som tregestaltad, hvilket sedan gammalt brukat förklaras ur hennes natur såsom tillhörande världsalltets tre riken, himmelen, jorden och underjorden, men måhända snarare åsyftar månhvarfvens tre hufvudskeden, tillväxande, full och aftagande måne. Af den bildande konsten framställdes hon ofta med tre hufvud eller med en af tre kvinnokroppar sammansatt gestalt eller grupp (se fig.). A. M. A. Hekate, astron., en af småplaneterna. Hekatomb (grek. hekatombe, af hekaton, hundra), urspr. ett offer af hundra oxar eller andra offerdjur, men sedan hos Homeros benämning för hvarje stort offer, i synnerhet vid offentliga högtidligheter, då de många offerdjurens kött tjänade till folkets förplägande. A. M. A. Hekatompylos, forntida stad. Se Damgan. Hekatoncheirer (af grek. hekaton, hundra, och cheir, hand), grek. myt., benämning på tre hundraarmade och femtiohöfdade resar, söner till Uranos och Gaia. De hette Aigaion l. Briareos, Kottos och Gyes. Af sin fader, som fruktade deras styrka och vilda sinnelag, hållas de fängslade i jordens innandömen, till dess de på Gaias inrådan befriades af de olympiske gudarna för att vara dem behjälpliga i striden mot titanerna. De tjänade sedan som fångvaktare för de i Tartaros inneslutne titanerna. A. M. A. Hekistotermer (af grek. hekistos, den minste, och therme, värme), bot., sådana växter, som fördraga en årsmedeltemperatur under 0 grader och sålunda kunna växa utanför eller ofvan trädgränsen. G. L—m. Hekla, vulkan på Island, omkr. 53 km. från öns södra kust, mellan de båda Ráng-åarna. Berget, 1,557 m. högt, kröner den midtersta af fem parallella vulkaniska åsar, löpande från n. ö. till s. v. Det har efter hand bildats genom utbrotten och består nästan uteslutande af sand, pimsten, lava och andra vulkaniska produkter, hopade omkring de fem kratrarna, som ligga i riktningen n. ö. till s v., den yngsta och största, hvars kägla höjer sig högt öfver de andras, längst i söder. Denna kägla har, sedd från den s. därom liggande slätten eller från hafvet, utseendet af en pyramid med afrundad topp. Emedan dess öfre delar nästan alltid äro snöbetäckta, synes berget höljdt i en hvit kåpa (isl. hekla), och däraf har det fått sitt namn. Sedan 1104 har H. haft 18 utbrott, hvilka efter hand förvandlat hela omgifningen till en öken. Bland de mest ödeläggande omtalas utbrotten 1300, 1636, 1693 och 1766. Det sista egde rum 1845. Då mättes askpelaren, som befanns höja sig mera än 5,000 m. ö. h. På vintern och våren 1878 inträffade ett ganska stort utbrott i lava-öknen n. ö. om H. — Till H. har af gammalt knutit sig mycken vidskepelse. I "Speculum regale" (se d. o.) omtalas det som nedgång till helvetet, hvarifrån "jordelden" kom. På häxeriprocessernas tid gällde det i Danmark och Norge — under namnet "Hekkenfjæld", "Hekkenfeldt"; jfr sv. "Heklefjäll" l. "Häklefjäll" — som en af häxornas samlingsplatser, hvilken i anseende stod tillbaka endast för Blocksberg (sv. Blåkulla). Litt.: Th. Thóroddsen, "Oversigt af de isl. vulkaners historie" (1882), "Vulkaner og jordskælv paa Island" (1897), och Poestion, "Island" (1885). C. R. (R. N—g.)

Heklefjäll. Se Hekla och Blåkulla. Heklungar (af fno. hekla, kort rock) kallades i slutet af 12:e årh. det politiska parti i Norge, som stod på konung Magnus Erlingssons sida. Namnet hade deras motståndare birkebeinarna på spe gifvit dem. O. A. Ö. Hektar. Se Metersystemet. Hektik, Hektisk feber (af grek. hektikos, som har en egenskap), med., kallar man den tärande, med stark afmagring, ymnig, klibbig svett, hastig, liten puls, hög, i synnerhet om aftnarna stegrad temperatur förenade kroniska feber, som uppträder i senare stadiet af lungsot, vid kronisk suppuration o. d. Jfr Feber. — Hektisk rodnad. Se Rodnad. F. B.* Hekto, i talspråket förekommande förkortning för hektogram. Hektograf (af grek. hekaton, hundra, och grafein, skrifva), apparat för mångfaldigande af skrifvelser, enklare teckningar o. s. v., hvilka för ändamålet skrifvas eller ritas med ett särskildt bläck, bestående hufvudsakligen af anilinfärg. Apparaten utgöres i sin enklaste form endast af en låg blecklåda, i hvilken ingjutits en platta, bestående af lim och glycerin. På denna platta lägges skriften, som skall reproduceras, med skriftsidan nedåt, hvarefter man med handen stryker på baksidan. Limkakan suger då till sig från skriften en kvantitet af den intensiva anilinfärgen, hvilken, sedan papperet borttagits, är tillräcklig att meddela färg åt ett ganska stort antal (omkr. 100; däraf namnet) rena pappersblad, som efter hvarandra, ett och ett i sänder, läggas på limkakan. — Hektograf begagnades länge med fördel för reproduktion af enklare cirkulär, matsedlar o. d. Aftrycken blekna dock och försvinna nästan, om de någon tid utsättas för solljuset. Numera har dess bruk mycket inskränkts till följd af skrifmaskinens och därmed i samband stående kopierings- och dupliceringsmaskiners ökade användning för mångfaldigande af skrift. Jfr Mimeograf. Hektogram. Se Metersystemet. Hektokalori (af grek. hekaton, hundra, och lat. calor, värme), en värmemängd af ett hundra kalorier. Jfr Brännmaterial, sp. 417. Hektoliter. Se Metersystemet. Hektor (grek. Ἕϰτωϱ), grek. hjältes., den äldste af den trojanske konungen Priamos' söner, af Homeros i Iliaden besjungen som Trojas tappraste hjälte och trojanernas anförare i striden. Äfven