Hefer. 1. En israelitisk släkt af Manasse stam i landet v. om Jordan (Jos. 17: 2). — 2. En kananeisk stad, hvars konung besegrades af Josua (Jos. 12: 17). — 3. Ett landskap i Juda (1 Kon. 4: 10). — 4. Ett område i Sebulons stam med staden Gat Hefer (2 Kon. 14: 25). — 5. En af Davids hjältar (1 Krön. 11: 36). ^{E. S—e.} Heffter, August Wilhelm, tysk rättslärd, f. 1796, d. 1880, professor 1823 i Bonn, 1830 i Halle och 1833 i Berlin, där han äfven blef medlem af öfvertribunalet, kronsyndikus och medlem på lifstid af herrehuset. Redan H:s förstlingsarbete, Athenäische gerichtsverfassung (1822), väckte stort uppseende, och epokgörande voro Institutionen des römischen und des deutschen civilprocesses (1825; i omarb. form 1843), Beiträge zum deutschen staats- und fürstenrecht (1829), Lehrbuch des gemeinen deutschen kriminalrechts (1833; 6:e uppl. 1857), Das europäische völkerrecht der gegenwart (1844; 8:e uppl. af Geffcken 1888; dessutom 4 uppl. af en fransk öfv.) och Die sonderrechte der souveränen und der mediatisierten häuser Deutschlands (1871). (^Rld.) Hefner-Alteneck. 1. Jakob Heinrich von H., tysk tecknare och konsthistoriker, f. 1811 i Aschaffenburg, d. 1903 i München. Han förlorade vid unga år sin högra arm, men lärde sig att med stor fullkomlighet teckna med vänstra handen. Bland hans skrifter märkas Trachten des christlichen mittelalters (1840—54), Kunstwerke und geräthschaften des mittelalters und der renaissance (1848—63, tillökad uppl. 1879—90; i förening med C. Becker), Die burg Tannenberg (1850; i förening med F. W. Wolf), Eisenwerke oder ornamente der schmiedekunst des mittelalters und der renaissance (1861—87), Deutsche goldschmiedewerke des 16. jahrhunderts (1890), Waffen (1903) m. m. H. var 1868—86 direktor för bajerska nationalmuseet. 2. Friedrich von H., den föregåendes son, elektrotekniker, f. 1845 i Aschaffenburg, d. 1904 i Berlin, var 1867—90 verksam som ingenjör och öfveringenjör hos firman Siemens & Halske i Berlin och gjorde sig högt förtjänt om elektroteknikens utveckling, bl. a. genom att angifva den första praktiska ljusenheten (se Hefnerlampan). Han blef 1896 led. af sv. Vet. akad. 1. (^{G—g N.}) Hefnerlampan, fys., en af tyske ingenjören F. Hefner-Alteneck (se föreg. art.) 1883 konstruerad enkel lampa med amylacetat som brännämne, hvilken numera allmänt begagnas som normallampa inom fotometrien (jfr Fotometri). En rund fullveke af 8 mm. diameter inställes så, att lågans höjd (utan lampglas) blir 40 mm. Ljusstyrkan hos denna fria låga, mätt i horisontell led, räknas som 1 ljusenhet, Hefner-Alteneck-enhet, Hefnerljus, normalljus (se vidare Belysning, sp. 1309). Noggranna undersökningar öfver Hefnerlampan, bl. a. angående inflytandet på ljusstyrkan af luftens tryck, fuktighet och kolsyrehalt, ha utförts på Physikalisch-technische reichsanstalt i Charlottenburg. K. Ångström har (1902) i absolut mått uppmätt den energimängd, som lampan utstrålar. Han fann, att genom en yta af 1 kvcm. storlek, som befinner sig på 1 m. afstånd från lågan, under hvar sekund stråla 2,15 · 10^—5 gramkalorier. Den energi, som svarar mot de synliga strålarna i lampans spektrum, utgör endast 9/1000 häraf. ^{G. N.} Hefnerljus. Se Hefnerlampan. Heftye, Thomas Johannesen, norsk affärsman och mecenat, f. 29 okt. 1822 i Kristiania, d. där 4 okt. 1886, ingick vid unga år som delegare i familjens gamla ansedda bankir- och skeppsredarfirma, hvars chef han var sedan 1864. Han var en högt ansedd kommunalman, var ledamot i flera af regeringen nedsatta kommittéer för utredande af statsekonomiska frågor, var med om att stifta norska turistföreningen och arbetade ifrigt på förskönandet af Norges hufvudstad med omnejd. Äfven i Norges litteratur- och konsthistoria förvärfvade han sig ett namn som mecenat och behandlade i den periodiska pressen viktigare bank- och finansfrågor. Särskildt utgaf han Kursværdien af sterling, mark banco, gylden og francs i norske species og dele af species (1871) och De svenske seddelbanker (1878). ^{O. A. Ö.} Hegar, Alfred, tysk läkare, f. 1830 i Darmstadt, praktiserande läkare där och 1864—1904 professor i obstetrik och gynekologi i Freiburg, har utgifvit Die pathologie und therapie der placentarretention (1862), Operative gynäkologie (tills. med Kaltenbach, 1874, 4:e uppl. 1897), Castration der frau (1878) och Ignaz Philipp Senmmelweis (1882). Af H:s Der geschlechtstrieb (1894) utkommo 1895 två svenska öfv. ^{R. T—dt.} Hegar, Friedrich, schweizisk tonsättare och dirigent, f. 1841 i Basel, studerade vid Leipzigs konservatorium violinspel och komposition, är sedan 1863 bosatt i Zürich och har kraftigt bidragit till höjande af musiklifvet i Schweiz. Han blef 1865 ledare för abonnemangskonserterna i Zürich, 1868 för tonhalleorkestern och 1876 direktör för det nya konservatoriet där, anförde tidtals manssångföreningen "Harmonie", 1886—1901 en blandad kör och spelade primviolinen i en stråkkvartett. 1889 kallades han af universitetet i Zürich till filos. hedersdoktor. Bland hans kompositioner märkas oratoriet Manasse, en violinkonsert samt manskörballaderna Rudolf von Wardenberg, Totenvolk och Schlafwandel, som räknas till det bästa på sitt område. 1904 kom därtill körverket Ahasvers erwachen. ^{E. F—t.} <img l>

Hegel. 1. Georg Wilhelm Friedrich H., en af Tysklands störste tänkare, f. 27 aug. 1770 i Stuttgart, d. 14 nov. 1831 i Berlin, var son till en högre württembergsk tjänsteman. 1788—93 studerade han teologi och filosofi i Tübingen samt var under denna tid intim vän till Schelling, hvilken vänskap sedermera bröts i anledning af olika åsikter. Obemedlad som H. var, nödgades han efter aflagd examen försörja sig som informator i Bern (1793—97) och Frankfurt a. M. (1797—1800), men då han efter sin fader erhöll ett litet arf, beslöt han egna sig åt den akademiska banan. Efter att ha utgifvit Ueber die differenz des Fichteschen und Schellingschen systems der philosophie (1801)