En söndag paa Amager (1848, 5:e uppl. 1907;
"En söndag på Amager", 1855) och
Abekatten
(1849, 8:e uppl. 1908; "Lilla apan", 1852),
som bägge vunnit utomordentligt bifall,
samt författade
Peter Andreas Heiberg og
Thomasine Gyllembourg (1883), ett försvar för
den sistnämndas förhållande. Efter hennes död
utgafs
Et liv gjenoplevet i erindringen (4 bd,
1891—92, folkuppl. 1904), ett af de betydligaste
memoarverken i den danska litteraturen, tillika
innehållande viktiga upplysningar angående
k. teaterns inre historia och intressanta
betraktelser öfver skådespelarkonsten. Hennes
staty (af V. Bissen) restes 1892 i k. teaterns
foajé i Köpenhamn.
4.
Johan Ludvig H., sonsons son till en
yngre broder till P. A. H., dansk filolog,
f. 27 nov. 1854, blef 1876 filol. kandidat och
1879 filos. doktor, var 1884—95 föreståndare
för "borgerdydsskolen" i Köpenhamn och blef
1895 professor vid universitetet. Han har med
synnerlig förkärlek slagit sig på studiet af
den grekiska matematikens historia samt utgifvit
Quæstiones Archimedeæ (gradualafh.) och upplagor
af Archimedes (3 bd, 1880—81), Euklides (7
bd, 1883—96), Apollonios från Perga (2 bd,
1891), Simplicius (1894), Serenus (1896)
och Claudios Ptolemaios (3 bd, 1898—1907)
med latinsk öfv. Dessutom har han medverkat
vid en edition af Euklides' Elementa i arabisk
bearbetning efter en handskrift i Leiden (I,
1897, II: 1, 1906) och (1906) gjort en värdefull
upptäckt genom att på en palimpsest läsa en
hittills okänd, viktig skrift af Archimedes. I
flera specialafhandlingar har han lämnat
fullödiga bidrag till matematikens historia —
bl. a.
Litteraturgeschichtliche studien über
Euklid (1882). Vidare har H. utgifvit en rad
filologiska småskrifter af kulturhistorisk art:
Kvindespörgsmaalet i det gamle Athen (1891),
Eros
(1895),
Den attiske komedies frisprog (1899)
samt två konsthistoriska planschverk,
Attiske
gravmæler (1895) och
Italien, spredte studier
og rejseskitser (1904). Som motskrift till fru
J. L. Heibergs framställning af förhållandet
mellan P. A. Heiberg och fru Gyllembourg
utgaf han "Breve fra P. A. Heiberg" (1883)
och ställde sig afgjordt på dennes sida i en
afh. i "Nordisk tidskrift" (1883). H. var 1900—08
medutgifvare af S. Kierkegaards samlade skrifter.
1—4. E. Ebg.
Heiberg. 1.
Christen H., norsk läkare, f. 28
nov. 1799 i Bergen, d. 18 mars 1872 i Kristiania,
blef student 1817 och med. kandidat 1822,
studerade i Danmark och Tyskland kirurgi och
oftalmiatrik, tjänstgjorde därefter någon tid
som stadsfysikus och läkare vid Bergens civila
sjukhus och anställdes 1826 som reservläkare vid
"det norske rigshospitals" hufvudafdelning. Han
blef 1827 med. licentiat och 1830 med. doktor
(på afh.
De coremorphosi). 1828 utnämndes han
till lektor och 1836 till professor i medicin
vid Kristiania universitet, där han föreläste
hufvudsakligen kirurgi och oftalmiatrik.
1836 blef han tillika öfverkirurg vid
rigshospitalet. Medicinska tidskrifter
innehålla flera lärda afhandlingar af H.
— 2.
Johan Fritzner H., den föregåendes broder,
norsk läkare, f. 11 juni 1805 i Bergen, d. 4
mars 1883, blef 1825 student och 1832 med. kandidat.
Från 1829 var han under en lång följd af år
prosektor vid universitetet, blef 1837
med. licentiat, 1841 brigadläkare vid artilleriet
och 1853 generalkirurg vid norska armén. En
af honom 1854 framlagd plan till reformering af
militärläkarväsendet genomfördes först efter
hans död genom organisationsplanen af 13 juli
1887. 1842—45 utgaf H. "Ugeskrift for medicin og
farmaci". — 3.
Hjalmar H., son till
H. 1, norsk
läkare, f. 27 sept. 1837 i Kristiania, d. 25
sept. 1897, blef student 1855 och med. kandidat
1862, hvarefter han i utlandet studerade
mikroskopi och oftalmiatrik. 1866—69 var han
assistent hos prosektorn vid rigshospitalet
och blef 1870 professor i medicin vid Kristiania
universitet. I norska och utländska tidskrifter
offentliggjorde H. flera vetenskapliga
afhandlingar. — 4.
Jacob Munch H., son till
H. 2,
norsk anatom, f. 12 juni 1843 i Kristiania,
d. där 30 april 1888, blef med. kandidat 1867,
verkade under fransk-tyska kriget som tysk
lasarettsläkare och var sedan 1887 professor vid
Kristiania universitet. Han utgaf bl. a.
Bidrag
til læren om saar (doktorsafh., 1875),
Methodik
der opthalmologischen untersuchung (s. å.),
Atlas der hautnervengebiete (1884; äfven i engelsk,
italiensk och spansk uppl.),
Über die drehung des
vorderarms (1883),
Über die drehungen der
hand (1885), bägge prisbelönade. H. redigerade
"Biologiske meddelelser" (1884—86), där han
skref
Muskellæren och
Ledlæren. — 5.
Axel H.,
den föregåendes broder, affärsman, mecenat,
f. 16 mars 1848 i Kristiania, student 1866,
har deltagit i större affärsföretag 1868—72 i
Amerika (Savannah) och Kina (Hongkong) och
sedan 1872 i Kristiania. Han har frikostigt
understödt vetenskap, konst och polarforskning.
1—5. O. A. Ö.
Heiberg, norska författare.
<img l>
1.
Gunnar Edvard Rode H., norsk författare och
tidningsman, f. 18 nov. 1857 i Kristiania, blef
student 1874 och vistades flera år utrikes för
att studera scenisk konst, var 1884—88 anställd
som sceninstruktör vid Bergens teater och har
senare uppehållit sig i utlandet eller varit fäst
vid norska pressen ("Verdens gang") som en af
journalistikens yppersta pennor. Som dramatiker
intar han en bemärkt plats genom mästerlig,
fint nyanserad språkbehandling, själfständig
form och hänsynslöst aggressiv opposition mot
det bestående och konventionella. Efter att
ha utgifvit ett par större lyriska arbeten
debuterade han 1884 med
Tante Ulrikke, en
samhällssatir, som med direkt utgångspunkt i
1880-talets problemdiktning närmast verkade
som ett revolutionärt inlägg i en politiskt
upprörd tid. I dramat
Kong Midas (1890), som
gjorde stormande lycka, vände han sig mot tidens
sanningsprofeter med deras rotlösa moralpredikan
och ideala kraf, som blott illa bemantla deras
egoistiska och despotiska böjelser. Föga
uppmärksamhet väckte
Kunstnere (1893). Någon
synnerlig framgång fingo ej heller de tre till
samma genre hörande dramerna
Det store lod
(1895), som mot bakgrunden af tidens
