York, d. där 1897, blef pastor i Stockbridge i Massachusetts. 1842—43 företog han en resa i Europa samt utgaf Letters from Italy (1845) och The Alps and the Rhine (s. å.; bägge arbetena förenade 1849). Därefter egnade han sig h. o. h. åt litterär verksamhet och utgaf bl. a. Napoleon and his marshals (2 bd, 1846; många uppl.), Washington and his generals (2 bd, 1847), History of the second war between England and the United states (2 bd, 1853), The Great rebellion: a history of the civil war in the United states (2 bd, 1863—66), Life and travels of general U. S. Grant (1880; ny uppl. 1885). H:s samlade Historical works utgåfvos 1888 (6 bd). Healy [hī′li], Timothy Michael, irländsk politiker, f. 1855, blef 1878 Londonkorrespondent till Dublintidningen ”The nation” och 1879 privatsekreterare åt Charles Parnell (se d. o.). Som led. af underhuset (sedan 1880 med ett kort afbrott) blef han en af home-rulepartiets inflytelserikaste medlemmar. I irländska jordlagen 1881 fick han införd den viktiga s. k. ”Healy-klausulen” om arrendatorernas fritagande från arrendeafgift för de förbättringar de vidtagit på sina arrendegårdar. För upproriskt tal under en agitationsresa i Förenta staterna (1881—82) dömdes han 1882 till sex månaders fängelse. 1884 blef H. advokat i Dublin. Liksom flertalet af irländska partiet bröt han 1890 med Parnell; parnelliternas och antiparnelliternas återförening 1900 genomfördes hufvudsakligen genom hans bemödanden. Heanor [hī′nə], stad i engelska grefsk. Derby, 16 km. n. v. om Nottingham. 16,249 inv. (1901). Kolgrufvor, järnverk och trikåfabrikation. J. F. N. Hear, hear [hi͡ə′ hi͡ə], eng., hör!, hör! Heard- och Macdonald-öarna [hə̄′d..məkdå′nəld], två öar i Indiska hafvet under 53° 3′ s. br. och 74° ö. lgd, s. ö. om Kerguelen. Öarna, ett par vulkankäglor, Heard 1,800 m. hög, äro alldeles betäckta med glaciärer. Gruppen, som besökes af hvalfångare, upptäcktes 1854 af engelske kaptenen Macdonald. (J. F. N.) <img l>

Hearn [hə̄′n], Lafcadio, engelsk författare, f. 27 juni 1850 på den grekiska ön Leukas, efter hvilken han uppkallades, d. 26 sept. 1904 i Tokio, son till en irländsk militärläkare, stationerad på den engelska flottan vid Joniska öarna, och en grekinna, hvilkas äktenskap snart upplöstes. H:s barndom blef därför föga lycklig. Han uppfostrades hos en bigott tant i Wales, vistades två år i en fransk jesuitskola och sedan någon tid i den katolska skolan i Ushaw vid Durham. H. hade emellertid redan gjort bekantskap med seklets stora tänkare och skalder och visade afgjord motvilja mot katolicismen. Det kom till en brytning med tanten, och sexton år gammal, stod H. ensam och utan tillgångar i världen. De år, som följde, voro förfärliga. Han lefde en tid i djupaste nöd i London och begaf sig därefter nittonårig till Amerika, där han i början frestade litet af hvarje, tills han slutligen fick plats som reporter i en Cincinnati-tidning. Småningom vände han sig hufvudsakligen åt litteraturen och började på allvar sysselsätta sig med folkloristiska studier. Efter att ha flyttat till New Orleans fick han anställning i tidningen ”Times-democrat” och vann vänner för lifvet i redaktören och flera af medarbetarna. Han publicerade där bl. a. öfversättningar från franska skalder, särskildt Théophile Gautier, hvars plastiska prosa gjort ett djupt intryck på honom och varit af stor betydelse för hans egen utveckling; hans första bok, One of Cleopatra’s nights (1882), utgöres af öfversättningar från Gautier. Stray leaves from strange literature (1884), en samling sagor från olika länder, utgör första frukten af hans folkloristiska studier; den följdes af en samling kreolska ordspråk, Gombo Zhèbes (1885) och Some chinese ghosts (1886). Hans sysslande med den österländska sagolitteraturen hade gjort honom till en stor beundrare af den buddistiska religionen; i New Orleans lärde han äfven känna den spencerska evolutionsläran, hvilken blef af stor betydelse för hans utveckling. I hans senare arbeten sammansmältas den buddistiska filosofien och utvecklingsläran till ett egendomligt helt. Det första arbete, i hvilket spencerska idéer visa sig, är Chita, a story of last Island (1887). Samtidigt inföll äfven hans litterära mognad. Som slutpunkten på sin lärotid ansåg H. själf Two years in the french West-Indies (1889), praktfulla skildringar från ett tvåårigt vistande i tropikerna. Efter fullbordandet af detta arbete erhöll han af Harper’s magazine i uppdrag att resa till Japan och skrifva text till en serie teckningar, som skulle inflyta i tidskriften. Denna resa, som anträddes i augusti 1890, blef vändpunkten i hans lif. Han bröt visserligen med Harper’s, men kvarstannade i Japan, som han omfattade med stor entusiasm särskildt i början och hade godt tillfälle att lära känna, då han på flera olika orter verkade som lärare i engelska. Han vistades först i Matsuye, en gammal japansk stad, ännu oberörd af europeiseringen, där de feodala sederna egde full lifskraft. Där ingick han äktenskap med en fattig samuraidam, som skänkte honom tre söner, och knöts härigenom ännu närmare till Japan. Han lefde nästan på japanskt sätt och blef japansk medborgare. För sin hälsas skull tvangs han att flytta söder ut till Kumamoto, hvars halft västerländska seder icke behagade honom. Efter tre års vistelse därstädes, under hvilken tid hans beundran för japanerna betydligt afsvalnade, utgick han ur regeringens tjänst och flyttade 1895 till Kobe. Där lifnärde han sig som medarbetare i ”Kobe chronicle”. 1896 nödsakades han emellertid åter inträda i regeringens tjänst och anställdes som professor i engelska vid universitetet i Tokio, där han vistades till sin död. Enligt egen önskan begrofs han efter buddistisk ritual på en buddistisk kyrkogård. H. har skrifvit många utsökta små afhandlingar, verkliga poem på prosa öfver hvarjehanda ämnen, vanligen burna af djupt metafysiska drömmerier och vittnande om hans känsliga och fint poetiska uppfattning. Större betydelse ega dock hans mästerliga skildringar från Japan, hvilket han behandlat från många olika sidor; knappast någon annan skildrare har lärt européerna så mycket om det egendomliga