gåfvor. F. n. mottagas barnen dels vid kolonien Kristinedal (i Fröskogs socken, Älfsborgs län), där omkr. 70 barn, härbärgerade i spridda "stugor", få lära sig sköta jord och husdjur eller ett handtverk, tills de kunna försörja sig själfva, vid Dagmarhemmet (i Sundbyberg vid Stockholm), där 34 klena barn få vistas, tills platser kunna beredas dem i familjer, och vid Malmberga (i Närtuna socken, Stockholms län), där sådana barn (f. n. 38), som genast behöfva skydd, upptagas, tills hem beredas dem i familjer, hvarjämte en barnkrubba, som dagligen mottager 30 barn, inrättats i Hagalunds municipalsamhälle (vid Stockholm). Antalet barn, som 1896—1908 omhändertagits och fått vård genom H:s försorg, stiger till öfver 3,000. Hedberg, Gustaf, kungl. hofbokbindare, f. 22 april 1859 i Höja socken, Kristianstads län, lärde yrket i Hälsingborg, Stockholm (1878—81), Paris (1881—85) och London samt öppnade 1886 egen verksamhet i Stockholm, hufvudsakligen grundad på biblioteks- och lyxbands inbindning med tillämpning af fransk-engelsk teknik och delvis med användning af det förträffliga materialet äkta marokäng, som då var främmande för fackkretsar i Sverige. H:s alster vunno inom kort anseende, och han erhöll 1889 stipendium för besökande af Paris-utställningen, där han gjorde många nya rön. Ytterligare studieresor företogos till Paris och London 1900 och 1903. I lädermosaik med guldkontur (enligt Paris-metod, hvarvid endast den öfre hårda ytan af bottenskinnet bortskäres och ett förtunnadt skinn af annan färg inlägges) har H. utfört en mängd praktalbum och adresspärmar dels åt konungahusets medlemmar, dels åt lärda samfund och enskilda samlare i in- och utlandet. Han belönades med första priset vid utställningarna i Chicago 1893, Stockholm 1897, Turin 1901, Hälsingborg 1903, Norrköping 1906 och Lund 1907. Hedberg, Erik, målare, f. 24 maj 1868 i Järbo, Gäfleborgs län, målar sin hembygds natur och lif (Timmerflottare 1897, Gånglåten 1900, Skogstjärn, utst. 1905, Vinternatt, s. å., Vårvinter, Bondgård, Sommarnatt, utställda 1908). H. är äfven tecknare af bondetyper m. m. och författare af smärre bondehumoresker. G—g N. Hedberg, Fredrik Gabriel, finsk prästman, evangelismens grundläggare i Finland, f. 15 juli 1811, d. 19 aug. 1893, blef 1826 student, 1832 filos. magister och 1834 präst. Förföljd för sina från den härskande ortodoxien afvikande läror, hölls han 1840—41 i ett slags inspärrning som fängelsepredikant i Uleåborg, blef 1843 sockenadjunkt i Pövtis socken i Egentliga Finland samt 1855 kyrkoherde i Nummis och 1862 i Kimito. Att människan omedelbart, utan några förberedelser, blott genom tron blir salig var hans hufvudlära. Han förnekade icke nödvändigheten af bättring och ett ångerfullt sinne, men fäste dock afgjordt hufvudvikten vid trons omedelbara verkan utan några omsvep eller någon salighetsordning. Utgående från denna ståndpunkt, råkade H. snart i strid med den äldre pietismens anhängare, bland hvilka i synnerhet A. W. Ingman häftigt angrep honom, i det han förklarade, att H. lärde en död tro. H. å sin sida tadlade Ingman och hans vänner, emedan deras lära ledde till tom verkhelighet. Striden fördes lifligt under 1840- och 1850-talen, men upphörde sedermera småningom. H:s lära räknar många anhängare i Finland och har vunnit spridning äfven i Sverige (där de kallas "hedbergianer", se Läsare). Bland H:s många, på svenska och finska språken författade skrifter må nämnas Uskon-oppi autuuteen (Troslära till saligheten, 1843—44; nya uppl. 1874 och 1875), där lärans hufvuddrag äro sammanfattade, En röst från Zion (1844), Verklärans vederläggning (1847—48), F. G. H:s bekännelse och evangelii försvar (1851, utgörande 3:e häftet af det föregående arbetet) samt Baptismens vederläggning och det heliga dopets försvar (1855). Dessutom utgaf H. de periodiska skrifterna "Allmän evangelisk tidning" (1845—48), "Evangelisten" (Sthlm, 1849—50) och "Kristillisia sanomia" (Kristliga tidningar, 1855—68). H. författade äfven ett antal andliga sånger. M. G. S. Hedberget, kronopark i Arvidsjaurs socken och tingslag, Arvidsjaurs revir och Norrbottens län. Genom k. br. 20 dec. 1899 afsattes till kronopark 34 efter afvittringen i Arvidsjaur uppkomna öfverloppsmarker om 3,346,955,51 kv.-ref. Af dessa öfverloppsmarker skola, enligt Domänstyrelsens förordnande 29 april 1902, n:r 6 invid Skellefte älf med begränsning i öfrigt af Nya Bastuträsks utskifte, Grundträsklidens skiften samt Hedbergs by, förvaltas under benämning Hedberget. Området är upptaget i Kammarkollegii jordbok 10 juli 1902 under namn af Hedberget n:r 2. Areal 8,646,22 har. G. Sch. Hedbergianer. Se Hedberg, F. G. Hedblomster, bot., namn på Helichrysum arenarium Moench. <img l>

Hedborn, Samuel Johan, präst och skald, f. 14 okt. 1783 i Heda socken, Östergötland, i ett fattigt soldathem, började först sextonårig sina skolstudier i Linköping, där han knöt en lifslång och för sin utveckling betydelsefull vänskap med Atterbom. 1806 blef H. student i Uppsala och utbytte kort därpå sitt under skoltiden antagna namn Hedenvall mot det, under hvilket han är känd. Han vardt 1807 en af Auroraförbundets stiftare och bidrog till dess handlingar med sina förstlingsdikter, i hvilka han dock ännu visar sig påverkad mer af den äldre smakriktningen än af romantiska förebilder. Prästvigd 1809, tjänstgjorde H. därefter som pastorsadjunkt i sin födelseprovins, men återvände redan 1811 till Uppsala, angripen af en hypokondri, som ofta hotade att öfvergå till sinnessjukdom. Våren 1812 flyttade han till Stockholm, där han uppehöll sig genom information, tills han 1813 anställdes som lärare vid Svea lifgardes fattigskola. Vid magisterpromotionen i Uppsala 1815, då Almquist, Atterbom, Palmblad, Börjesson m. fl. lagerkransades, var H. predikant och inlade ur kristlig synpunkt en bestämd gensaga mot upplysningstidens materialistiska åskådningssätt. Kallad till e. o. hofpredikant 1815, utgaf H. 1817—19