tillhör Statens historiska museum. Den intressanta tapeten "Dansande bondfolk" å Gripsholm (se fig. 7 till art. Dans) är likaledes väfd i Sverige på 1500-talet, efter tysk komposition. Tillverkningen synes dock ha snart nog afstannat. På 1700-talet gjordes ånyo försök att upplifva haute-lisse-fabrikationen. En prydlig tapet med svenska riksvapnet, utförd efter ritning af Rehn, tillhör k. husgerådskammaren och förvaras i Statens hist. museum; en annan, ett genrestycke, förvaras å Ulriksdal och är utförd af målaren P. Hilleström, som jämväl i haute-lisse-väfnad utfört det å Gripsholm förvarade porträttet af öfverintendenten Hårleman. Af Hilleström äro äfven de väfda porträtt af konung Gustaf III, som finnas å Drottningholm, Skokloster och i Uppsala universitet. — Men vid sidan af dessa mera konstnärliga tillverkningar har från äldre tider i Sverige och jämväl i Norge såsom husslöjd idkats ett mera anspråkslöst haute-lisse-väfveri, användt för väggbonader, sängtäcken, dynvar o. d. och hvars alster i Skåne, där konsten ännu, ehuru sparsamt, torde öfvas, betecknande nog kallas flamsk, d. v. s. flandrisk väfnad. De äldre svenska och norska mönstren, med sina långsträckta, stela, i rader ställda figurer, tyckas i all sin landtliga råhet häntyda på gamla, medeltida förebilder, som blifvit århundraden igenom traditionellt upprepade. Prof finnas i Nordiska museet, i Nationalmuseum och i flera af landsortens museer. — Den skånska, s. k. rödlakans-väfven har vissa likheter med de gamla basse-lisse-väfnaderna, liksom den svenska flossa-väfnaden (se Flossa) påminner om de franska savonnerierna. — Litt.: Guiffrey, "Histoire générale de la tapisserie" (med Müntz och Pinchart, 1878—85), G. Upmark, "Tapetväfveriet i Sverige under de första Vasakonungarna" (i "Meddel. från Sv. slöjdföreningen", 1886), och J. Böttigers praktverk "Svenska statens samling af väfda tapeter" (3 bd, 1895—96). Jfr äfven G. Upmark d. y., "Om väfda tapeter" (i "Ord och bild", 1902). Upk.*

Konung Sveno, "svearnas förste konung". Tapet, väfd i Sverige på 1560-talet.

Haute-Loire [åt-lωār], franskt departement. Se Loire, Haute-. Haute-Marne [åt-marn], franskt departement. Se Marne, Haute-. Hautes-Alpes [åtṡ-alp]. Se Alpes 2. Haute-Saône [åt-så̄n], franskt departement. Se Saône, Haute-. Haute-Savoie [åt-savωa'], franskt departement. Se Savoie, Haute-. Hautes fagnes [åt fanj], fr., högmossar. Se Belgien, sp. 1248. Hautes-Pyrénées [åt-pirenē], franskt departement. Se Pyrénées, Hautes-. Haute-taille [åt-ta'j], fr., mus., hög tenor. Hauteur [åtȫr], fr., höghet, nedlåtenhet. Haute-Vienne [åt-viä'n], franskt departement. Se Vienne, Haute-. Hauteville [åtvi'l], stadsdel i Boulogne (se d. o.), Hauteville la Guichard [åtvi'l la giʃār], by i franska dep. Manche, 13 km. n. ö. från Coutances. Omkr. 1,400 inv. Historiskt bekant såsom Tancrède de H:s födelseort. Haute-volée [åt-vålē], La, fr. (eg. "hög flykt"), hög rang, personer af hög rang; den förnäma världen, den förnämsta societeten inom ett samhälle. Haut goût [ågō]. Se Goût. Hautmont [åmå̃'], stad i franska dep. Nord (Hainaut), vid Sambre och nordbanan. 12,509 inv. (1901). Stora metall- och maskinverkstäder samt tillverkning af kemikalier. J. F. N. Hautpoul [åpō]. 1. Marie Constant Fidèle Henri Amand, markis d'H., fransk general, f. 1780, d. 1853, deltog i Napoleons fälttåg och utmärkte sig bl. a. i slagen vid Wagram (1809) och Dresden (1813). Vid restaurationen var han en af de förste, som hyllade Ludvig XVIII och utnämndes 1819 till brigadgeneral, 1823 till generalinspektör i Pyrenédepartementen och senare till generalinspektör öfver kungliga artilleriskolan. 1833 tillträdde han för kort tid posten som guvernör för hertigen af Bourgogne i Prag. — 2. Alphonse Henri, grefve d'H., den föregåendes broder, fransk general och senator, f. 1789, d. 1865, deltog i de napoleonska fälttågen. Under 1823 års spanska fälttåg anförde H. ett gardesregemente, utnämndes 1828 till generalmajor, var 1830—38 deputerad samt blef 1841 generallöjtnant och 1848 pär. Han invaldes 1849 i lagstift. församl. samt var 1849—50 krigsminister och 1850—51 generalguvernör i Algeriet. Af Napoleon utsågs han efter statsstrecket 2 dec. 1851 till medlem af senaten och storreferendarie vid denna kår. Haut-relief [å-rəliä'ff], fr. Se Relief. Haut-Rhin [å-rä̃'], franskt departement. Se Belfort 1. Hauvette [åvä'tt], Henri, fransk hellenist, f. 1856 i Paris, 1906 professor i sydeuropeisk litteratur vid Parisuniversitetet efter att ha varit lärare vid Collège Stanislas, Sorbonne och École normale supérieure, har utgifvit ett flertal arbeten i grekisk kultur- och litteraturhistoria, bl. a. Hérodote, historien des guerres médiques (1894, prisbelönt af Franska akademien). De l'authenticité des épigrammes de Simonide (1896) och Archiloque, sa vie et ses poésies (1905).