Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heigel, Karl August von - Heigel, Karl Theodor von - Heijde, Jan van der. Se Heyden - Heijkenskjöld - Heikel - Heikel, Henrik - Heikel, Emma Rosina - Heikel, Frans Viktor - Heikel, Karl Felix - Heikel, Axel Olai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt biografiska arbeten om Karl
Stieler (1891) och Ludvig II (1893).
2. Karl Theodor von H., den föregåendes
broder, tysk historiker, f. 1842 i München,
anställdes 1872 vid bajerska riksarkivet, blef
1879 e. o. och 1885 ord. professor i historia vid
Münchens universitet. 1898 erhöll H. personlig
adelsvärdighet och utnämndes 1904 till president
för bajerska vet. akad. Bland H:s många
historiska skrifter märkas Ludwig I von Bayern
(1872; 2:a uppl. 1888), Der österreichische
erbfolgestreit und die kaiserwahl Karls
VII. (1877), Münchens geschichte 1158—1806
(1882), Deutsche geschichte vom tode Friedrichs
des grossen bis zur auflösung des alten reichs (2
bd, 1893—1908), Politische hauptströmungen in
Europa im 19. jahrhundert (1906) samt flera band
historiska essayer med ämnen från skilda tider.
2. V. S—g.
Heijde, Jan van der. Se Heyden.
Heije, Jan Pieter, nederländsk skald,
f. 1809 i Amsterdam, d. 1876, var 1832—57
praktiserande läkare därstädes och gjorde sig
äfven som vetenskapsman ett aktadt namn. Jämte
Potgieter m. fl. utgaf H. tidskriften "De Musen"
(1834), som var den holländska nyromantikens
första organ. H:s skriftställarskap bar framför
allt frukt inom folkskrifternas och barndiktens
områden. Han skref Liederen en zangen (1841),
Kinderliederen (1847), Kinderen. Dichterlijke
krans (1853), Al de kinderliederen (1861),
Athenes bouwvallen (1867), Verspreide gedichten
(1870; 3:e uppl. 1872) m. fl. Han redigerade den
medicinska tidskriften "Wenken en meeningen"
(1838—40) samt "Archief voor geneeskunde"
(1840—45).
Heijkenskjöld (Heijkensköld), svensk adlig ätt,
urspr. från Tyskland, hvarifrån den inkom till
Sverige med bruksmästaren Detlof Heijke. 1761
adlades med namnet H. hans sonson Detlof,
bergsman, f. 4 juli 1707 på Gammelbo bruk i
Örebro län, d. 26 mars 1775 i Stockholm. Han blef
bergmästare i Nya Kopparbergs bergmästardöme
1737 och bergsråd 1758 samt inlade stora
förtjänster om bergshandteringens utveckling
i Sverige. Han förbättrade grufdriften, ökade
Nya Kopparbergets tillverkningar, uppmuntrade
bergsmännen till jordbrukets utvidgning
genom nya odlingar o. s. v. samt anlitades
som led. af flera kommissioner för bergs- och
skogsskötselns höjande. Som preses i Vet. akad.,
i hvilken han invaldes 1742, höll han två tal:
Om bergverksrörelsen i gemen (1759) och Om
bergshandteringens olika öden och omvexlingar
i vårt kära fädernesland (1768). Dessutom
offentliggjorde han i Vet. akad:s Handlingar
tre smärre afh.
Heikel, finsk släkt från trakten af Uleåborg,
är känd från senare hälften af 1700-talet. —
1. Henrik H., skolman, f. 14 jan. 1808 i
Uleåborg, d. 14 mars 1867 i Helsingfors, blef
student 1823, filos. magister 1832, lektor i
filosofi och naturalhistoria vid Åbo gymnasium
1835 och kyrkoherde i Pedersöre 1861. H. var
en varmhjärtad man, som med stort intresse
vinnlade sig om åtskilliga allmänna frågor samt
erhöll många förtroendeuppdrag; bl. a. var han
landtdagsman för prästeståndet 1863—64 och
1867. Till inrättande af en småbarnsskola i Åbo
skänkte han medel; på egen bekostnad inrättade
han i Pedersöre ett hem för döfstumma, som
sedermera inlöstes och öfvertogs af staten. Under
nödåret 1862 lånade han åt allmogen 30,000
mark. Som pedagog utgaf han Lärobok i geometrien
innefattande sex böcker af Euklides elementa
jämte praktisk tillämpning (3:e uppl. 1871).
2. Emma Rosina H., den föregåendes syssling,
läkare, f. 17 mars 1842 i Kaskö, genomgick
1865—66 en kurs i gymnastik vid
Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm
och egnade sig sedan åt medicinska studier.
1878 undergick hon förhör för medicine
licentiatexamen, men fick som kvinna ej
aflägga själfva examen. H., som är Finlands
första kvinnliga läkare, praktiserade först
i Vasa, sedan, som distriktsläkare, i
Helsingfors. Hon stiftade Konkordiaförbundet
för kvinnostipendier. Hennes namn
bära två vid universitetet stiftade stipendier
för kvinnliga medicinestuderande.
3. Frans Viktor H., son till H. 1, gymnast,
f. 23 aug. 1842 i Åbo, blef student 1860,
idkade 1867—69 gymnastiska studier i
Stockholm och Tyskland, utnämndes 1869 till
gymnastiklärare vid normalskolan i Helsingfors,
1873 till lektor i gymnastik m. m. vid
Nykarleby folkskollärarseminarium samt 1875
till öfverlärare i gymnastik vid universitetet
i Helsingfors. H. har utarbetat det på svenska
och tyska gymnastiken grundade gymnastiksystem,
som allmänt begagnas i Finland. I sin nitälskan
för sportens befrämjande ledes han främst af
praktiska synpunkter. På gymnastikens område
har han utöfvat ett omfattande skriftställarskap,
bland hvars alster må nämnas Praktisk
handbok i skolgymnastik för gossar (1874),
Gymnastiska friöfningar med och utan jernstaf
(1879, 2:a uppl. 1889), Gymnastikens teori
(1904), afsedd för undervisningen af
blifvande gymnastiklärare, Gymnastikens
historia (2 dlr, 1905—07). Senast har han
verksamt deltagit i uppgörande af förslag till
ombildning af universitetets gymnastikinrättning
(samt utbildningsanstalt af lärare) till
ett fullständigt gymnastiskt centralinstitut
vid universitetet. Han erhöll 1907
professors titel.
4. Karl Felix H., den föregåendes
bror, bankman, f. 3 juni 1844 i Åbo, student
1862 och filos. kand. 1868, egnade sig åt den
pedagogiska banan samt gjorde resor för studium
af folkskoleväsendet till Skandinavien, Tyskland
och Nord-Amerika. Han blef 1881 direktör för
handelsinstitutet i Brahestad och inträdde 1892
i direktionen för Nordiska aktiebanken i Viborg
(sedan 1907 i Helsingfors). H. har varit
verksam kommunalman och deltagit äfven i
det politiska lifvet, där han som medlem af
ständerrepresentationen från 1882 t. o. m.
1906 intagit en inflytelserik ställning
genom grundliga kunskaper och moderat
hållning. Vid 1901 års landtdag var han talman i
borgarståndet. Han tillhör svenska folkpartiet.
H. har utgifvit en mängd broschyrer i politiska
och ekonomiska frågor, bl. a. Finlands bank-
och penningeväsen (1888).
5. Axel Olai H., den föregåendes
kusin, etnograf, f. 28 april 1851 i Brändö,
Åland, blef student 1869, filos. kand. 1880,
licentiat 1887 samt docent i etnografi vid
Helsingfors’ universitet 1889. Till intendent
vid arkeologiska kommissionen utnämndes
H. 1893. H. har studerat särskildt de i
Ryssland boende finska stammarnas etnografiska
förhållanden. Hans hufvudarbeten äro Die
gebäude der tscheremissen, mordwinen, esten und
finnen (i Finsk-ugriska sällsk:s "Journal", IV,
1888), Trachten und muster der mordwinen
(1896—99) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
