Hawaii, den sydöstligaste och största af Hawaii-öarna under 20° n. br. och 155 v. lgd. 10,398 kvkm. 150 km. lång, 120 km. bred. 46,843 inv. (1900). Ön har formen af en triangel. På den västra sidan följer efter en smal, flack kustremsa af svart lava en brant upphöjning af 300—450 m. höjd, som är beklädd med tät vegetation, men hvars porösa mark genast uppsuger vattnet och förhindrar uppkomsten af hvarje vattendrag. En direkt motsats därtill är den nordöstra sidan, som till 300—550 m. höjd uppstiger ur hafvet med lodräta väggar, utför hvilka otaliga bäckar störta sig i hafvet. På sydöstra sidan höjer sig det kala, trädlösa landet med sakta stigning från stranden till öns inre. Detta utgöres af en högslätt af 1,000—1,200 m. höjd, af hvilken endast mindre sträckor äro odlingsbara. Större delen upptages af de med lava betäckta sluttningarna kring öns vulkaner: Kohala, längst i n., nu slocknad (1,680 m.), Mauna Kea i norra delen (4,210 m.), Oceaniens högsta berg, sedan århundraden slocknad, Hualalai (2,521 m.) på västra sidan, hvilken hade ett utbrott 1801, Mauna Loa, i södra delen (4,170 m.), jordens största verksamma vulkan, och Kilauea (1,235 m.), midt emellan Mauna Loa och den östra kusten, öns största under med "eldsjöar" i sin väldiga krater. Till dessa kan läggas en rad af 5 slocknade vulkaner i öns nordöstra del, hvilka sammanfattas under namnet Mokuaveoveo. 13 lavaströmmar genomdraga ön, hvaraf några ända till 45 km. långa. Bland vattenfallen på östra sidan är det, som bildas af Vailuku, mest berömdt. Nordöstra och södra kusterna äro de fruktbaraste delarna af ön; den torra västkusten och det af lavafält täckta inre äro ofruktbara, ehuru talrika hjordar af nötkreatur, svin och getter äfven här finna föda. Stora socker-, kaffe- och orangeplantager betäcka kustområdena. Ett par järnvägar finnas. Regelbunden ångbåtstrafik eger rum med Honolulu. I slutet af 1906 funnos 5 gnisttelegrafstationer på ön. Hufvudort är Hilo (2,000 inv.), på östkusten vid Vailukus utlopp, öns bästa hamn. Se vidare nästa art. J. F. N.

Västra kusten af Hawaii med (förstorad) vy af vulkanerna Mauna Kea och Mauna Loa.

Hawaiiöarna l. Sandwichöarna, en till Förenta staterna hörande ögrupp i norra delen af Stora oceanen, mellan 18° 57′ och 22° 16′ n. br. samt 154° 43′ och 160° 33′ v. lgd fr. Greenw. Gruppen består af åtta bebodda öar: Hawaii (10,398 kvkm.), Maui (1,885 kvkm.), Kahulaui (179 kvkm.), Lanai (350 kvkm.), Molokai (676 kvkm.), Oahu (1,554 kvkm.), Kauai (1,409 kvkm.) och Niihau (251 kvkm.) samt fyra obebodda: Nihoa, Kaula, Lehua och Molokini, och har en areal af 16,784 kvkm., inberäknadt de små ref och korallöar, som ligga v. om de nämnda till 174° v. lgd. Öarnas kuster äro branta, få omgifna af korallref; ankarplatserna äro få, och blott en god hamn finnes (på Oahu). Öarna äro bergiga, men nå ej snögränsen samt äro alla af vulkaniskt ursprung. På en af dem (Hawaii) äro de vulkaniska krafterna ännu i verksamhet, men på alla de öfriga ha de hvilat under obestämd tid. Jordbäfningar äro talrika. Enligt Dana ligga öarna på en från v. n. v. till ö. s. ö. löpande spricka i jordytan och ha bildats i nämnda riktning, så att Kauai skulle vara äldst, Hawaii yngst. Mot n. v. fortsättas de af en rad korallref och korallöar (af hvilka Laysan är störst), hvilka äro obebodda och tillhåll för stora skaror af sjöfåglar. Klimatet är ett mildt oceanklimat. Medelårstemperaturen är i Honolulu 23,3°, den varmaste månaden (aug.) har 25,3°, den svalaste (jan.) 29,9° , och extremerna äro 32° och 12°. Under största delen af året blåser den svala nordöstpassaden, som medför mycket regn på nordöstra kusterna; endast under de tre månaderna dec.—febr. blåsa sydliga och sydvästliga vindar, hvilka äro heta och osunda och af infödingarna kallas de "sjuka vindarna". Nederbördsmängden är mycket olika på de för passaden utsatta kusterna och på öarnas västra och södra sidor. I Hilo på Hawaiis östra kust stiger den till 3,689 mm., i Kailua på öns västra kust till 1,270 mm. och i Hilea på södra kusten till blott 320 mm. Snö faller hvarje vinter på Hawaiis höga berg och kvarligger på skyddade ställen från nov. till mars. Orkaner äro okända. Till följd af ögruppens isolerade läge är dess flora mycket egenartad. Den har få fikus-arter, inga orkidéer och endast få brödfruktträd, men är däremot rik på kompositéer, lobeliacéer, rutacéer, rubiacéer och araliacéer. Med öfriga söderhafsöar gemensamt har ögruppen sådana växtformer som Pandanus, Broussonetia, Dracæna, Hibiscus, Curcuma, Tacca, Saccharum, med