honom under de följande åren. Han var därjämte, sedan 1834, lärare vid akademien. Taflor af H. finnas på flera af de k. slotten. ùrn.* Heidel [ha'j-], Hermann, tysk skulptör, f. 1810, d. 1865, var Schwanthalers lärjunge och utförde Ifigenia (1853, marmor; orangeriet i Potsdam), Oidipus, som ledes af Antigone (1854) och flera kompositioner till Anakreon och "Odyssén". I Halle finnes af honom en duktigt utförd bildstod af Händel (aftäckt 1859). C. R. N.*

Fig. 1. Heidelberg. (Midtpå bergsluttningen synes slottet.)

Fig. 2. Universitetshuset i Heidelberg.

Heidelberg [ha'j-], stad i Baden, i en af Tysklands vackraste nejder, vid södra stranden af Neckar och foten af Königsstuhl (566 m.). 49,527 inv. (1905), däraf omkr. 1/3 katoliker. Staden (se fig. 1) ligger sammanträngd mellan floden och berget i en längd af nära 3 km., med en enda hufvudgata löpande parallellt med floden. Öfver Neckar leda två broar till de med staden 1891 och 1903 införlifvade orterna Neuenheim och Handschuchsheim. Staden har 6 evangeliska och 4 katolska kyrkor, af hvilka de förnämsta äro Heiliggeistkyrkan (1400—1544), Providenzkyrkan, Peterskyrkan och Jesuitkyrkan. Af andra byggnader märkas det 1886 restaurerade universitetshuset (fig. 2), rådhuset och flera universitetsinstitutioner, bl. a. ett 1905 inrättadt institut för experimentell kräftforskning. H:s största märkvärdighet är det på Jettenbühel, s. ö. om staden belägna gamla slottet (se Byggnadskonsten, pl. XVI). Det påbörjades i slutet af 1200-talet, tillbyggdes af kurfursten och tyske konungen Ruprecht samt af följande kurfurstar, särskildt Fredrik V, den olycklige konungen af Böhmen. Slottet bildar en oregelbunden fyrkant af flera skilda byggnader rundt omkring en borggård. Ingången är från södra sidan; på den västra sidan ligga Ruprechtsbyggnaden (1400—10) och den s. k. gamla byggnaden (l. Rudolfsbyggnaden, den äldsta delen af slottet), på norra sidan Fredriksbyggnaden (1601—07, restaurerad 1897—1903), prydd med statyer af pfalziska furstar, på östra och södra sidan Otto Henriksbyggnaden (1556—59), med rik plastisk utstyrsel, ett verkligt mönster af fantasirik och ädel ungrenässans i Tyskland (äfven den skall restaureras), samt i n. v. Elisabetbyggnaden, den nyaste delen af slottet (1618). Slottet förstördes till stor del af fransmännen 1689 och 1693 samt härjades ytterligare af åskeld 1764 och har sedan dess varit en ruin, den vackraste och mest storartade i Tyskland, sorgfälligt skyddad för ytterligare förfall. Mot förslaget att restaurera detsamma har förts en liflig agitation. Slottet inrymmer en fornsakssamling, och i källaren under Fredriksbyggnaden ligger det ryktbara vinfatet (det nuv. det 4:e i ordningen, från 1751), 7 m. i genomskärning och 10 m. i längd samt rymmande, enligt en uppgift, 2,370 hl. Staden har ett universitet (Ruperto Carola), det äldsta i Tyska riket, öppnadt 1386, sedan det erhållit sanktion genom Urban VI:s bulla af 23 okt. 1385. Det hade en blomstringstid i slutet af 1500- och början af 1600-talet, då det var en tillflyktsort för kalvinsk lärdom, men led hårdt under trettioåriga kriget och förde ett tynande lif, tills det genom freden i Lunéville (1801) förlorade sina flesta besittningar. Sedan det 1803 erhållit nya dotationer och ny organisation, uppblomstrade det ånyo och räknade 1908 168 lärare och 2,036 studerande. Till detsamma höra ett rikt bibliotek (omkr. 400,000 bd, 200,000 broschyrer och dissertationer och en stor handskriftsamling: 4,000 codices, öfver 3,000 papyri och 3,200 urkunder), grundadt 1703 (det gamla biblioteket fördes af Tilly 1623 till Rom, togs af fransmännen till Paris, hvarifrån en del 1815 återlämnades till H.), botanisk trädgård samt andra samlingar. Stadens industri är tämligen obetydlig: tillverkning af cigarrer, läder, instrument m. m. Handel med vin, tobak, humle och böcker. Viktig järnvägsknut. — H., som sannolikt är en romersk anläggning, var ett län under biskopen i Worms, blef 1225 pfalzgrefvarnas vid Rhen residens och förblef Pfalz' hufvudstad till 1720, då residenset flyttades till Mannheim. I H. förmäldes 1579 hertig, sed. konung Karl (IX) med Maria af Pfalz. Enär staden var ett af reformationens hufvudsäten, var den ofta utsatt för angrepp i trettioåriga kriget: den eröfrades af Tilly 1622 och af svenskarna 1633,