demokratiske kandidaten Allen häfdade nödvändigheten af en myntreform på grundval af återupptagande af utbetalningar i guld. H:s seger vid guvernörsvalet stärkte hans utsikter att blifva presidentkandidat, och på republikanska nationalkonventet i Cincinnati 1876 genomdrefvo Blaines motståndare nomineringen af H. Presidentvalet blef omstridt. H:s demokratiske motkandidat, Tilden, hade 250,000 röster mer än han bland valmännen, och i tre stater (Louisiana, Syd-Carolina och Florida) gjorde båda partierna anspråk på att ha fått sina elektorer valda samt beskyllde motparten för valsvek. Kongressen tillsatte en skiljedomstol af 15 medlemmar, hvilken med 8 röster mot 7 tillräknade H. de tre staternas 19 omstridda röster, hvarigenom han 2 mars 1877 kunde förklaras vald med 185 elektorsröster mot 184. Som president (5 mars 1877—4 mars 1881) sökte H. åstadkomma en utjämning af de häftiga partistriderna i södern, stadga myntförhållandena och reformera formerna för ämbetstillsättningar, så att partihänsyn ej därvid skulle uteslutande gälla. I myntfrågan genomförde han sitt program (från nyåret 1879 återupptogs guldutbetalningen) och främjade därigenom det allmänna ekonomiska uppsvinget i landet. Hans försonliga politik mot sydstaterna tillfredsställde ej demokraterna, och han måste gång på gång mot den demokratiska majoriteten i representanternas hus begagna sin vetorätt i fråga om där antagna längre gående beslut. Sina republikanska partivänner stötte han till en del ifrån sig genom sitt orädda motstånd mot den sedvanliga korruptionen vid ämbetstillsättningar. H:s opartiska sträfvanden att skipa rättvisa åt alla håll ha småningom vunnit allmänt erkännande. Efter sin afgång från presidentämbetet tillbragte H. sina återstående dagar i stillhet i sin hemort Fremont. Jfr presidentvalsbiografier öfver H. af Howard, Howells och Conwell (alla 1876) samt Stoddard, ”Lives of H., Garfield and Arthur” (1894). V. S—g. Hayes [he͡i′ṡ], Isaac Israel, amerikansk nordpolsfarare, f. 1832, d. 1881 i New York, medföljde 1853—55 Kanes expedition som skeppsläkare och ställdes 1860 i spetsen för en ny expedition, som skulle undersöka det ”öppna polarhaf” man trodde sig ha upptäckt på den föregående expeditionen. Han ankom till Smith sound under 78½° n. br., företog följande år en färd öfver isen med hundar och slädar samt framträngde ända till 81° 35′ n. br., där han såg en vattensky i n., som tillkännagaf öppet vatten. Fartyget var emellertid så illa skadadt, att han måste återvända hem. Han deltog sedan som frivillig kirurg i kriget, men arbetade äfven för sin älsklingsidé, nordpolens uppnående. Om sina färder utgaf han bl. a. An arctic boat-journey (1860), The open Polar sea (1867) och The land of desolation (1871), hvilket skildrar en resa till Grönland 1869. Hayez [ājets], Francesco, italiensk målare, f. 1791 i Venezia, d. 1882 i Milano, studerade redan 1804 vid konstakademien i Venezia och skickades sex år därefter till Rom för att fullända sin utbildning. Han var en afgjord kolorist och räknas i Italien som grundläggare af den moderna historiska realismen. Efter att ha fått första priset af akademien i Milano för Laokoon (Breragalleriet), vände han sig till bibliska, romantiska och historiska ämnen, såsom Simson, Rebecka, Carmagnola, Romeo och Julia, De två Foscari, Bianca Capellos flykt (Berlin, nationalgalleriet). H. målade äfven moderna krigsbilder, Slaget vid Magenta m. fl., fresker och porträtt (Manzoni m. fl. i Breragalleriet, själfporträtt i Uffizierna, Florens). H. var länge verksam vid akademien i Milano och utbildade en mängd lärjungar. Hans staty är rest på Piazzetta di Brera utanför palatset. C. R. N. (G—g N.) Hay-Herran-fördraget [he͡i-]. Se Hay, John. Hayingen (fr. Hayange), by i Elsass-Lothringen, kretsen Diedenhofen-West, 11 km. v. s. v. från Diedenhofen. 10,068 inv. (1905). Brytning af järnmalm. Järnverk. J. F. N. Haym [hajm], Rudolf, tysk litteraturhistoriker, f. 1821 i Grünberg, Schlesien, d. 1901 i S:t Anton, Tyrolen, tillhörde nationalförsamlingen i Frankfurt 1848 och skref från högercentrums ståndpunkt Die deutsche nationalversammlung (3 bd, 1848—50) om denna. 1850 utvisad från Berlin, slog han sig ned i Halle, där han föreläste filosofi och nyare tysk litteraturhistoria, sedan 1868 som ord. professor. 1858—64 redigerade H. "Preussische jahrbücher", där han äfven var en flitig medarbetare. Utom uppsatserna i denna tidskrift, hvilka utkommit 1903 såsom Gesammelte aufsätze, skref H. flera omfattande och gedigna arbeten, Wilhelm von Humboldt (1856), Hegel und seine zeit (1857), Arthur Schopenhauer (1864), Die romantische schule (1870; nytryck 1902), Herder (2 bd, 1877—85), som val är H:s förnämsta verk, och Das leben Max Dunckers (1891). 1902 utkom den själfbiografiska Aus meinem leben. R—n B.

Haymarket-teatern [he͡i'mākit-] i London, belägen vid södra ändan af gatan The Haymarket i Westend, byggdes under namnet Little Haymarket theatre 1720 af snickaren John Potter. Författaren H. Fielding började 1730 skrifva pjäser för denna skådebana och blef 1736 dess direktör. Emellertid motarbetades den af de privilegierade Drury-lane- och Covent-garden-teatrarna,