<img l>
subjektiva metod, bröt han med sin forne lärare,
R. Nielsen, och offentliggjorde en stridsskrift,
Professor R. Nielsens lære om tro og viden
(1867). 1871—74 utgaf han anonymt en rad
romaner (
Et handelshus, Familien Gorm,
Urolige tider), som skildra medelklassens
lif och utmärkas för god karaktärsskildring,
samt en samling humoristiska småstycken,
Öjebliksfotografier. 1871 blef han docent
och 1875 professor vid universitetet,
skref
Om intolerance (1878), ett vältaligt
inlägg för trosfriheten, och
Om opdragelse
(1882, 4:e uppl. 1893), hans hufvudarbete,
som innehåller både en historik öfver
uppfostran och en uppfostringslära. Sjukdom
och familjesorg förvandlade fritänkaren
till en troende kristen, och hans öppna
bekännelse härom (1883) väckte stort uppseende.
E. Ebg.
<img l>
Heem [hēm],
Jan Davidsz. de. holländsk
frukt- och blomstermålare, f. 1606 i Utrecht,
d. 1683 eller 1684 i Antwerpen. Han var lärjunge
af sin fader,
David de H., blef mästare
i Lukasgillet i Antwerpen 1636, vistades
i denna stad 1636—67, 1672—83, i Leiden
1628—32 och i Utrecht 1667—72, där han blef
mästare i Lukasgillet 1669. Han egnar sig åt
det minutiösaste återgifvande af sina motiv,
små uppställningar af frukter och blommor,
silfver och kristall, och vet att mästerligt
fånga karaktären af de olika föremålens yta,
men tillika att stämma samman deras färger
i harmonisk värme och betaga framställningen
hvarje prägel af torrt pedanteri. Två taflor
af H. finnas i Nationalmuseum i Stockholm. —
Två af H:s söner,
Cornelis de H. och
Jan de
H., gingo i hans fotspår. Den förre, den mera
betydande, f. 1631 i Leiden, d. 1695 i Antwerpen,
var sin faders lärjunge och verksam i Antwerpen
och Haag som frukt- och blomstermålare. Två
taflor af honom finnas i Nationalmuseum
i Stockholm.
A. L. R.
<img l>
Heemskerk [hēms-],
Maerten Jacobz. van.
holländsk målare (äfven glasmålare), f. 1498 i Heemskerk nära Alkmaar,
d. 1574 i Haarlem, lärjunge af Cornelis Willemsz.
i Haarlem, Jan Lucasz. i Delft och Jan Scorel i
Haarlem och slutligen utbildad i Italien under
inflytande af Michelangelo. H. är en den mest
utpräglade representant för den under 1500-talet
öfverhandtagande riktning inom den nederländska
konsten, som i en själlös och öfverdrifven
härmning af den italienska, främst Rafael och
Michelangelo, såg sin främsta uppgift. Med dessa
sträfvanden förenade han dessutom lärda
arkeologiska intressen. Hans arbeten utgöras
dels af mytologiska bilder, sådana som
Momus klandrar gudarnas verk (i Berlins
Kaiser-Friedrich-museum), dels af stora
altartaflor. En omfångsrik sådan med
passionshistorien och scener ur den helige
Laurentius' legend, målad 1539—42 för domen
i Alkmaar, skänktes 1581 af Johan III till
Linköpings domkyrka, där den ännu förvaras. På
hvad vägar den kommit i konungens ego är hittills
obekant. (Se uppsatser af A. L. Romdahl i
"Meddel. fr. Östergötlands fornminnesförening",
1904, och "Oud Holland", s. å.).
A. L. R.
Heemskerk [hēms-],
Jakob van, holländsk
upptäcktsresande, f. 1567, försökte tillsammans
med Barents 1595 och 1596 förgäfves att åt
n. ö. kringsegla Asien och måste sista gången
under svåra försakelser och lidanden öfvervintra
på Novaja Zemlja. Efter att ha gjort flera resor
till Indien blef han 1607, som viceamiral, chef
för en holländsk flotta om 26 små krigsskepp
och vann med dessa, under Gibraltars kanoner,
en lysande seger öfver den öfverlägsna spanska
flottan, men stupade själf, 25 april. I Oude
kerk i Amsterdam finnes ett ståtligt grafmonument
öfver H.
Heemskerk [hēms-],
Egbert van, holländsk
sedemålare, efterbildare af Teniers och Brouwer,
f. omkr. 1634 i Haarlem, d. 1704 i London. Af
honom finnas två taflor i Nationalmuseum i
Stockholm, en i Östergötlands museum i Linköping.
A. L. R.
<img l>
Heer [hēr],
Oswald, schweizisk botanist,
entomolog och paleontolog, f. 31 aug. 1809 i
Niederutzwyl i kantonen S:t Gallen i Schweiz,
d. 27 sept. 1883 i Lausanne, studerade
1828—31 vid universitetet i Halle, såväl
teologi som naturvetenskap. 1832 började han
ordna Escher-Zollikofers stora insektsamling i
Zürich, ett arbete, som upptog 6 år, hvarunder
han samtidigt förberedde utgifvandet af
Fauna
coleopterorum helvetica (1838—41). 1834 blef
han privatdocent i botanik och entomologi vid
det nya universitetet i Zürich, var 1834—82
föreståndare för den botaniska trädgården där,
blef 1835 e. o. och var 1852—82 ord. professor
i botanik och entomologi vid universitetet samt
1856—82 professor i speciell botanik vid det
nyinrättade polyteknikum i Zürich. 1850—68
var han ledamot af kantonen Zürichs stora
råd. I sina unga år företog han vidsträckta
studieresor i Alperna, sedermera i Österrike,
Italien, Frankrike, Spanien samt England och
tillbragte vintern 1850—51 på Madeira.
