farvatten, hufvudsakligen i syfte att befria sin son
Richard, som fallit i spanjorernas våld, samt afled
under denna på höjden af Portorico 1595.
Tillsammans med Drake grundlade han 1588 The chest
at Chatham, en föregångare till det hem för gamla
sjömän, som varit förlagdt vid Greenwich. — 2.
Sir
Richard H., den föregåendes son, engelsk
sjöfarande, f. 1562, d. 1622, tjänade en tid under
sin faders befäl och slogs vid flera tillfällen mot
spanjorerna. 1593 utrustade han på egen bekostnad
en eskader af tre fartyg för att hemsöka
spanjorerna på Syd-Amerikas kuster. Han seglade längs
Chiles och Perus kuster, plundrande och bortsnappande
fartyg. I en förtviflad strid i viken vid
Catamez blef hans skepp taget och han själf fången
samt förd till Spanien, men efter några år
frigifven. Led. af parlamentet och viceamiral 1604.
Han utgaf
The observations of Sir R. H. knight,
in his voyage into the South Sea (1622), upptecknade
ur minnet och ganska otillförlitliga.
A. B. B.*
Hawkins [hå̄′kinṡ], sir
John, engelsk
musikhistoriker, f. 1719 i London, d. där 1789, blef
advokat, men fördjupade sig tillika i musikhistoriska
studier, hvilka han nedlade i sitt berömda arbete
General history of the science and practice of music
(5 bd, 1776), en frukt af sexton års flit. Detta
verk, i början tillbakasatt för Burneys samtidigt
utkommande musikhistoria, upplefde senast 1879
en ny upplaga. H. var, ehuru en bland stiftarna
af Madrigal society (1741), egentligen ingen musiker,
utan måste anlita biträde af fackmän, såsom
Boyce, Cooke m. fl.; men hans förtjänst är det
flitiga och noggranna samlandet af citat från
tonverk, hvarigenom hans arbete blifvit en rik materialkälla.
Han adlades 1772.
A. L.*
Hawkins [hå̄′kins],
Anthony Hope. Se
Hope, A. H.
Hawkyns. Se
Hawkins.
<img l>
Havliček [-tjek],
Karel (
Borovský), tjechisk
publicist och poet, f. 1821 i Deutsch Brod, d. 1856
i Prag, fick 1843 genom Šafařiks bemedling plats
som informator hos prof. Sjevyrev i Moskva, där han
blef bekant med framstående ryska slavofiler, och utgaf en för sin tid förträfflig samling
ryska kulturbilder,
Obrazy z Rus (1845). H. tog som medarbetare i ”Pražské Noviny”
liflig del i den patriotisk-demokratiska rörelsen på 1840-talet och uppsatte 1848 en egen
tidning, ”Narodní Noviny”, där han som det bömiska folkets kraf uppställde ett nationellt
och demokratiskt program. Då reaktionen åter
tog vid, häktades H. samtidigt med, att han i fem
valkretsar invaldes i riksrådet. Hans tidning indrogs
1849, men han lyckades uppsätta en ny, ”Slovan”,
i Kuttenberg, där han kraftigt yrkade på politisk
frigörelse från tyskheten och för en sammanslutning
af de slaviska folken, utan uppoffrande af den
nationella individualiteten och själfständigheten. I
sina beryktade
Kuttenbergska epistlar riktade han
en skarp kritik mot den klerikala reaktionen
i Böhmen och Mähren, så att ”Slovan” indrogs
1851. Ehuru frikänd i en politisk rättegång,
hölls han från dec. s. å. i fästningen
Brixen i Tyrolen under sträng bevakning
flera år. Ändtligen fri, var han andligt och
kroppsligt bruten (lungsot från fängelsetiden)
och påskyndade själf sitt slut genom att taga
en för stark morfindosis. Som politisk agitator
och publicist intar H. ett hedersrum i det
slaviska Böhmens nyare historia och anses som
grundläggaren af den litterära prosan. Äfven
som poet var han framstående. Många af hans
politiska epigram och satirer äro ännu i dag
oöfverträffade. Bland hans större dikter märkas
den politiska humoresken
Král Lávra (”Kung
Laurion”) och
Vladimirŭv Křest, en komisk
hjältedikt, som behandlar kristendomens införande
i Ryssland genom Vladimirs dop och gisslar den
ryska ortodoxien och autokratien. Högst står H. i
sina berömda
Tyrolske elegie (Tyrol-elegier),
fulla af djup humor och skarp ironi i Heines
stil. Hans samlade vittra skrifter utkommo 1870
(3:e uppl. 1897, med biografi af L. Quis).
A—d J.
Havnefjord. Se
Hafnarfjörður.
Havnia, astron., en af småplaneterna.
Haworth [hå̄'əth], by i engelska grefsk. York,
West-Riding. 7,492 inv. (1901). Där lefde
och dogo författarinnorna systrarna Brontë.
J. F. N.
Havre, Le, [lə a'vr], eg.
Le Havre de Grâce,
stad och näst Marseille den viktigaste
sjöhandelsplatsen i Frankrike, ligger i
dep. Seine-inférieure vid norra stranden af
Seinemynningen. 132,430 inv. (1906). Staden är
helt modern, väl byggd, med breda och vackra
gator, af hvilka flera s. k. bulevarder
företräda den forna enceinten, men den är
fattig på monument. Framstående byggnader äro
kyrkorna Notre-Dame (från 16:e årh.) och S:t
Joseph (i 1300-talets gotik, byggd efter 1873,
ännu ofullb.), Hôtel de ville (1855—59), stora
teatern vid place Gambetta, som har statyer
af de i H. födde författarna Bernardin de S:t
Pierre och Casimir Delavigne, justitiepalatset,
börshuset (1878—80), museet och biblioteket
(1845) samt det stora hotellet Frascati
omedelbart vid hafvet.
Staden har två lyceer, hydrografisk samt högre handels-
och teknisk läroanstalt, stadsbibliotek (omkr. 62,000
bd), konst- och arkeologiskt museum samt
naturhistoriskt museum. I H. finnas en stor
tobaksfabrik, stora verkstäder för byggnad
och utrustning af fartyg, sockerraffinaderier,
textilindustri m. m. Hamnen, som anses vara ett
af de utmärktaste verk i
Handelsbassängen (en af de smärre bassängerna)
i Le Havres hamn.
