hundar och 1 hjort gick mot s. för att om möjligt nå Lhasa. Den första svårigheten beredde öfvergången af Arka-tag. En snöstorm dödade omedelbart 5 kameler på en enda dag och medelbart ännu flera, som efteråt dukade under för kölden. Förklädd till burjat och åtföljd af en burjat och en lama, skyndade H. i slutet af juli före karavanen mot s., men hejdades efter 9 långa dagsmarscher och då endast 5 korta dagsresor återstodo till Lhasa af ett 40-tal väpnade tibetaner, hvilka förklarade dem som fångar och förbjödo dem att fortsätta vägen, men i öfrigt behandlade dem med stor uppmärksamhet och försågo dem med hvad de behöfde. Efter några dagar ankom provinsens ståthållare med befallning från Lhasa, att expeditionen skulle återvända. Under eskort for H. tillbaka till karavanen och fortsatte med denna söderut, så långt de bevakande tibetanerna skulle tillåta. Djuren i karavanen voro emellertid så svaga och decimerade, att intet annat val återstod än att styra rakt på Ladakh, till hvars hufvudstad Leh karavanen ankom 20 dec. Lyckligtvis hade tibetanerna på Dalai-lamas befallning ställt till H:s förfogande så många jakar och män, som han behöfde. Efter att ha hörsammat en inbjudan af Indiens vicekonung Curzon att besöka detta land och tillbragt tre månader där lämnade H. Leh 5 april och for öfver Karakorum till Kaschgar, där 14 maj hans stora resekedja sammanknöts. 27 juni 1902 var H. åter i Stockholm och upphöjdes af konung Oskar i adligt stånd. I vetenskapligt geografiskt hänseende var denna 3,000 km. långa resa genom Tibet resultatrikare än någon föregående. Stenprof, växter och skelett af högre djur o. s. v. insamlades, 35 punkter bestämdes till längd och bredd, och kartmaterialet omfattade 360 blad. Utom profiler och teckningar togos 600 fotografier. För hela den treåriga resan utgörande 10,500 km., däraf 9,600 i förut ej utforskade trakter, utgör materialet 1,149 kartblad, 114 astronomiska ortbestämningar, 3,600 sidor dagboksanteckningar. Populärt skildrade H. färden i Asien, tusen mil på okända vågar (2 bd, 1903, samtidigt 12 uppl. på 9 andra språk, hvarjämte äfven en japansk uppl. sedermera utgifvits) och i kortare sammandrag för ”svenska pojkar” i Tibetanska äfventyr (1905). Det vetenskapliga resultatet, bearbetadt af fackmän för de olika afdelningarna, har utgifvits under titeln Scientific results of a journey in Central Asia 1899--1902 (6 bd, 1904 ff.), till hvilket 1903 års riksdag anslog 75,000 kr. Efter att ha utarbetat sin anpart (4 bd) af sistnämnda arbete reste H. 16 okt. 1905 från Stockholm till Konstantinopel öfver Svarta hafvet samt vidare genom Armenien, Persien och Belutsjistan till Quetta och Simla i Indien, och därunder utforskades den föga kända saltstäppen Kewin. Redan vid resans anträdande betecknade H. som dess förnämsta syfte att utforska Indus’ och Brahmaputras källtrakter och de stora sjöarna i Tibets centrala delar. Hans afsikt hade varit att från Indien intränga i Tibet, men af hänsyn till sina grannar ville den engelska regeringen ej tillåta detta, hvarför han måste taga en omväg. Med den största karavan han någonsin haft: 94 hästar och mulåsnor samt 30 hästar, hyrda för första månaden, och proviant för 5 månader lämnade H. Leh i Ladakh 14 aug. 1906 med 27 man, bl. a. eurasiern Robert, som var af stor nytta som biträde vid de vetenskapliga observationerna, och Muhammed Isa, som följt Younghusband till Lhasa, var med Dutreuil de Rhins, när denne mördades, samt med Rawling 1905. Vägen togs mot n. ö. öfver Karakorum ö. om Changlung-yogma, därefter mot ö., förbi Aksai-chin på tämligen väl kända vägar, som korsats af Deasy, Rawling, Wellby, Bower och de Rhins, vidare mot n. n. ö. och slutligen mot s. ö. De största svårigheterna berodde på den starka luftförtunningen i dessa trakter, som ligga högre än Mont-Blanc. H:s tjänare voro bergsbor och redde sig i allmänhet ganska bra, men djuren ledo, och på en dag förlorades 9 mulåsnor. Af de medförda djuren fullbordade endast 6 resan. Efter 83 dagar mötte man nomader för första gången, och därefter voro deras svarta tält synliga nästan alla dagar, och man kunde af dem köpa jakar. Med de Rhins' Ammoniaksjö till vänster fortsatte H. rakt söderut till Bog-tsang-tsanpo (ett tillflöde till sjön Selling-tso), som följdes ett par dagar utmed H:s väg 1901, vände därefter åt s. ö. och öfvergick två bergskedjor ö. om den stora Dangra-yum-tso samt nådde 28 dec. Ngangtse-tso, där ett uppehåll gjordes på tre veckor, hvarunder H. företog djupmätningar i sjön. Där infann sig den guvernör i prov. Nak-tsang, Eladje Tsering, som hejdat H. på hans föregående färd till Lhasa. Han förbjöd honom äfven nu att fortsätta, men återtog af okänd anledning följande dag förbudet. H. skyndade med långa dagsmarscher mot s. ö., passerade det ur upptäcktssynpunkt viktiga passet Sela-la och den förut okända floden My-tju-Tsanpo, som mottager ett stort antal tillflöden, vid hvilka ligga byar och tempel, samt kom ned till Tsanpo (Brahmaputra), hvilken han följde under 80 km. ned till Tibets andra stad, Shigatse, dit han anlände 9 febr. 1907. Två dagar senare kommo utskickade från Devashong, hvilka skulle hejdat H. vid Ngangtse-tso och nu följt honom till Shigatse. Detta var nu för sent, H. hade redan nått staden och vunnit ett af målen för sin resa. Han hade upptäckt ett mycket högt och förgrenadt bergsystem och s. om detta floden My-chu, som större och vattenrikare än Raga-tsanpo förenar sig med denna och bildar en af öfre Brahmaputras största bifloder. Angående det höga bergsystemet fann H. strax, att detta måste vara en fortsättning af Nien-chen-tang-la s. om Tengri-nor, hvars högsta topp nära Lhasa Ryder fann vara 7,300 m. I Shigatse stannade H. 1½ månad, hvarunder han förvärfvade sig vänner bland prästerna, besökte flera gånger Tashi-lunpo-klostret, bevistade föreläsningar, examina och religiösa ceremonier samt tog fotografier och teckningar. Han färdades därifrån uppför Raga-tsanpo, hvartill han lyckades utverka tillåtelse, korsade hufvudkedjan n. om floden vid Chan-la-Podla-passet, sålunda bestämmande ytterligare närmare 100 km. af kedjan. Han ville nå den af Nain Singh upptäckta Dangra-yum-tso, men hindrades därifrån af en tibetansk truppstyrka och måste åter gå söderut öfver bergskedjan. S. om Dangra-yum-tso upptäckte han en annan stor sjö, Shuru-tso. Dangra-yum-tso och Targo-gangri, hvilket H. beskrifver som ett af de ståtligaste snöberg han sett i Tibet, äro båda heliga och bilda samma kombination som Mansarowar och Kailas i v. samt Nam-tso och Nien-chen-tang-la i ö. Från Saka-dzong, där H:s karavanledare