Tavaststjerna, O. Hansson och Fröding, har han utöfvat starkt inflytande. Af svenska öfversättningar märkas K. H. Vallberg, "Florentinska nätter" (1839), C. Renvall och C. Collan, "Dikter i svensk öfv." (1849), D. A. Kruhs, "H. H. Dikter i svensk tolkning" (1877), H. A. Ring, "Sångernas bok" (1885) och "Harzresan" (1889), Ida Nilsson, "Ur sångernas bok jemte andra sånger" (s. å.) samt "H. H. Sångernas bok. Ny öfv. af A. Victorin" (1906). H:s dikter höra till de allra mest tonsatta i världslitteraturen. Bland dessa tonsättningar må nämnas de af Schubert, Mendelssohn, Rubinstein och Söderman samt framför allt R. Schumanns kongeniala tolkningar ("Du bist wie eine blume", inalles tonsatt 160 ggr, "Ein jüngling liebt ein mädchen", "Die lotosblume" med sin utsökta indisk-romantiska stämning, "Lorelei" m. fl.). Anmärkningsvärdt är H:s stora inflytande på R. Wagner ("Flygande holländaren", "Tannhäuser"). — Monument öfver H. ha utförts af Hasselriis (se denne). En minnestafla har blifvit uppsatt på det hus, där H. föddes i Düsseldorf. A. F. (E. A—ie.) Heine [ha'jne], 1. Johann Georg H., tysk ortoped, f. 1770, d. 1838, vann som kirurgisk instrumentmakare vid universitetet i Würzburg (sedan 1798) stort erkännande genom sina förträffliga bandage af alla slag och upprättade sedermera ett ortopediskt institut, hvilket snart erhöll stort anseende. För sina förtjänster om ortopedien i Tyskland utnämndes H. 1824 till demonstrator i ortopedi och assessor vid medicinska fakulteten i Würzburg. 1829 inrättade H. i Haag ett ortopediskt institut i förening med sjöbad; men hans insikter i inre sjukdomars behandling voro icke stora, och hela anstalten råkade i misskredit. — 2. Bernhard H., den föregåendes brorson, tysk kirurg, f. 1800, d. 1846, öfvertog 1829 ledningen af farbroderns ortopediska anstalt, som genom H:s djupa insikter i kirurgi vann ytterligare anseende. 1830 framlade han för medicinska fakulteten i Würzburg sitt osteotom (ett instrument afsedt för öppnande af ryggraden och i allmänhet för alla operationer å ben), hvilket vann det allmännaste erkännande öfver hela Europa och förvärfvade H. det montyonska priset (1835). I anslutning till de operationer H. med detta instrument utförde anställde han försök på lefvande djur öfver benbildningens beroende af benhinnan, hvilka försök såväl för fysiologien som för hela den operativa kirurgien varit af den största betydelse. För dessa arbeten erhöll han 1838 åter det montyonska priset. 1833 kallades han till honorarie professor och utnämndes några år senare till ord. professor i experimental-fysiologi vid universitetet i Würzburg. — 3. Jacob von H., den föregåendes kusin, tysk ortoped, f. 1800, d. 1879, studerade ortopedi hos farbrodern, blef 1827 med. doktor och ledde 1829—65 i Kannstatt en ortopedisk anstalt, hvilken inom kort vann stort anseende. Därjämte uppträdde H. som vetenskaplig författare: bl. a. meddelade han närmare kännedom om den spinala förlamningen hos barn: Beobachtungen über lähmungszustände der unteren extremitäten (1840; 2:a uppl., Spinale kinderlähmung, 1860), samt om vissa slag af luxationer: Ueber spontane und congenitale luxationen (1842). — 4. Karl Wilhelm von H., den föregåendes son, tysk kirurg, f. 1838, d. 1877, blef 1865 assistent och docent vid universitetet i Heidelberg, 1868 e. o. professor där och 1869 professor i kirurgi vid universitetet i Innsbruck. En frukt af hans verksamhet där är hans utmärkta arbete öfver hospitalsbranden. 1873 öfvertog H. ledningen af en kirurgisk klinik i Prag, där han genom sin stränga tillämpning af den antiseptiska sårbehandlingen kan sägas ha bildat en vändpunkt. R. T—dt. Heine [ha'jne], Thomas Theodor, tysk tecknare, f. 1867 i Leipzig, studerade i Düsseldorf och en kort tid i München, där han är bosatt. Han lämnade först teckningar till "Fliegende blätter", men har sedan hufvudsakligen verkat i "Simplicissimus". Hans politiskt satiriska fantasier liksom hans ironiska, ibland kallt hånfulla interiörer ur kälkborgarlifvet äro hvar i sin art förstklassig konst. Hans teckningssätt är intressant i sin starka stilkänsla och sin hvassa, öfverlägsna karakterisering, sin smidighet, ibland också i det minutiösa detaljutförandet. H. har utgifvit flera album med teckningar. Han har äfven utställt målningar i olja, både landskap, porträtt och figurkompositioner, oftast stiliserade och utan målerisk känsla — Före soluppgången (stämning från ett fabrikskvarter i en storstad), Frestelsen, Öfvergående moln m. fl. Det han har att säga, uttalar han bäst i svart och hvitt. Jfr monografi af E. Hermann (1904). G—g N. Heineccius [hajne'kksius], Johann Gottlieb, tysk humanist och rättslärd, f. 1681, d. 1741, professor i Halle i filosofi 1713, i juridik 1720 och efter några års verksamhet vid andra universitet (1723—33) ånyo professor i Halle i båda dessa discipliner. H. är en af 1700-talets mest framstående tyska jurister. Hans samlade arbeten Opera ad universam jurisprudentiam, philosophiam et litteras humaniores pertinentia utgåfvos 1744—49. Rld. Heinemann [ha'j-], Otto von, tysk historiker, f. 1824 i Helmstedt, d. 1904 i Wolfenbüttel, blef 1856 professor vid gymnasiet i Bernburg, 1868 öfverbibliotekarie i Wolfenbüttel och var äfven historielärare vid tekniska högskolan i Braunschweig. Bland H:s skrifter märkes Geschichte von Braunschweig und Hannover (3 bd, 1884—92). Han utgaf "Codex diplomaticus Anhaltinus" (6 bd, 1867—83) och "Die handschriften der herzoglichen bibliothek zu Wolfenbüttel" (8 bd, 1884—1904). — H:s son Lothar von H., f. 1859 i Braunschweig, d. 1901 i Tübingen, där han sedan 1898 var professor i historia, skref bl. a. Geschichte der normannen in Italien (bd I, 1894). Heinemann [ha'j-], Wilhelm, tysk porslinsmålare, bosatte sig i Stockholm omkr. 1830 och utförde där en mängd särdeles utmärkta prydnadsmålningar på s. k. paradkoppar, dels porträtt, dels landskap och utsikter, i hvilka han ypperligt kopierade Fahlcrantz m. fl. Hans arbeten voro mycket eftersökta. H. lämnade Stockholm omkr. 1841. —rn.* Heinemann [ha'j-], Karl, tysk litteraturhistoriker, f. 1857, sedan 1882 öfverlärare vid gymnasiet i Leipzig, var 1892—93 redaktör af "Blätter für literarische unterhaltung" och erhöll 1899 titeln professor. H. har författat Goethes mutter (1891; 7:e uppl. 1904), Goethe (2 bd, 1895; 3:e uppl. 1903) och utgifvit en kommenterad upplaga af Goethes arbeten (1900 ff.), Klopstocks oden m. m. Heinemann [ha'j-], Alexander, tysk sångare (baryton), f. 1873 i Berlin, lärare vid Sternska