belägrades af bajrarna 1634 och besattes 1635
af de kejserlige under Gallas. 1688 intogs
H. efter en längre belägring af fransmännen
och blef 2 mars 1689 förstördt af Mélac, som
sprängde en stor del af detsamma i luften. Än
värre hemsöktes stad och slott 1693, då endast
ett enda hus skonades. 1803 blef H. en del af
storhertigdömet Baden. Där hölls 5 mars 1848
en sammankomst af 51 personer (hufvudsakligen
tillhörande oppositionen inom kamrarna i de
västra och sydvästra tyska staterna), där man
beslöt anhålla hos de tyska regeringarna om
inkallandet af ett tyskt parlament och därmed
gaf uppslag till den tyska revolutionen.
(
J. F. N.)
Heidelberga, astron., en af småplaneterna.
Heidelberg-katekesen [ha'j-] l.
Pfalziska
katekesen, en af den reformerta kyrkans
mest ansedda symboliska skrifter och dess
förnämsta religionslärobok, utarbetades 1562 på
kurfursten Fredrik III:s af Pfalz uppdrag af
Heidelbergteologerna Z. Ursinus och C. Olevianus
som hufvudförfattare, dock under samarbete
med ett flertal andra teologer och lärde och
äfven med kurfursten själf, samt trycktes första
gången i Heidelberg 1563. Reformationen i Pfalz
hade utgått från lutherskt håll; småningom
hade emellertid inflytandet från reformerta
åskådningar, som i Fredrik III funno en allt
afgjordare förkämpe, gjort sig starkt gällande,
och Heidelbergkatekesen, som af en synod i
Heidelberg 1563 fastställdes som lärobok och
läronorm för undervisningen i kyrka och skola
i Pfalz, var ämnad att befästa utvecklingen
i denna riktning. Den har alltigenom rent
reformert karaktär, men söker därvid att förmedla
mellan den zwingliska och kalvinska riktningen
äfvensom att i någon mån mildra motsättningen mot
lutherdomen. Emellertid blef den från lutherskt
håll föremål för häftiga angrepp, medan den
inom den reformerta kyrkan till följd af sin
förening af didaktisk enkelhet och klarhet samt
religiös värme vann allt större popularitet,
så att den länge varit dess mest spridda — först
på senaste tid i någon mån af andra undanträngd —
kateketiska lärobok, på samma gång som den varit
högt skattad som uppbyggelsebok. Af synoden i
Dordrecht 1619 bekläddes den uttryckligen med
symboliskt anseende. Otaliga äro de upplagor
och öfversättningar (bl. a. till hebreiska och
arabiska), i hvilka den utgått. En förkortad
upplaga, den s. k. "lilla Heidelberg-katekesen",
utgafs 1585, men har ej vunnit någon större
betydelse. Jfr
Wolters, "Der H. K. in seiner ursprünglichen gestalt" (1864),
"Gedenkbuch der 300-jährigen jubelfeier des H. K." (1863), och
K. Müller, "Symbolik" (1896).
E. Bg.
Heideloff [ha'j-],
Karl Alexander von, tysk
arkitekt, målare och kopparstickare, f. 1788
i Stuttgart, d. 1865, son och lärjunge af
teatermålaren och arkitekten
Victor Wilhelm
Peter v. H. (f. 1757, d. 1816), var en af de mest
nitiske ifrarna i södra Tyskland för den gotiska
konsten. Han studerade medeltidens minnesmärken
i Württemberg och kallades, sedan han tillbragt
någon tid i Koburg, där han byggde residenset,
1822 till Nürnberg, där han blef professor vid
den af kronprinsen Ludvig grundade polytekniska
skolan. Där fick han tillfälle dels att själf
skapa nytt, dels att utföra en mängd lyckliga
återställningsarbeten. Af de förra må nämnas
Plattnerska huset i Nürnberg,
Katolska kyrkan i Leipzig och
Slottet Lichtenstein i Schwaben,
af de senare flera kyrkor i Nürnberg och
medeltida byggnadsverk i Württemberg. Dessutom
finnas af honom oljemålningar, såsom
Kejsar Maximilian vid hertig Eberhards med skägget graf,
och kopparstick. H. var äfven författare i
arkitektur och utgaf bl. a.
Ornamentik des mittelalters (1838—52) och
Nürnbergs baudenkmäler der vorzeit (1838—43, ny uppl. 1855).
C. R. N.*
Heiden [ha'jden], bad- och luftkurort i
schweiziska kant. Appenzell-Ausser-Rhoden, på
en afsats af Säntis, 804 m. ö. h., medelst en 7
km. lång kuggstångsbana förenad med Rorschach
vid Bodensjön. Säsong fr. o. m. juni till midten
af sept.
Ln.
<img l>
Heiden, Fedor Logginovitj, grefve, rysk militär,
generalguvernör i Finland, f. 27 sept. 1821 på
Sveaborg, d. 31 aug. 1900 i Tsarskoje Selo,
tjänstgjorde 1844—47 i Kaukasien, deltog i
fälttåget i Ungern 1849, blef 1854 stabschef
vid Östersjöarméafdelningen, 1862 kejserlig
generaladjutant, 1866 chef för generalstaben
och efter Alexander III:s tronbestigning 1881
generalguvernör i Finland. Han emottogs med
sympati af det fennomanska partiet och gick
detsamma till mötes genom att medverka till
utfärdandet af språkförordningarna af 1883,
1886 och 1887. Då den nationella riktningen i
Ryssland vände sig mot Finlands konstitutionella
ställning, var H. till en början böjd att
tillbakavisa angreppen och lät i ryska
"Regeringsbudbäraren" införa en offentlig
dementi af de i ryska blad synliga vrängda
framställningarna af Finlands förhållanden, men
gaf därefter vika för påtryckningen och visade
som medlem af de kommissioner af finska och ryska
delegerade, som under 1890-talets början handhade
frågan om kodifikation af Finlands grundlagar, en
mot Finlands intressen afvog sinnesstämning. På
hans initiativ utarbetades ett "förslag till
reglemente för styrelsen af storfurstendömet
Finlands län", som genomfördt skulle förintat
Finlands författning. I jan. 1897 erhöll han
afsked från generalguvernörsämbetet. H. var
ursprungligen lutheran, men öfvergick till
grekisk-katolska kyrkan.
M. G. S.
Heidenhain [ha'jdenhajn],
Rudolf Peter Heinrich,
tysk fysiolog, f. 29 jan. 1834 i Marienwerder,
d. 12 okt. 1897 i Breslau, från 1859 professor
i fysiologi och histologi i Breslau, hörde
till sin tids främsta fysiologer och utförde
inom många områden af sin vetenskap mycket
värdefulla undersökningar. Hans skrift
Mechanische leistung, wärmeentwicklung und stoffumsatz bei der muskeltätigkeit (1864)
är af grundläggande betydelse för kunskapen om
energiomsättningen vid muskelarbetet. Lika
betydelsefulla äro hans i monografien
Physiologie der absonderungsvorgänge (i Hermanns "Handbuch der physiologie", bd 5, 1880)
sammanfattade undersökningar om matsmältningskörtlarnas
verksamhet och de därvid uppträdande morfologiska
förändringarna hos körtelepitelet. Ett betydande värde
