"Fosterländsk läsning för barn och ungdom" (1868; ny uppl. 1869), "Svensk folkläsning" (3 hftn, 1870) och "Småskrifter för folket" (11 små hftn, s. å.), samt redigerade alla skrifter, som utgingo från hans museum, såsom "Minnen från Nordiska museet" (2 bd, 1879—92), "Bidrag till vår odlings häfder" (5 hftn, 1881—92), "Meddelanden från Nordiska museet" (årgg. 1881—98) m. fl. H. var led. af Vitt. hist. och ant. akad. (1893) och Vet. akad. (1898). Hans namnteckning meddelas i art. Autograf, pl. IV. 3. Gunnar H., den föregåendes son. f. 17 mars 1874, d. 26 febr. 1905, filos. licentiat i Uppsala 1901, öfvertog s. å. efter faderns död ledningen af Skansen och skötte denna afdelning af Nordiska museet till sin död. Skansen omhändertog han af pliktkänsla; hans håg och studier lågo åt det moderna politiska lifvet. Hans förtidiga bortgång hindrade honom att infria de rika löften, som hans ungdom gaf. H. författade Ett amerikanskt reformprogram för historieundervisningen i skolan (i "Hist. tidskr.", 1901) samt Om patriotism och Om handtverksämbetena under medeltiden, utgifna (med biografisk inledning af V. Söderberg) efter hans död i "Bidrag till vår odlings häfder" (1906). 1. (V. S—g.) 2 o. 3. B. S—n. Hazleton [he͡i'ṡəltən], stad i nordamerikanska staten Pennsylvania. 14,230 inv. (1900). Många kolgrufvor. J. F. N. <img l>

Hazlitt [hä'ṡlit]. 1. William H., engelsk författare, f. 1778 i Kent, d. 1830 i London, egnade sig först åt måleri, men var sedan verksam som skriftställare. En tid var han teaterkritiker och parlamentsreferent i "Morning chronicle", samt medarbetade vidare i Leigh Hunts "Examiner", "Scots magazine", "Edinburgh review", "New monthly" m. fl. tidskrifter. H. anses vara en af de förnämste engelske kritikerna under 1800-talet, ehuru hans politiska åsikter ofta fingo inverka på hans litterära granskning, ehuru hans lärdom ej var vidsträckt och han ej tog hänsyn till en författares eller litteraturs utveckling. Hans essayer och kritiker samlades i The round table (2 bd, 1817), Characters of Shakspeare's plays (1817), A view of the english stage (1818), Political essays (1819), de tre serierna Lectures on the english poets (1818), Lectures on the english comic writers (1819) och Lectures on the dramatic literature of the age of Elizabeth (1820), Table talk (2 bd, 1821 och 1822), Characteristics (1823), Sketches of the principal picture galleries of England (1824), Spirit of the age (1825) och The plain speaker (2 bd, 1826) samt de af hans son utgifna Literary remains (2 bd, 1836), Sketches and essays (1839) och Winterslow (1850). Ett par år egnade han åt författandet af Life of Napoleon Buonaparte (4 bd, 1828—30), riktadt mot Walter Scotts biografi öfver Napoleon. H:s Works utgåfvos i 12 bd 1902—04. Se hans Memoirs (1867, utgifna af sonsonen) och Birrells biografi i "English men of letters" (1902). 2. William Carew H., den föregåendes sonson, engelsk författare, f. 1834, debuterade med History of the venetian republic (2 bd, 1857, 3:e uppl. 1900) och har sedan varit verksam som utgifvare och bibliograf (flera band Collections and notes, m. m.), utgifvit farfaderns "Memoirs" och en skildring af släkten H. (2 bd, 1897). Hazor (hebr., "gård", "inhägnad"), namn på flera forntida städer i Palestina. 1. Stad på Naftali stams område (Josua 19: 36), förut kanaanitisk konungastad, låg enligt Josefos n. om sjön Merom. Salomo lät befästa den (1 Kon. 9: 15). Den intogs af assyriske konungen Tiglat-Pileser (2 Kon. 15: 29). Namnet är bevaradt i det nuv. Djebel och Merdj-Haḍîre. — 2. Stad på Benjamins stams område (Neh. 11: 33), anses ha legat vid det nuv. Tell ’Aṣûr. — 3. Två städer i södra Juda (Jos. 15: 23, 25). — 4. En arabisk folkstam (Jer. 49: 28—33) på gränsen mot den syrisk-arabiska öknen. (E. S—e.) H. B., jur.) förkortning för handelsbalken. hb., på recept förkortning för lat. herba, ört. Hb., vid växtnamn förkortning för A. v. Humboldt. H. B. C., eng. förkortning för Hudson's bay company, Hudson-bay-kompaniet. HBK., vid växtnamn förkortning för Humboldt jämte Bonpland och Kunth. H. C. 1. Förkortning för lat. Hispania citerior, hitre Spanien (från Rom räknadt). — 2. Förkortning för eng. Habeas corpus (se Habeas-corpus-akt) och House of commons (se d. o.), underhuset. h. c., förkortning för lat. honoris causa (se d. o.). H dur (fr. si majeur, eng. b major), mus., den durtonart, som har h till grundton och förtecknas med fem ♯, näml. för f, c, g, d och a (parallelltonart: giss moll). A. L.* He, kemiskt tecken för grundämnet helium. HE, tecken för Hefnerlampan som fotometrisk enhet. h. e., förkortning för lat. hoc est, det är, d. v. s. Head [he'd], sir Francis Bond, engelsk koloniguvernör och författare, f. 1793, d. 1875, härstammade från en portugisisk judefamilj Mendez, hvilken på 1660-talet inflyttat till England och senare antagit namnet H. Han blef löjtnant i armén 1811, deltog 1815 i slaget vid Waterloo, företog på 1820-talet några vågsamma resor i Syd-Amerika i samband med ett misslyckadt guldgrufföretag och blef 1835 vice-guvernör i Öfre Canada, där hans sträfva uppträdande mot de missnöjde kolonisterna påskyndade revolutionens utbrott 1837. H. kväfde genast upproret, men återkallades s. å. till följd af en tvist med myndigheterna i hemlandet; i Narrative of government in Canada (2:a uppl. 1839) sökte han försvara sin politik. H. blef 1836 baronet, och 1867 medlem af privy council. Bland hans skrifter märkas Rough notes of a journey across the pampas (1826, 6:e uppl. 1851) och Bubbles from the Brunnens of Nassau (1833; 7:e uppl. 1866). H. var därjämte flitig medarbetare i "Quarterly review". V. S—g. Headley [he'dli], Joel Tyler, nordamerikansk historiker och etnolog, f. 1813 i staten New