämtadt från det misslyckade upplopp, som de utsvultne schlesiske väfvarna 1844 anställde mot arbetsgifvarna (samma rörelse, som framkallade Heines "Weberlied"); stycket, hvilket liksom själfva den historiska tilldragelsen saknar en folkhjälte, har sin styrka i den enastående konst, hvarmed H. här gifvit massans psykologi och tillika mästerligt nyanserat olika arbetartyper. Såsom "miljödrama" har det knappast öfverträffats, men hvad man saknar, är ett perspektiv öfver de trånga schlesiska förhållandena på 1840-talet, någon öfverlägsen personlighet, någon förgrundsfigur med blick för rörelsens djupare betydelse som förspel till 1848 och till våra dagars arbetarrörelser. — I Collega Crampton (1892; "Kollega Crampton", uppf. 1893), en karaktärskomedi påverkad af Molière, utnyttjade H. minnen från sin konstakademitid i skildringen af den hjärtegode,